Inlägg från: Anonym (Mamma som vill väl) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma som vill väl)

    Flytta vid gemensam vårdnad

    Hej! 


    jag har ett barn ihop med mitt ex, barnet har sedan vi separerade (2.5 års ålder, idag 7år) bott mest hos mig. hen är hos sin pappa från varannan torsdag till måndag morgon. Vi utökade till måndagen för ca ett år sen. 


    anledningen att jag har mer är pga hans psykiska ohälsa, förr i tiden bedöva han den med alkohol och efter hans besök hos psykiatrin blev det en orosanmälan. Den blev nedlagd eftersom vi på plats kom överens om att hon skulle bo mer hos mig. Sedan dess har hon bott mest hos mig. Jag har aldrig nekat honom mer tid, de enda jag sagt är att jag inte bara ?släpper på varannan vecka? direkt utan han behöver börja ta henne extra, visa engagemang och bygga upp nytt förtroende. 

    Det har inte hänt någonting, han har tagit sina dagar. För ett år sen hittade jag och min nuvarande sambo vår dröm gård, ca 3 timmar ifrån vår nuvarande bostad. Vi blev förälskade och hade ekonomisk möjlighet att bygga upp vår dröm. När jag pratade med barnets pappa om det första gången så menade han på att ?han inte va glad i idén, men hon bor mest hos oss så det får väl bli så?. Sen åkte han hem och talade med nära å kära å han ändrade sig och ville helt plötsligt ha mer tid. 


    vi valde att köpa gården ändå, bytte lägenhet i den orten så vi jobbar och bor i lägenheten på vardagar och gården På helger och ledighet. pappan till barnet fick utökat från söndag till måndag. 


    saken är att hans psykiska ohälsa kvarstår och har eskalerat igen. Han har hoppat över hennes utvecklingssamtal, föräldramatch osv pga sitt dåliga mående (Dessutom glömt bort det innan), han är helt enkelt inte stabil för tillfället att ha henne mera än tiden han har (och då tar hans sambo mkt ansvar, går upp med barnet på morgon osv) .. 

    jag är gravid och känner att ekonomin inte kommer räcka till både gård och lägenhet och vill verkligen flytta till gården, med båda barnen. jag Kan inte flytta utan mitt barn och låta hen bo hos pappan i och med historiken. Han är inte dålig, bara inte stabil i sitt eget mående och de känns inte tryggt. barnets pappa och hans nya ska också ha ett till eget barn, ungefär samtidigt. 


    jag ska givetvis samtala med barnets pappa igen, men min fråga är om någon varit med om liknande? Tips och idéer? Jag vill absolut att han fortfarande ska ha varannan helg/ lov och all sån ledighet. Dessutom har jag egen familj i den orten och kommer åka fler helger och då kommer givetvis barnet få åka till sin pappa så ibland träffas de varje helg. 


    jag vet att pappan har lagen på sin sida, men finns de inget man kan göra? Barnet själv vill bo mer med mig, det är hens trygghet och alltid varit. Men hen vill givetvis vara med sin pappa varannan helg och älskar honom.

  • Svar på tråden Flytta vid gemensam vårdnad
  • Anonym (Mamma som vill väl)

    Hej Lena. 


    tack! Jo jag ska verkligen prata med honom igen, på allvar. Och säga att vi får ta till familjerätten annars. 


    ja jag är rädd att förlora i rätten eftersom hon har skola just nu och så i Orten vi är folkbokförda i. Men samtidigt så är ju jag den trygga boendeföräldern och alltid varit. 

  • Anonym (Mamma som vill väl)

    Ja de får du tycka, förstår att de är en delad fråga och svårt att sätta sig in  situationen man inte vet allt om. 


    tro mig, jag har vridit och vänt ur barnets perspektiv. Hon har vänner och familj på båda ställena och hon själv vill flytta. 

  • Anonym (Mamma som vill väl)

    hej M.

    ja alltså de här har ju pågått i så många år nu och de händer ju ingenting. jag har gett honom en miljon chanser att ta mer. Nu vill jag leva mitt eget liv utan att ?rätta mig? efter någon annan när inget händer. Jag vet att man blir ?fast? när man är separerad och har barn och jag accepterade och tog en risk. Men detta fortsätter ju bara och de känns som jag ska följa hans spår tills ?han mår bra? om han ens gör de? Men jag hör dig och jag vet mycket väl att de inte bara är att flytta.. jag frågade bara efter tips och idéer eftersom jag ville ge diskussionen ett försök. Jag har ju valt att behålla jobb och lägenhet där eftersom jag är medveten om situationen. 

  • Anonym (Mamma som vill väl)

    Hej Lix.

    nu går barnet i 1an och reser redan denna väg, hade jag pÅ något vis sett detta som en negativ påverkan på henne så hade jag inte ens övervägt de? 


    han väljer bort många tillfällen med barnet, jo! Det är jag som tar de största ansvaret i allt och han gör det han orkar med i princip. 


    sen vad du tror i de här fallet är inte relevan? givetvis Kommer hon få åka dit på loven för att få så mycket tid som möjligt. De handlar inte om att ta henne ifrån honom? Jag vill att de ska ha en god relation. Jag vill bara kunna följa min dröm samtidigt. Detta hade aldrig skett om vi hade 50/50 och han var väldigt engagerad.

    ja jag vet att jag riskerar att förlora vårdnaden om jag skulle flytta utan hans godkännande, jag har inte tänkt göra sådana drastiska drag. Jag skrev att jag skulle prata med honom och frågade om tips och idéer. 

  • Anonym (Mamma som vill väl)

    lix

    därför att vi inte hittade något som passade vår budget och vi har familj vid gården också. Som kan hjälpa oss att starta igång allt som vi vill. 


    nä men jag skrev ju att vi har en lägenhet i samma ort som barnets pappa och bor där vardagar. Vi har inte flyttat till gården permanent. 


    vi har inte flyttat eftersom barnet har sin pappa i den orten, men vi hade förutsättningen att kunna ha både gård och lägenhet och ansåg att gården var värd att investera i för att någon gång I framtiden kunna bo där, även om vi inte visste om när. 

    jag vill inte hämma deras relation på något sätt och bor givetvis kvar i orten om han inte vill att barnet flyttar. Men eftersom situationen är som den är så undrade Jag bara om de fanns något tips. Han engagerar sig inte mer än sina dagar ändå.. och när de är ?aktiviteter? som faller in så är de oftast jag som får lösa de på hans ändå. Jag tar ett 100 procent  ansvar. 

  • Anonym (Mamma som vill väl)

    M

    om han hade haft 50/50 och det fungerar så hade jag aldrig köpt gården. har väntat 10 år på att ?dagen ska komma när han mår bra?. 


    vill absolut att deras relation ska fungera och vägrar han,. Ja då flyttar vi inte. men barnet har fått uttrycka sin vilja i detta också 

  • Anonym (Mamma som vill väl)

    M

    ja, det har de absolut funnits. Psykiatrin är inkopplad. 


    jag har aldrig sagt att jag ska ta mig rätten och göra som jag vill? Jag är inte en elak person. trodde jag va tydlig med att jag inte på något sätt vill förstöra deras relation och att jag givetvis bor kvar om han inte vill att hon flyttar med mig. Men de känns såklart surt för mig att avstå drömmar när de fortsätter på detta vis år efter år. Jag frågar efter tips hur jag kan göra. Om någon kanske varit med om liknande. 


    måendet går i perioder, ibland bättre, ibland sämre.

    jag förstår att detta går att diskutera i oändlighet och att de finns flera perspektiv på detta. Inte lätt att kunna sätta er in i hela situationen heller för att kunna förstå. 


    Men jag vill tydliggöra att jag vill att de ska ha en god relation oavsett vart vi bor, att de kommer ses ofta. Jag kommer däremot inte kunna flytta och låta han ta fullt ansvar eftersom det inte fungerar. Så då behöver jag avstå att flytta. men jag måste kunna få lyfta det till diskussion eftersom även jag är mänsklig och har drömmar. 

  • Anonym (Mamma som vill väl)

    jösses vilka påhopp. vi har köpt gården JA men vi har ju de som ett helg boende nu. Folk köper ju stugor? Jag har inte sagt att jag ska ta henne och dra. Jag vill göra de bästa för  BARNET och vad BARNET också vill. De är inte ALLTID de bästa att ha båda nära. De bästa är att allt fungerar. jag har försökt involvera den andra parten i så många år, han själv har suttit sig själv främst i ALLA år. Jag har aldrig nekat dom till mer umgänge? Men när man inte dyker upp på saker, inte svarar, glömmer bort Osv osv så ska jag bara acceptera de? 


    jag kommer givetvis inte flytta MOT hans vilja. den här tråden skulle inte handla om ifall ni anser att jag gör rätt eller fel, vad ni tror att mitt barn mår bra av och hur ni anser att de försämras saker utan att ha inblick i allt. Jag ville ha tips och idéer hur man kan tänka. Försökt va så himla tydlig men de verkar tydligen inte framgå. 


     

  • Anonym (Mamma som vill väl)
    Anonym (Också mamma) skrev 2024-09-22 12:18:59 följande:

    Hej!

    Här kommer lite råd utan någon värdering i om ditt beslut att flytta är bra eller dåligt.

    När du pratat med pappan - är han beredd att ta dottern på heltid? Nu, imorgon, om så krävs? I så fall får du nog låta honom göra det och hoppas att han snabbt inser att det inte kommer gå.

    Dricker han mycket på ett sätt att du är genuint oroad för dotterns säkerhet hos honom tar du henne med dig. Skriver han inte på flyttanmälan tar det cirka 4 månader innan skatteverket utrett färdigt var hon bor (Dvs hos dig). Det blir en period då du får en del svårigheter och kommer behöva ta en del samtal med tex skolan. Ni bor där nu och dottern hat skolplikt, så de måste ordna en plats även om adressen på pappret är fel och pappan inte skriver på. Om pappan bestämmer sig för att gå till tingsrätten har dottern redan etablerat sig i den nya kommunen. Det behöver inte innebära att du vinner boendet, men det kan göra det.

    Om han har psykisk ohälsa är frågan om han kommer gå till en advokat alls? Har han ekonomi och förutsättningar för det?


    Tack för ett svar jag ändå bad om. Nej jag tror inte de finns tillräcklig ekonomi, de finns inte tillräcklig ork att driva runt allt som är. Jag ska givetvis diskutera allt igen och erbjuda det också. Jag kommer såklart inte flytta om han inte vill. Jag vill inte skapa konflikter, jag vill bara leva mitt liv som varit på paus och fungerar de inte än, så väntar jag givetvis och hittar lösningar. Det är klart jag har en oro över hans mående när hon är där, men hans sambo tar väl hand om barnet. 
  • Anonym (Mamma som vill väl)
    Anonym (Ego) skrev 2024-09-22 12:46:58 följande:
    Det bästa för BARNET är att låta gården vara helgboende så då är det case closed då. Att han inte dykt upp på utvecklingssamtal eller nån match innebär inte att det är bäst för barnet att flytta 3 timmar bort. Det är DU som vill det för DIN skull för att gården är DIN dröm. Vad barner säger att det vill är IRRELEVANT då barnet vid 7 års ålder kan påverkas till att ?vilja? vad som helst och inte kan förstå konsekvenserna långsiktigt av olika beslut. Det är därför barnet har vårdnadshavare som ska ta beslut i BARNETS intresse.

     


    nu är de ju inte bara de som hänt som gör att hon bor mest hos mig. Men nu har jag hört din åsikt. 

  • Anonym (Mamma som vill väl)
    Anonym (J) skrev 2024-09-22 12:47:07 följande:

    Du har ju skapat en tråd om hur du ska kunna flytta på heltid med barnet mot pappans vilja? Och därmed minska umgänget. Det är ju utifrån det du får svar. 


    Hur kommer det fungera att du ska sitta i en bil 12 timmar varannan helg samtidigt som du har en bebis? Vad blir mer välfungerande? 


     


    umgänget blir minskat med 4 nätter i månaden. Sen vet jag inte vart du får 12 timmar ifrån. Men nu har jag hört din åsikt. Återigen, jag flyttar inte om han inte vill punkt.

  • Anonym (Mamma som vill väl)
    Anonym (M) skrev 2024-09-22 12:59:24 följande:
    Fast du har ju redan tagit steget att köpa gården med målet att flytta dit? Det enda rätta är alltså att pappan ska vika sig och acceptera att han allteftersom får mindre kontakt med sitt barn, för att du tycker det är orättvist?

    Ja livet är orättvist, dina val har landat dig där du är nu, ta ansvar. Ditt ex hade dålig psykisk hälsa redan innan ni skaffade barn, jag förstår att självklart lever man på hoppet att saker ska bli bra. Men nu har det inte blivit det, det innebär att du får ta mer ansvar, trist, men så är det. Du gjorde valet att satsa på det. På vilket sätt kan det inte funka utan att din dröm måste bli uppfylld? 

    På vilket sätt är det inte bättre att ha pappan nära? 

    Nja du har fått svar på hur man kan tänka, bara inte de svar du vill ha. Inte riktigt samma sak. Som jag skrev i tidigare inlägg så har du flera val, inga utav den passar dig utan du vill få svar på hur du ska få det som DU vill. Alltså hur du ska kunna flytta trots att pappan inte vill. Svaret är ju att det går ju inte. 

    jag vet att de inte går att flytta utan pappans samtycke.. de har jag också kommenterat flera gånger, gården köpte vi JA, jag Vill bo där JA. Sen kanske de blir om 10 år. Jag är medveten om det. 

    klart de kan funka utan att min dröm blir uppfylld, men jäkligt frustrerande när pappan inte engagerar sig ett skit. Men de är väl bara och bita i de sura äpplet. 


    men som sagt, man måste få se över olika alternativ utan att vara en dålig människa. 

  • Anonym (Mamma som vill väl)
    SmulanFnulan skrev 2024-09-22 13:06:01 följande:
    Ni har ju redan köpt gården och du har varit väldigt tydlig med att ni inte har råd att ha kvar dubbla boenden... Snyggt efterhandskonstruktion!
    Nja. De där är inte riktigt sant. Jag skrev känner att ekonomin inte räcker till om jag ska vara mammaledig alltså. De är inte samma sak som att jag är tydlig med att vi inte har råd? Jag har även skrivit att jag hittar lösningar.
  • Anonym (Mamma som vill väl)
    SmulanFnulan skrev 2024-09-22 13:10:28 följande:
    De flesta hade stämt av och gjort klart allt INNAN köpet. Men du gjorde precis tvärtom. Märkligt.
    Men snälla rara. Vi köpte de ju och har som fritidsgård just nu? Om att någon gång i livet kunna ha de på heltid. jag skriver ju att vi behållt bostad och att jag inte kommer flytta om han inte vill. Men jag måste väl få överväga alternativ när människan inte är Speciellt närvarande Utöver sin tid?
  • Anonym (Mamma som vill väl)
    Anonym (Också mamma) skrev 2024-09-22 13:21:41 följande:
    Jag skrev inget om vad jag tyckte. Bara om hur det fungerar i praktiken. Vad pappan tycker skiter jag fullkomligt i, barnet är faktiskt den enda viktiga personen här.

    Jag är i en liknande situation som TS och kan därför säga att jag aldrig skulle göra så. Jag kan flytta och ta barnen med mig om jag vill, men väljer att inte göra det.

    Har 6 år kvar tills barnen är vuxna och gått ut gymnasiet, yngsta var inte ens fyllda ett när vi separerade. Jag har enskild vårdnad, bland annat för att han använt barnen för att straffa mig på ett sätt som påverkat deras livskvalité.

    Han gör barnen besvikna om och om igen - men det är inte min roll att avgöra om de ska ha möjlighet till en god relation med sin andra förälder. .
    Jag skulle heller inte om han absolut inte vill. Allt jag fråga va tips och idéer och om de finns något man kan göra. Jag skrev även att jag ska lyfta det till diskussion men inte flytta om han inte vill. Jag skriver överallt att jag vill ha en fungerande relation och inte hämma den. jag Uppskattar att du faktiskt svara på frågan, även om jag inte skulle ta barnet och bara flytta. De kan jag inte.
Svar på tråden Flytta vid gemensam vårdnad