Växa upp utan föräldrar

Lilla rara SpökNattis. Jag blir så ledsen att höra att du inte har närvarande föräldrar och att du mår dåligt av PTSD. 

Smärtan över dina föräldrars beteende kommer aldrig att gå över, men du kommer att lära dig att hantera den. Du behöver hitta en grundtrygghet i dig själv, där du mår bra, och utifrån det sedan bygga upp en egen, vald familj med hjälp av goda vänner du kan lita på och som älskar dig för den du är. I framtiden kommer du även att träffa någon att bilda familj med (man är familj även om man väljer att leva utan barn om man väljer det). Blod är inte tjockare än vatten. Även om man (oftast) älskar sina föräldrar betyder inte det att man måste ha dem i sitt liv när man är vuxen. 

Har du vågat öppna upp dig för dina vänner och kanske även deras föräldrar om hur du mår? Har du kontakt med skolkurator eller annat samtalsstöd (tänker på din PTSD)? Har du varit i kontakt med familjeenheten hos Socialtjänsten i din kommun för att be om stöd? 

Lycka till med skolgången och kom ihåg att du är bäst på att vara du, det finns ingen annan som dig och du är underbar och duger som du är