Jag vill inte göra abort egentligen

Jag var med om en väldigt liknande situation för många år sedan. Vi behöll, jag kunde helt enkelt inte göra abort. Jag älskade bebisen, så var det. De flesta tyckte nog att vi var galna och ingen trodde att vi skulle klara det men det gick bra, vi är gifta ännu och har två barn till och bra jobb båda två. Först bodde vi i några år i min mans land, sedan flyttade vi hit och jag pluggade klart. Det var verkligen ingen dans på rosor, vi hade några riktiga hundår då vi i princip levde på mitt studielån och extrajobb men det gick ändå alltid runt på något sätt och vår lilla tjej hade det ändå bra, jag prioriterade alltid henne framför allt annat. Vi är en lycklig och tight familj och jag är så tacksam.Men visst, när mina kompisar reste och lekte runt var jag vuxen och hade ett tungt ansvar att få familjen att gå runt och överleva. Jag bodde aldrig i närheten av släkt och vänner så någon hjälp fick vi inte heller. Trots allt har det varit bra för mig, jag klarar i princip allt och blir aldrig utbränd i situationer när alla andra blir det. Att ha ett normalt familjeliv med jobb och barn tycker jag inte är så jobbigt. Känner alltid tacksamhet att ha pengar över och kan jobba riktigt hårt vilket har varit värdefullt på jobbet. Det är din kropp och ingen annan kan bestämma över den.

Det låter oroväckande med drickandet och så som din pojkvän ägnar sig åt. Sedan verkar din mammas beteende inte heller helt ok, nu ska hon skjutsa dig och ?pusha? dig till detta? Du är en vuxen kvinna med ett eget liv och du bestämmer. Vad som än händer, försök att bli oberoende av både mamma och pojkvän och skaffa dig ett liv du trivs med, omgiven av snälla människor. Du verkar vara en fin tjej med ett stort hjärta. Stora, stora kramar och lycka till till dig, hur det än blir. ❤️ Det är så svårt, jag vet.