Vid vilken ålder är det ok att vara ute själv?

Min första fick vara ute själv med kompis på gården vid 6-7

Andra ensam på gården vid 5

3e inte förrän vid 7-8 

Det beror på barnet och miljön

Jag tycker inte att du är överbeskyddande. Fem år definitivt för ung för att driva runt på egen hand. Kanske om man börjar med att han får gå själv till en kompis och leka där och bara där och sedan gå hem en bestämd tid. Samtidigt har du kontakt med föräldrarna så du har koll på att han kommit fram och gått hem igen. Sedan får man utöka reviret successivt.

Svårt att säga en ålder, men när han börjar skolan kan ju flera barn ta sällskap om skolan är nära och vägen dit är lämplig ur trafiksynpunkt.

Vi bor också i lugnt villaområde i utkanten av en mindre stad. Våra barn var ofta själva i trädgården från de var 3-4 år, men vi höll ett öga på dem. De fick inte lämna tomten själva förrän de var 5-6 år. Då fick de bara gå till lekplatsen (ca 100 m bort, ingen bilväg dit), eller till kompisar i närheten. De fick inte driva omkring. Vi måste veta vart de gick osv. 

Jag tycker att ni låter lite överbeskyddande om ni nästan alltid är ute med er 5-åring, om han knappt ens får vara själv utanför huset, trots lugnt område med egen trädgård.

Å andra sidan tycker jag inte att 5-åringar ska driva runt själva, som kompisen verkar göra. Så jag ligger nog lite mitt emellan.

Sänk garden för sonen, så länge ni har viss koll och så länge han inte sticker iväg.

Gällande kompisen kan man fundera. Känner ni föräldrarna? Verkar det finnas skäl att oroa sig för barnet? 

Kan tillägga att jag inte hade reagerat nämnvärt om kompisen dök upp själv, om ni bodde grannar eller om han bara bodde några hus bort.

Men två kvarter bort och ingen vuxen i närheten, låter för ungt för en 5-åring. Särskilt en ensam 5-åring. Våra barn har ju ofta haft varandra. 5-åring i sällskap med äldre barn (t ex äldre syskon) är också delvis en annan sak. 

5 är alldeles för ung för att vara ute ensam enligt mig. mitt barn är 4,5 och känns långt borta än.

Jag hade inte låtit en femåring gå två kvarter bort själv utan någon vuxen om det är intill en bilväg. Däremot skulle jag låta femåringen leka själv utan vuxen i det egna kvarteret förutsatt att man har pratat med barnet om att titta efter bilar och inte leka/cykla mitt i gatan.
Men barn är ju barn så även om en femåring vet att man ska tittar åt höger och vänster så kan barnet vara mitt inne i en lek och vara ouppmärksam. Elbilar låter inte heller så de hör man inte när de kommer. 

Better safe than sorry.

Vi bor i ett lugnt villaområde i lugn by (Ca 5500 invånare). Vår 6-åring går och cyklar själv till närmsta klasskompis som bor 500m bort. Vi har också stegvis låtit hen gå själv från skolan till bibliotek eller café där vi mött hen (300 m). Bra träning i självständighet och ansvar. När äldsta börjar tvåan kommer hen vara 7 år, då får hen cykla själv till skolan. Det är cykelväg hela vägen, men man måste ta sig över fem övergångsställen. 
4-åring får leka och cykla själv på gatan (återvändsgränd). Om något av storasyskonen är med får 3-åringen leka på gatan. 
Alla får definitivt leka själva i trädgården. Jag och min man ger ibland 6-åringen och 4-åringen kontanter och låter dem gå in själva i affär/café/grillen för att köpa enkla saker som dricka eller glass. De är alltså redan bekanta med lokalen och vet var det de ska köpa finns. De löser det utan att vi är med, superbra träning! Vi är då i närheten utanför. Att lösa något på egen hand ger stort självförtroende. 

Att en femåring inte får leka själv i trädgården är enligt mig definitivt överbeskyddande. Är barnet normalbegåvat bör det vid den åldern få ansvaret att vara själv i en trädgård. Fri lek utan övervakning är viktigt för barns utveckling. Om man inte ger barn ansvar så lär de sig inte heller att ta ansvar. 

Ute på sin egen tomt tycker jag nog att en 5-åring kan få vara ensam. Även på gatorna nära hemmet om det är trygga gator med lite trafik. 

Generellt så tror jag att barn idag blir alltför överbeskyddade och aldrig lär sig att hantera tillvaron på egen hand. Jag menar inte att man ska släppa barn helt fritt, men att gradvis utöka radien för när och var barn får klara av saker. 

Det verkar också vara många som tappat förmågan att själva gå ut och hitta vänner att leka med. Det blir ju svårt när man alltid är påpassad och föräldrarna ordnar upp hela ens tillvaro. 

När jag var 5 år så levde jag ungefär som kompisen du beskriver. Jag bodde i ett lugnt villaområde, var ensam ute i trädgården och på de närmaste gatorna utanför vårt hus. Kunde gå nåt kvarter bort till kompisar som bodde där. Det var på tidigt 80-tal.

Jag har försökt göra så med mina barn som är uppvuxna under 2000-talet, men det har varit svårt, för den generella meningen är att barn ska hållas under ständig uppsikt ganska långt upp i åldrar, och även roas, planeras för aktiviteter, lekträffar osv.