Betala "underhåll" för arbetande barn (+18 år)

Om boendeföräldern tycker att "barnet" ska kunna spara till boende, etc och då anse att den andra föräldern ska stå för del av boendeföräldern kostnad för boendet?

Barnet sparar. Sedan kan man ju alltid diskutera om det kunde sparats mer eller mindre. 

Även om boendeföräldern har knapert ekonomik (sjukskriven) och vill ge barnet en god start, den andra föräldern har mycket bättre ekonomi (högchef) och kan lätt avstå några tusenlappar i månaden.

Barnet får bara ut ca 15 000kr medan den andra föräldern får ut över 50 000, boendeföräldern är sjukskriven och för tillfället beroende av underhållet för att få ihop ekonomin. 

När jag började jobba satte jag själv min ensamstående, sjukpensionerade förälder som jag bodde hos ner och krävde att få veta vad (billiga, omvandlade) bostadsrätten hade för avgift och vad lånets ränta låg på, vad elen kostade i kw-pris, vad försäkringen kostade, hur mycket vi brukade lägga på mat och dagligvaror, vad internet och tv kostade och vad min mobilräkning låg på. Sen installerade jag elmätare på mina uttag, och sen betalade jag vad jag kostade, och tog väen över min egna teleräkning och flyttade över två av tvtjänsterna på mitt kort.

Antingen är TS barnet, som inte vill betala, eller så är TS föräldern, som inte "vill" be barnet om pengar. Det kan vara knepigt att visa sig svag/behövande inför sitt barn, det förstår jag också, här tänker TS fel, varesig det är barnet eller föräldern.

Nej ts, man ger inte pengar till VUXNA personer som har ett eget jobb om det inte är i en akut situation där hela livet står på spel, typ hyresskulder som man kan bli vräkt för.

I praktiken inte en realistisk lösning då barnet skulle få dela rum med yngre barn. Hon har eget rum där hon bor idag. 

Då skulle vi behöva flytta, och barnet bör ju troligen flytta närmsta året/åren ändå och då känns det helt fel att göra en så stor förändring för en sådan sak. 

Handlat egentligen inte så mycket om vad barnet vill, är ju en diskussion mellan föräldrar.

Personligen tycker jag det är dags att frigöra sig, självklart ok att bo hemma ett tag för att spara ihop en extra slant, men vuxenlivet har inte börjat ännu på riktigt. 

Boendeföräldeern anser ju att jag inte erbjuder ett realistiskt alternativboende hos mig och att jag borde skaffa ett större hus för att kunna erbjuda detta. Då jag inte gör det sparar jag pengar som jag då kan betala boendeföräldern.

Jag förstår att detta är på hit för att få pengar, men var tvungen att få lite input som jag fått i tråden att jag inte är ute och cyklar.

Hade jag skaffat ett rum till tror jag inte barnet hade flyttat hit. Hade jag skaffat ett hus med källarvåning och egen ingång med pentry. Ja, kanske, men då stöttar jag heldre med pengar till eget boende. 

Tack för all input från alla. Den här vinkeln rörande historik, etc är en egen tråd. 

Det funkar inte att erbjuda samma saker om det är åldersskillnader mellan barnen. För den äldsta har tåget redan gått. För de lite yngre så finns chansen att de kan bli erbjudna det. När det gäller sladdisen så vet man ju inte så här långt i förväg om det kommer gå att erbjuda samma. Livet ändras ju ständigt, även ekonomin. Så det finns kanske inte utrymme att erbjuda yngsta.

Det existerar inte millimeter rättvisa när det gäller flera kullar och åldersskillnader. Särkullarna hade det bättre materiellt sett, när våra gemensamma har mer tid med sin pappa.

Ditt barn ska betala då hen arbetar och får lön. Barnets pappas lön har ingenting med detta att göra. Varför ska vi curla sönder våra barn med att inte lära sig vad saker kostar? Jag tror ditt barn kan både betala för sig hemma och dessutom börja med sparande