Jag vill inte göra abort egentligen

Vänta lite! 

Du har mer än en månad på dig att tänka klart. Visst, abort blir svårare och svårare, men det är viktigt att du har landat i ett beslut. Ta ett par veckor och fundera på hur det skulle kunna funka rent praktiskt. Ta hjälp av soc eller någon. Du är ju inte så ung ändå, jag tänkte först att du var minderårig. Kan du få jobb? Har du sgi? Hur mycket skulle du få i föräldrapeng. Vad skulle du kunna få för bostad? 

Utgå från att du måste göra allt själv, så får all hjälp bli en bonus. Vad gäller pappan så får du båda utgå ifrån att du kommer att vara helt utan honom, men också scenariet att han stämmer dig på vårdanden och du blir bunden till honom de kommande 20 åren. 

Hur vill du att ditt liv ska bli? 

Har du fått hjälp av en kurator eller psykolog. De finns på mödravård och är specialiserade på just sånt här. De skulle kunna hjälpa dig att komna fram till ett beslut för just nu verkar det som att hjärna och hjärta säger olika saker. Eftersom du mår som du mår kan du också behöva hjälp efteråt att komma över aborten. Det finns många som känner sorg i många år och det är synd. 

Med att det blir svårare och svårare tänkte jag på mest på det fysiska. Förhoppningsvis blir det lättare för dig att gå igebom aborten när ditt hjärta också kommit fram till att det är det rätta i din situation just nu, eller din hjärna kommit fram till att det blir svårt med barn med du fixar det. 

Det äe bra att dina föräldrar har varit tydliga med vad du (inte) kan förvänta dig av dem om du behåller för då kan du ta ett välgrundat beslut, men du ska inte låta dig pressas av dem. Det är din kropp och ditt val. 

Sen tänkte jag på det där med ekonomin. Jag lan inte så mycket om olika bidrag - det var därför som jag föreslog att du kontaktar soc eller försäkringskassan - men du borde iallafall mer än bara föräldrapeng. Jag tänker bostadsbidrag och underhållsbidrag. Det går kanske att hitta billigare bostad också. Du kan bo i etta första åren och får kanske välja sämre område. 

Om du väljer att behålla så kan du hoppa av skolan och jobba fram till barnet kommer för att spara så mycket som möjligt att ha till senare. 

Men det är klart att det kommer bli svårt med lekland och babysim och semestrar. Det får du ta med i beaktandet. Å andra sidan är det inget som behövs. Barn är glada om de får vara på lekplatsen. Jag hade gott om pengar men först ville vi inte och sen kom pandemin, så vi var första gången på lekland när barnet var fem år. Vi hade så roligt ändå. 

Du ska inte flytta till hans land! Absolut, absolut inte! Ni måste lära känna varandra som familj först innan du ens tänker på det. Flyttar du så är du fast. Du kan inte flytta hem igen mot hans vilja. Det är det landets lagar som gäller om ni skulle skilja er. Du har inte släkt eller vänner där som kan stödja dig. Du blir beroende av honom båda ekonomiskt och socialt. Du kan kanske inte ens språket? Det blir svårare att skaffa utbildning och få jobb. Behåller du barnet så kan ni hälsa på varandra, du kan tillbringa del av föräldraledigheten där - men föytta för allt i världen inte dit innan du är ansolut 100% säker. 

Det spelar inte så stor roll vilket land, för i princip alla länder får man inte föra ett barn utomlands utan den andra förälderns tillstånd. Även i Sverige. I många länder kollar de på flygplatsen att man har tillstånd om man reser ensam med barnet. 

Det problemet kan man undvika genom att bara besöka pappans land och inte bosätta sig där. Men även då kan man få problem, beroende på vilket land det är. 

En annan möjlighet är att inte fastställa faderskap, men det är inte rätt mot varken barnet eller pappan.