Mitt och sambons sexliv är dysfunktionellt

Min och sambons sexliv har de senaste åren varit icke fungerande. Vi har idag två barn, 9 och 5 år gamla. Innan vi fick första barnet, var vårt sexliv redan haltande. Så om vi backar bandet 12 år, då hade vi sets i ca 1 år, så fram tills det hade vi ett väldigt tillfredställande sexliv från mitt perspektiv, sexet vi hade var bra, och frekvensen var tillfredställande. Sedan började det slira, då hon inte vill ha sex lika ofta, jag som alltid har haft otroligt svårt för att prata om just sex sa inget och hoppades på att det kanske bara var tillfälligt, sen rullade livet på, mycket med jobb, vi skaffade hus ca 2 år senare, och strax därefter fick vi första barnet, sen efter det tog det lite tid, ca ett halvår innan vi fick igång sexlivet igen, och då hade vi sex ca 1 gång i månaden, inte tillräckligt för mig, men inte så lite att jag tyckte det var värt att prata om, tänkte att det var stor omställning för henne med barnet som ville ha mycket av tiden av mamma, precis som alla barn, så vill ge henne utrymme att få andas. Sen bestämde vi oss för att skaffa ytterligare ett barn, vi hade väldigt mycket sex när det var rätt tid på månaden, där emellan, i princip inget, förutom någon enstaka gång. Tog nästan ett år, med ett missfall emellan innan vi fick till barn nr 2. Se hände något, tog nästan 1 år innan vi hade sex första gången, sen hade vi sex 2 gånger till, därefter dog det ut helt, jag tog initiativ, blev nekad, och det var rätt tungt att bära över tid, att bli nekad hela tiden blir till sist förnedrande. Det gick nästan två år innan jag en sommarkväll tog upp ämnet, vi kom fram till att hon skulle ge mig njutning på annat sätt en penetrationssex då hon inte hade någon lust alls. Så därefter följde det 2 år av avsugningar och avrunkningar ca varannan till var tredje vecka, tyckte när vi gjorde upp denna ?dealen? att det skulle bli skönt att ändå få sexuell tillfredställelse emellanåt. Men med tiden kände jag att det inte räckte, för det var inte den sexuella tillfredställelsen som var avsaknad, det var att ha någon som åtrår en, någon som vill ha mig, och den där intimiteten som uppstår vid de tillfällena. Så för 1 år sedan så skrev jag ett brev till henne, just för att jag har svårt att uttrycka mig om ett så för mig laddat ämne som sex . Jag var noga i brevet att beskriva hur jag kände, inte vad jag trodde om henne eller på något vis vara anklagande, utan bara hur jag kände i denna situationen vi befann oss i.

Hon visade väldigt bra förståelse för det jag hade skrivit, hon sa att hon inte känt någon lust alls på 3 år, inte ens för sig själv. Hon visste inte vad det berodde på, men att det sammanför i samband med att hon satte in en spiral. Jag bokade tid för vasektomi, ganska direkt, detta var något vi pratat om för flera år sedan, men sen gjorde jag det inte eftersom jag inte var färdig i tanken då, och sedan blev det ju inget sex så då fanns det ingen större anledning till att genomför det. Men nu var jag färdig i tanken och gjorde det i vintras. Efter 3 månader uppvisade jag sterilitet, och hon skulle då ta ut spiralen, det dröjde ytterligare 3 månader innan hon tog tag i det. Men det skedde inga förändringar för det i vårt sexliv, så i förra veckan skrev jag ett nytt brev till henne då jag hade funderat mycket och ville framföra mina tankar på ett ordnat och korrekt sätt (vi har pratat om vårt sexliv flera gånger under senaste året, jag behövde bara bryta isen med mitt första brev)

I detta nya brevet skrev jag att jag tror att min förhoppning på att situationer kan leda till sex, och hennes olust har lett till frustration hos oss båda, att hon känt sig pressad, desto mer pressad hon känt sig, desto mer frustration har jag byggt upp. Så jag föreslog att vi slutar med att hon ger mig sex i 3 månader, helt och hållet, på så vis kan vi ha närhet och mys, utan att jag hoppas på att det ska leda till sex, och hon kan känna sig mer avslappnad att närhet kommer inte leda till sex, då vi har satt stop för detta nu.

Hon sa att jag verkligen satte huvudet på spiken med det jag skrev, och att hon tyckte det var en jätte bra idé, och att vi efter dessa 3 månader ska försöka närma oss varandra sexuellt på nytt igen.

Vad vi kommit fram till gemensamt är att hon har inte känt någon lust, och att orsaken nog kan vara den distansen som byggts upp mellan oss, och sedan har det blivit som ett moment 22 där hon känt sig pressad och jag frustrerad. Däremot är hon fortfarande attraherad av mig, och vi ger ofta varandra ömhetsbetygelser. Efter att jag kom hem från en grabbhelg för någon helg sedan så hade hon ett riktigt glow runt om sig, det visade sig senare att det var första gången hon onanerat på jättelångt tid.

Så nu har hon börjat hitta tillbaka till sin sexualitet, hon har onanerat ett par gånger, och det har gått några veckor på sexförbudet mellan oss. Jag har sett många trådar om likdanande situationer mellan par, och jag hoppas att andra också vågar försöka förstå sig på sig själv och sin partner, och deras gemensamma relation. Nu har jag inte facit i hand, men när min sambo säger att hon är attraherad av mig, men inte har någon lust, så tror jag på henne, viktigt att skilja på dessa olika saker. Jag har läst flera olika böcker om sex och samliv, vilket har hjälpt mig mycket att förstå hur vi fungerar och hur vi kan hamna i olika situationer som vi inte tänkt oss. Jag råder fler att göra samma sak om man älskar sin partner, jag har lärt mig så mycket om mig själv om mina behov och känslor.

Anonym (John) Trådstartaren

Wed 18 Sep 21:38

#3

Tecum skrev 2024-09-18 20:24:17 följande:

Hör av dig efter att sexförbudet gått ut om hur läget är då. Det är ett gott tecken att hon börjat onanera, men därifrån är steget långt till att återuppta penetrerande sex som legat nere så länge.

Det ska jag göra, vi har som sagt pratat om att öva upp den fysiska intimiteten igen när sexförbudet är över. Tror att det kommer göra lika mycket nytta för mig som för henne. Mycket bättre om man kan kommunicera om sex innan och under akten.

Anonym (John) Trådstartaren

Wed 18 Sep 21:44

#4

Anonym (Gäsp..) skrev 2024-09-18 20:28:38 följande:

Wall of text med ointressanta detaljer om en mans påstådda sexliv. Vad är tänkt att diskuteras?

Det var inte tanken att skapa någon större diskussion. Men jag har sett och läst otroligt många trådar om personer som upplever samma situation som jag. Tyckte att det behövde nyaniseras lite då det uttrycks helt andra tongångar till TS i de trådarna. Finns det många trådar så finns det nog mångdubbelt fler som sitter i samma situation, så ville ge en anna vinkel än "vet inte vad jag ska göra, jag ger snart upp" varvid kommentarerna om att "lämna för någon bättre" haglar på utan någon större insikt.

Att slänga ur sig kommentarer som dina om "påstådda sexliv" är ett jävla trams och avskyvärd skärmattityd!

Anonym (John) Trådstartaren

Thu 19 Sep 07:21

#8

Anonym (Gäsp..) skrev 2024-09-18 21:56:12 följande:

Meh. Om du inte vill diskutera något, vad gör du då på ett diskussionsforum?

Sen är det många härinne som bara skarvar och hittar på. Inte konstigt alls att man misstänkte även denna tråd om sådant.

Om du verkligen har problem med ditt äktenskap så vore det väl en bättre idé att tala med din fru om saken istället för att fläka ut privata detaljer om ert sexliv för anonyma medlemmar på ett onlineforum.

Jo det förklarade jag i förra inlägget, vad syftet var. Din ovilja att vilja förstå eller din läsförståelse brister.

Vad du misstänker är inte en åsikt som måste vädras i varje hörn av internet, det är upp till var läsare att avgöra själv.

Återigen syftet, och jag har en fungerande kommunikation med min sambo, inte fru (läsförståelse?) Finns få trådar i detta forum som inte är ytterst privata, sen om det handlar om sexliv eller tankar eller känslor spelar ingen roll, dessutom är det ett anonymt inlägg för att just det, för mig är ämnet känsligt, och ibland finns det också en mening med att få skriva av sig och vädra tankar.

Att det inte utgår en tydligt definierad frågeställning i inlägget innebär inte att det inte finns ett diskussionsunderlag, som läsaren kanske själv får möjlighet att definiera utifrån sin egna situation.

Så har du inget relevant som berör ämnet i sak, förbättrar din läsförståelse eller ens försöker förstå vad syftet är så kan du gå och kapa trådar på annat forum!

Anonym (John) Trådstartaren

Thu 19 Sep 08:27

#11

Anonym (kämpapå) skrev 2024-09-19 07:56:19 följande:

Haft liknande situation med frugan. Och efter ett antal småbarnsår av dött sexliv så gick vi hos parterapeut för att få hjälp att börja kommunicera kring det. Innan så blev jag frustrerad när hon avvisade mig och hon kände sig pressad att ha sex mot sin vilja.

Terapeuten hjälpte oss väldigt bra. Vi hade sexförbud i 3 månader och under den andra månaden började hon att onanera fick jag veta. Vi höll i dessa 3 månader utan sex med med mycket närhetsövningar.

Bad henne ta bild på sig själv när hon onanerade och efter lite tvekan gjorde hon det. Jag öste komplimanger över henne utan att blanda in min egen njutning att se bilden. Detta fortsatte en tid, hon skickade bilder när hon onanerade och blev mer självsäker. Vi tog det längre och jag fick via video titta på, var sjukt svårt att inte delta mer än med uppmuntrande ord. Men det var hennes njutning som var i fokus. Sedan bjöd hon in mig att titta på live en gång och då bönade hon att få se hur hon påverkade mig, så vi onanerade tillsammans utan att röra varandra.

Vi investerade i en del leksaker, bland annat sådana som jag kan styra på distans via en app. Och till slut BÖNADE hon att jag skulle röra henne. Vi började ha sex men hade förbud att göra det som vi gjort förut, inga gamla rutiner fick blandas in. Skickade sexiga sms och bilder under arbetsdagen för att bygga upp spänning, gav varandra instruktioner och började kommunicera kring fantasier vi hade.

Detta är nu 2 år sedan och vårt sexliv har gått från dött till glödhett. Från att aldrig haft sex utanför sovrummet så har vi gjort det i hela huset, trädgården, garaget, bilen och mer därtill. Får vara uppfinningsrik när man har barn.

Tack för ett givande inlägg. Jag la upp att prata med en terapeut kunde vara en lösning framåt för ca 1 år sedan, då ville hon inte detta, då jag känner min sambo bra tror jag att en del av detta var just då en liten del ointresse att bara kasta sig in i något så snabbt, och till större del att hon gärna vill att vi löser det själva, hon har ett visst motstånd till att ta emot hjälp rent allmänt.

Desto mer jag tänker på det, och så som du skriver här, kanske det kan vara läge att ta upp frågan igen om terapeut, för just det där med närhetsövningar och intimitetsövningar kan kanske vara svårt för henne att ta emot om det kommer från mig, och inte från neutral tredje part.

Superkul att höra att ni lyckats vända det från dåligt till superbra. Precis som du skriver är det så jag gärna hade sett att vi också hade kunnat få till det. Viljan och attraktionen finns, men inte lusten och kunskapen fullt ut om hur man går från det ena steget till det andra.

Jag har läst mig till en del intimitetsövningar som jag hade kunnat tänka mig föreslå, men jag hade först tänkt fråga henne hur hon skulle vilja att vi möter varandra och närmar oss sex på ett sätt hon känner sig bekväm på. Kanske detta kan vara en inkörsport till terapeut, för visst ska man närma sig det på ett sätt som man känner sig bekväm på, men jag förstår också att ibland behöver man testa saker som man inte gjort förut, och på så vis utvecklas, men det bör nog komma från någon annan än mig, annars blir det lite som att jag pressar henne att komma till skott, alltså samma situation som vi försöker ta oss ur.

Anonym (John) Trådstartaren

Thu 19 Sep 22:16

#17

Anonym (Gäsp..) skrev 2024-09-19 21:47:49 följande:

Om man har en fungerande kommunikation med sin partner så behöver man inte gå online och fläka upp privata detaljer kring sitt sexliv för andra. Låter mer som du fiskar efter andra medlemmars sexhistorier.

Du tillför inget, och är offtopic. Slutar nu föda dig med mer inlägg!

Anonym (John) Trådstartaren

Fri 20 Sep 22:23

#30

New Dawn skrev 2024-09-20 10:35:12 följande:

Mina reflektioner när jag läser detta är följande.
Du har alltså haft ett otillfredsställande sexliv i 11 år. Det är en lång tid.
Jag tänker att första året drevs sexlivet av förälskelse, men att det sjönk så snabbt för mig att undra hur hon kände då.
Jag reagerar på att du skrev att det var bra "från ditt perspektiv". Hur var det med hennes?
En annan sak jag reagerar på är att du skriver :

"Vad vi kommit fram till gemensamt är att hon har inte känt någon lust, och att orsaken nog kan vara den distansen som byggts upp mellan oss,"

Just det med distans är något som präglar hela inlägget. Du skriver brev där du tänkt över allt, och mer eller mindre presenterar en lösning och en förklaring gällande hennes lust, så ytterligare brev.
I ett samtal, där man ställer frågor och lyssnar, har man större chans att validera den andres känslor och viljor. Nu blir det väldigt mycket utifrån ditt perspektiv. Jag förstår att du försöker göra något som är bra för henne och jag förstår att du vill försöka förstå henne, men oavsett så förekommer du henne. Du lägger orden i hennes mun. Jag tror att det ni har problem med är distansen. Redan tidigt kunde ni inte prata om sex.

Vilka sexböckar hat du läst?
För att ha läst så mycket sexböcker är jag förvånad över att du inte berättar om frågor du ställt till henne, att du inte beskriver mer om hur hon känner.
Om du läst många böcker om sex borde du hittat förslag på intimitetsövningar.
För övrigt tycker jag att det är märkligt att i två år endast ha avsugningar som sexliv, och du skriver inget om vad du gjorde med henne. Fick hon någon njutning? Massage, smekningar?
När du skriver att hon skriver att hon inte haft lust, funderar jag på om vad hon menar, och vad ni gjort.
Frågan jag skulle vilja ha ställt när hon säger att hon inte har lust är "vill du hitta din lust" "vill du jobba på din lust tillsamman med mig "
Jag saknar beskrivningar på vad ni gjort för att hon ska njuta.
När det gäller uttalandet /känslan att inte har lust. Kan man utveckla frågan till " vill du prova att se om du får lust ". Om inte" är det ju väldigt intressant att fråga varför.
Dessa frågor är så klar inte lätta att ställa, när man har problem och distans i relationen, men ändå, det är väldigt avgörande.

Jag måste säga att det var väldigt oväntat att hon skulle berätta att hon hade onanerat. Alltså att hon kunde berätta det. Särskilt med eran bakgrund, men kan hon berätta det, är det nog ganska god chans att hon kan berätta mer om sin lust och vad hon vill och känner.

Du träffar några punkter rätt hårt, vilket är jobbigt att bli påmind om, ja i ca 11 år har sexlivet varit i långa stunder otillfredsställande. Jag skrev mest utifrån mitt eget perspektiv för att det kändes för mig i detta fallet mest relevant, samt att det blev en rätt lång trådstart utan henne perspektiv. Ja, jag skrev ett brev för att bryta isen, det var mycket som byggts upp i mig, innan jag kunde klara av att "ta mig i kragen" och börja kommunicera. Därefter har vi haft flera samtal om vad hon och jag känner, vad vi vill i framtiden m.m. Hon ser mig som sin sexpartner även framåt, hon vill hitta sin lust. Jag har ställt frågor till henne, och hon har varit väldigt öppen i sina svar, men också sagt att hon inte riktigt själv vet eller kan svara på allt, bra samtal med öppenhet, hjärtligt och ärlighet, och en hel del kramar.

Har gett henne njutning på andra sett, hon tycker om att bli kliad på ryggen, men alla sexuella närmande har varit obesvarade de senaste åren, bristande lust, förmodligen av det som byggts upp mellan oss. Så närheten har även den minskat under flera år. Som du förstår, händer det rätt mycket mellan två personer under flera år, jag har försökt få med det jag tror varit det mest relevanta och avgörande.

Just de frågor du tar upp har jag inte ställt på det viset, tycker det är relevant, och något jag eventuellt kommer ta upp för att komma framåt, låter som väldigt viktiga saker att få svar på för att komma över nästa tröskel.

Jag tror hon ville berätta att hon hade onanerat för att visa att hon faktiskt tar steg framåt för oss, inte bara i ord, utan också i handling, men för sin egen skull, inte för min.

Ja, jag är en jävligt strävsam person som håller ut, som tycker att mitt ord går före ett ligg från ena dagen till den andra för min egna själviska tillfredställelse, har jag sagt till min partner att vi ska bli gamla ihop så menar jag det, precis som hon. Vi har samma värderingar. Lojalitet är för mig otroligt grundläggande, och inget jag tar lätt på direkt. Har man skaffat barn ihop, så betyder det för mig att man tagit på sig ett otroligt stort ansvar, och lojaliteten som följer med det förstärks ytterligare.

Mitt och sambons sexliv är dysfunktionellt

INNEHÅLL