Gravid med bf Juni 2025!

Hej!
Jag är gravid med mitt första barn med beräknad bf den 8 juni 2025. Vi lyckades på första försöket, så att säga, så det känns läskigt, plötsligt, jätteroligt, nervöst och alltihop. 
Jag mår bra hittills, men känner mig som Pamela Anderson pga extremt svullna bröst. Och de var stora redan från början, haha. Stundvis känner jag mig även väldigt orolig, lite deppig och har overklighetskänslor. Många veckor kvar tills jag träffar någon vårdpersonal, vilket känns lite jobbigt. 

Hoppas att alla mår bra, eller i alla fall hyfsat :P
här kommer en dum fråga från en som aldrig varit gravid innan. Vad gör man egentligen på inskrivningssamtalet? När jag googlar står det att man tar olika prover och blodtryck och sånt, men mitt möte ska vara digitalt.

En annan fråga, eller kanske mer en fundering. Oftast känns det så overkligt att jag är gravid och som att det inte är på riktigt. Det enda "beviset" man har är ju att man har kissat på en pinne liksom. Nojar över att det inte ska vara på riktigt. Någon annan som känner igen sig eller är jag bara knäpp?

Fridens liljor

Är jag knäpp?

Barnet är välkommet och redan älskat, men jag får ångest av att se att min kropp förändras. Jag är i vecka 13+1, så jag är ju mest lite svullen och inget syns när jag har kläder på mig. Har gått upp knappt två kilo och mår egentligen toppen (inget illamående eller foglossning, pigg osv) men att byxorna känns tajta över magen på kvällen känns jättejobbigt. Jag är väldigt hungrig, men Livsmedelsverkets ord ekar i huvudet. "ät inte för två, i början av graviditeten behöver du inte mer kalorier än ett extra äpple om dagen". Jag äter ju givetvis när jag är hungrig, men inte utan grubblerier. 

Samtidigt känner jag mig astöntig över att jag mår dåligt eller klagar över en helt naturlig viktuppgång och en hittills lätt och behaglig graviditet. 

Tråkigt att du känner samma, men skönt att inte vara ensam. Ja, det är mitt första barn.
Försöker ställa in mig på att jag kommer få en rejäl mage eftersom jag är kort och min man är över 190. Just nu känns det väldigt jobbigt dock. 

Förhoppningsvis känns det bättre när magen ser ut som en riktig gravidmage och inte bara som julgodis och att man behöver bajsa :P 

Jag är en ganska orolig själ, så det är skönt att äntligen få lite facit på att allt är som det ska. Ultraljudet var fint, alla mina prover är toppen, jag bedöms som lågriskgraviditet, behöver inte göra glukostest osv. 
Tydligen behöver jag heller inte oroa mig över att jag bara har gått upp ett kilo i vecka 15, eller att jag har/har haft väldigt få symptom. Otroligt skönt och personalen är så fin, gullig och lugnande! 

Fem kilo när det närmar sig halvvägs låter väl inte så tokigt? De rekommenderar ju typ 11-16 kilo.

Jag är 1,5 veckor från halvvägs och känner väldigt mycket liv i magen vissa kvällar och nätter. Magen är inte så stor, men med brösten är det värre.

Vad skönt att det har slutat blöda för dig.