Mitt och sambons sexliv är dysfunktionellt

Mina reflektioner när jag läser detta är följande. 
Du har alltså haft ett otillfredsställande sexliv i 11 år. Det är en lång tid. 
Jag tänker att första året drevs sexlivet av förälskelse, men att det sjönk så snabbt för mig att undra hur hon kände då. 
Jag reagerar på att du skrev att det var bra "från ditt perspektiv". Hur var det med hennes? 
En annan sak jag reagerar på är att du skriver :

"Vad vi kommit fram till gemensamt är att hon har inte känt någon lust, och att orsaken nog kan vara den distansen som byggts upp mellan oss,"

Just det med distans är något som präglar hela inlägget. Du skriver brev där du tänkt över allt, och mer eller mindre presenterar en lösning och en förklaring gällande hennes lust, så ytterligare brev.
I ett samtal, där man ställer frågor och lyssnar, har man större chans att validera den andres känslor och viljor. Nu blir det väldigt mycket utifrån ditt perspektiv. Jag förstår att du försöker göra något som är bra för henne och jag förstår att du vill försöka förstå henne, men oavsett så förekommer du henne. Du lägger orden i hennes mun. Jag tror att det ni har problem med är distansen. Redan tidigt kunde ni inte prata om sex. 

Vilka sexböckar hat du läst?
För att ha läst så mycket sexböcker är jag förvånad över att du inte berättar om frågor du ställt till henne, att du inte beskriver mer om hur hon känner. 
Om du läst många böcker om sex borde du hittat förslag på intimitetsövningar. 
För övrigt tycker jag att det är märkligt att i två år endast ha avsugningar som sexliv, och du skriver inget om vad du gjorde med henne. Fick hon någon njutning? Massage, smekningar?
När du skriver att hon skriver att hon inte haft lust, funderar jag på om vad hon menar, och vad ni gjort.
Frågan jag skulle vilja ha ställt när hon säger att hon inte har lust är "vill du hitta din lust" "vill du jobba på din lust tillsamman med mig "
Jag saknar beskrivningar på vad ni gjort för att hon ska njuta.
När det gäller uttalandet /känslan att inte har lust. Kan man utveckla frågan till " vill du prova att se om du får lust ". Om inte" är det ju väldigt intressant att fråga varför.
Dessa frågor är så klar inte lätta att ställa, när man har problem och distans i relationen, men ändå, det är väldigt avgörande. 

Jag måste säga att det var väldigt oväntat att hon skulle berätta att hon hade onanerat. Alltså att hon kunde berätta det. Särskilt med eran bakgrund, men kan hon berätta det, är det nog ganska god chans att hon kan berätta mer om sin lust och vad hon vill och känner.

Vadå "samma situation"? Jag tycker inte att man kan ha samma situation när man bara varit tillsammans i 2 år och inga barn.
Något av det som gör TS situation extra komplicerat är att de haft dåligt sexliv i så många år och att de i två år haft sex bara för honom. 

Har ni aldrig sex, eller sällan? 
Jag skulle säga att det är ett illavarslande tecken så tidigt i relationen. 
Vad säger din partner? 

Håller med i övre stycket, men inte i nedre. 
Har svårt att se att TS har ett sexliv. För mig är ett minimikrav för "sexliv" att man har sex. 

Ja, det är ju så, men på familjeliv får man ALDRIG(!) misstänka att något inte är sant, hur osannolikt det än är, och det gäller även om TS själv berättar saker som inte ens stämmer med trådstarten. (nu menar jag inte denna tråd i det fallet ) Det är lite konstigt med tanke på att det blir mer och mer vanligt att folk öppet och ogenerat ljuger. Sanningen verkar liksom inte lika viktigt i dagen samhälle. Tex myndighetspersoner och politiker ljuger, men man får absolut inte tro detta om en anonym person på familjeliv, nej, för det är ju ändå helt otänkbart....

Jag förstår hur du tänker. Att man liksom måste förutsätta att det är sant för att kunna debattera det "önskade ämnet" för det är ju ofta det som det handlar om, men jag tycker att det borde vara mer acceptabelt att få fundera i banorna om det är sant. Så som samhället ser ut tycker jag att människor mer, och mer, tappar respekten för sanningen, och om man i större utsträckning får ifrågasätta kan man åtminstone markera att sanningen har ett värde. 
Det finns ju självklart en risk att man misstror någon som faktiskt talar sanning. Men om man talar sanning är det nog lättare att övertyga folk om att det ÄR sant. Visst, att människor glider lite på sanningen, får man ju acceptera, även att folk ljuger, men ändå. Jag tycker man borde ifrågasätta lite mer  

Jag förstår att det ibland är för svårt att ta upp något, och att det är lättare att skriva, men jag förstår inte att du väljer brev den andra gången. Som du beskriver det är hon villig att prata och svara. . Varför vill hon inte ha närmanden som kan leda till sex, när hon nu vill hitta sin lust? Har ni pratat om det? 
I många par blir problemet med intima smekningar, att den med bristande lust känner pressen att ha sex, eftersom att den som längtar efter sex blir sugen. På en man blir det dessutom ofta rätt uppenbart... Att då ha smekningar som inte ska leda till sex blir då svårt. För kvinnan är det ofta uppenbart vad mannen längtar efter. Här hade ju ni en stor fördel jämfört med andra par, då din kvinna faktiskt tycker det är helt okej att suga av dig. Jag kan tycka att ni hade ett gyllene läge att ägna sig åt hennes kropp efter avsugningen. Eftersom du redan blivit tillfredsställand behöver det ju inte leda till sex för din skull på samma sätt. Du kunde smekt hennes kropp, utan annat mål än någon typ av njutning. Med tanke på att du läst många sexböcker är jag förvånad att ni inte provat detta, särskilt när din kvinna vill hitta sin lust. Om du föreslagit det, men hon inte velat, tycker jag det är lite konstigt att du inte tar med det i din text. Det här med tiden går inte ihop.
Du skrev brevet förra veckan, men ändå har det gått några veckor sedan sexförbudet. Var det inte sexförbud du föreslog i brevet....? 

Dessutom, du skriver att ni pratat om sexlivet flera gånger efter första brevet, det behövdes för att bryta isen... Men varför skrev du då ett till brev, när ni ju uppenbarligen pratar om sex och samtalen fungera bra.? 

Hur gjorde du för få fart på hennes onani?

TS skrev ju ett brev om att de skulle ha sexförbud, och på mindre än en vecka började hon onanera och prata om det.
Trots att sexlivet varit bristfälligt i 11 år och helt utan sex (förutom avsugningar) i minst fyra år.