Hej!
En till med BF i juni.
Gravid med tredje barnet. 6+1. Var på inskrivningssamtal idag på MVC och imorgon tid hos läkaren för att kolla så att veckan stämmer (pga olika anledningar ska vi kolla det).
Symptom:
Illamående morgon och kväll/natt
Ömma bröst
Törstig
Väldigt känslig för vissa dofter
Nedstämd/Oroskänsla/Panikkänsla (inget jag haft tidigare graviditeter)
Mitt illamående har varit hemskt senaste dagarna och ingenting hjälper. Är illamående dygnet runt. Känns som man är påväg att spy hela tiden. Plus att jag bilvit dunderförkyld så hoppas illamåendet är värre pga förkylningen så det blir bättre när jag är frisk igen.
Blev bak flyttade efter VUL och är nu i vecka 6+1. De hittade inget på ultraljudet mer än en graviditet så just nu är man ju orolig över om det ens är något. Men läkaren försökte lugna mig att jag var så tidigt i graviditeten i måndags och att man sällan ser något så tidigt. Ska dit igen om 2 veckor.
För alla er som mår illa- har ni testat ingefära kapslar? Jag trodde inte jag hade en bebis I magen för jag kan ränka på en hand hur många gånger jag mått illa. Förra graviditeten var snudd på att jag sjukskrev mig från v.7 för jag klarade knappt av att jobba.
Igår fick vi vårt svar på NIPT och det såg normalt ut. Fick även veta kön och jag blev väldigt chockad. Har två pojkar innan och där jag mått likadant på deras graviditeter, denna mår jag helt annorlunda. Jag har alltid haft känslan att jag bara kommer få pojkar men ändå var känslan tjej eftersom jag mår så fruktansvärt dåligt. Så igår så kom resultat och vi väntar ännu en pojke. Så självklart men ändå förvånad eftersom mitt mående är så annorlunda. Nu känns det lite mer verkligt och nästa vecka är det dags för ultraljud igen. Spännande om vi kan se kön där oxå men NIPT ska ju vara 99 % säkert.
Jag är ändå förvånad över att denna graviditet är så annorlunda mot tidigare. Kanske är för att jag är äldre nu ;) Är ändå 10 år sen jag var gravid sen sist.
Haha. Oja, vilt kommer det säkert bli. Men de andra killarna kommer vara 11 och 13 år så där blir det vilt i form av tonårsfasoner 
och en liten bebis samtidigt. Känner en skräckblandad förtjusning.
Det tog exakt 8 dagar att få vårt svaret.
Är i v 14 nu, har knappt vågat tro att det ska gå vägen för jag har verkligen mått skit hela tiden, men vi gjorde kub i onsdags och fick 1:20 000 och bebis växer och frodas. Men blir inte klok på att jag mår så fruktansvärt dåligt, jag mår jätteilla, äter lergigan sen v 5 och det verkar inte lätta. Har redan foglossning och har varit dunderförkyld konstant sen v 7, med ont i bihålorna och hosta som gör att jag kräks, håller på att mista förståndet. Vi får förhoppningsvis nipt-svar till veckan, efter att det första nipt misslyckades och fick göras om, men då är det ju bara kön vi får veta eftersom allt annat såg bra ut redan på kub. Har två tjejer sen innan och tänker att det måste vara en pojke nu när jag gled igenom de två första graviditeterna och kryper fram på knäna denna gång. Eller så är det åldern, jag är 40 nu och var 33/34 med tjejerna. Vet egentligen inte vad frågan var, ville nog mest ventilera bland andra som förstår. ????