Växa upp utan föräldrar

Hej,

Jag är vuxen idag, men smärtan över en far som aldrig fanns där eller någonsin brydde sig och en mamma som drack för mycket alkohol har smärtat mig hela livet. Jag har aldrig pratat med någon om det, men borde nog ha gjort det. Bodde på ungdomshem (som det hette på den tiden) när jag var ca 15-17 år. Fick sen en egen lägenhet genom socialtjänsten.

Jag mår bra idag, har en fin familj, men tankarna på min barndom och föräldrar kommer tillbaka ibland, som nu när jag känner igen mig i vad du skriver.

Helt ärligt vet jag inte om ett familjehem är bättre för dig, om du skulle känna dig mer älskad där. Kanske, om du kommer till rätt personer. Kommer du till fel familj som kanske mest tar uppdraget för pengar kommer du att känna det. Men det är inte så enkelt att få komma till heller, om du nu skulle vilja. Det krävs att socialtjänsten bedömer att du inte kan bo hemma, att dina föräldrar är olämpliga.

Be att få prata med skolans kurator eller skolsköterskan om du känner förtroende för någon av dom. De kan hjälpa dig med vart du kan få mer hjälp sen. Du kan också ringa din vårdcentral och fråga efter en psykolog eller kurator där.