Mitt och sambons sexliv är dysfunktionellt
Min och sambons sexliv har de senaste åren varit icke fungerande. Vi har idag två barn, 9 och 5 år gamla. Innan vi fick första barnet, var vårt sexliv redan haltande. Så om vi backar bandet 12 år, då hade vi sets i ca 1 år, så fram tills det hade vi ett väldigt tillfredställande sexliv från mitt perspektiv, sexet vi hade var bra, och frekvensen var tillfredställande. Sedan började det slira, då hon inte vill ha sex lika ofta, jag som alltid har haft otroligt svårt för att prata om just sex sa inget och hoppades på att det kanske bara var tillfälligt, sen rullade livet på, mycket med jobb, vi skaffade hus ca 2 år senare, och strax därefter fick vi första barnet, sen efter det tog det lite tid, ca ett halvår innan vi fick igång sexlivet igen, och då hade vi sex ca 1 gång i månaden, inte tillräckligt för mig, men inte så lite att jag tyckte det var värt att prata om, tänkte att det var stor omställning för henne med barnet som ville ha mycket av tiden av mamma, precis som alla barn, så vill ge henne utrymme att få andas. Sen bestämde vi oss för att skaffa ytterligare ett barn, vi hade väldigt mycket sex när det var rätt tid på månaden, där emellan, i princip inget, förutom någon enstaka gång. Tog nästan ett år, med ett missfall emellan innan vi fick till barn nr 2. Se hände något, tog nästan 1 år innan vi hade sex första gången, sen hade vi sex 2 gånger till, därefter dog det ut helt, jag tog initiativ, blev nekad, och det var rätt tungt att bära över tid, att bli nekad hela tiden blir till sist förnedrande. Det gick nästan två år innan jag en sommarkväll tog upp ämnet, vi kom fram till att hon skulle ge mig njutning på annat sätt en penetrationssex då hon inte hade någon lust alls. Så därefter följde det 2 år av avsugningar och avrunkningar ca varannan till var tredje vecka, tyckte när vi gjorde upp denna ?dealen? att det skulle bli skönt att ändå få sexuell tillfredställelse emellanåt. Men med tiden kände jag att det inte räckte, för det var inte den sexuella tillfredställelsen som var avsaknad, det var att ha någon som åtrår en, någon som vill ha mig, och den där intimiteten som uppstår vid de tillfällena. Så för 1 år sedan så skrev jag ett brev till henne, just för att jag har svårt att uttrycka mig om ett så för mig laddat ämne som sex . Jag var noga i brevet att beskriva hur jag kände, inte vad jag trodde om henne eller på något vis vara anklagande, utan bara hur jag kände i denna situationen vi befann oss i.
Hon visade väldigt bra förståelse för det jag hade skrivit, hon sa att hon inte känt någon lust alls på 3 år, inte ens för sig själv. Hon visste inte vad det berodde på, men att det sammanför i samband med att hon satte in en spiral. Jag bokade tid för vasektomi, ganska direkt, detta var något vi pratat om för flera år sedan, men sen gjorde jag det inte eftersom jag inte var färdig i tanken då, och sedan blev det ju inget sex så då fanns det ingen större anledning till att genomför det. Men nu var jag färdig i tanken och gjorde det i vintras. Efter 3 månader uppvisade jag sterilitet, och hon skulle då ta ut spiralen, det dröjde ytterligare 3 månader innan hon tog tag i det. Men det skedde inga förändringar för det i vårt sexliv, så i förra veckan skrev jag ett nytt brev till henne då jag hade funderat mycket och ville framföra mina tankar på ett ordnat och korrekt sätt (vi har pratat om vårt sexliv flera gånger under senaste året, jag behövde bara bryta isen med mitt första brev)
I detta nya brevet skrev jag att jag tror att min förhoppning på att situationer kan leda till sex, och hennes olust har lett till frustration hos oss båda, att hon känt sig pressad, desto mer pressad hon känt sig, desto mer frustration har jag byggt upp. Så jag föreslog att vi slutar med att hon ger mig sex i 3 månader, helt och hållet, på så vis kan vi ha närhet och mys, utan att jag hoppas på att det ska leda till sex, och hon kan känna sig mer avslappnad att närhet kommer inte leda till sex, då vi har satt stop för detta nu.
Hon sa att jag verkligen satte huvudet på spiken med det jag skrev, och att hon tyckte det var en jätte bra idé, och att vi efter dessa 3 månader ska försöka närma oss varandra sexuellt på nytt igen.
Vad vi kommit fram till gemensamt är att hon har inte känt någon lust, och att orsaken nog kan vara den distansen som byggts upp mellan oss, och sedan har det blivit som ett moment 22 där hon känt sig pressad och jag frustrerad. Däremot är hon fortfarande attraherad av mig, och vi ger ofta varandra ömhetsbetygelser. Efter att jag kom hem från en grabbhelg för någon helg sedan så hade hon ett riktigt glow runt om sig, det visade sig senare att det var första gången hon onanerat på jättelångt tid.
Så nu har hon börjat hitta tillbaka till sin sexualitet, hon har onanerat ett par gånger, och det har gått några veckor på sexförbudet mellan oss. Jag har sett många trådar om likdanande situationer mellan par, och jag hoppas att andra också vågar försöka förstå sig på sig själv och sin partner, och deras gemensamma relation. Nu har jag inte facit i hand, men när min sambo säger att hon är attraherad av mig, men inte har någon lust, så tror jag på henne, viktigt att skilja på dessa olika saker. Jag har läst flera olika böcker om sex och samliv, vilket har hjälpt mig mycket att förstå hur vi fungerar och hur vi kan hamna i olika situationer som vi inte tänkt oss. Jag råder fler att göra samma sak om man älskar sin partner, jag har lärt mig så mycket om mig själv om mina behov och känslor.