Varför ska det bli socialt accepterat med psykisk ohälsa?

Psykisk ohälsa är ett begrepp för lindrigare tillstånd. 

Psykisk sjukdom är väl exempelvis bipoläritet och psykossjukdomar. 

Du förstår inte utmaningen i detta? 

Tycker också detta fokus på psykiska hälsoproblem blir konstigt några gånger. Alla vill så gärna prata om dessa. Det är som om man vore ointressant om man inte hade något problematiskt att komma med utan bara var lagom nöjd med tillvaron. En artist/sportutövare/kändis/politiker vill hellre prata om sin prestationsångest/ätstörningar/diagnoser/traumatiska uppväxt än om det dom håller på med.

Precis det här jag syftar på. Jag har lärt mig att inte prata om min sjukdom. När jag blir sjukskriven i perioder så ser jag alltid till att få dubbla läkarintyg. Ett läkarintyg för en fysisk sjukdom och sedan en för min psykiska sjukdom. Lappen med den sjukdomen lämnar jag till försäkringskassan och den fysiska sjukdomen lämnar jag till arbetsgivaren? 

Psykiska sjukdomar är som du säger abstrakta. Vi målas ut som galningar, att vi går runt och mördar folk, är helt crazy. Vi borde spärras in. Men människor som blivit dumpade och inte går till jobbet pga hjärtesorg, det är helt okej. 

Jag vill inte förminska lidandet hjärtesorg kan ge. Däremot så blir det fel att enbart normalisera det ena men inte det andra, som är en allvarlig sjukdom. 

Handlar inte om låg empati utan att många tar väldigt mycket fokus när det kommer till psykiskt lidande. Som att de uttrycker att de levt med djupa depressioner men samtidigt jobbar massor samtidigt, aldrig varit hemma från jobbet och presterar? ändå haft ork att klä på sig, sminka sig och fixa håret. Hur kan man då ha en allvarlig och djup depression. Jag köper att man kan må piss, frågan är om djup depression med en självdiagnos är korrekt. 

Finns absolut människor som tar sina liv pga ett uppbrott och mår fruktansvärt.