Överklaga soc beslut.

Så skönt. Steg i rätt riktning.

Vilka märkliga svar du fått. Tycker det är fint att du har så nära relation med grannen att de anförtror sig till dig. Har själv sådana grannar och de är guld värda.
 
Förstår att det måste kännas förtvivlat och överväldigande att få ta del av detta och inte kunna ge det stöd de behöver. Och bara kunna titta på när familjen faller isär. 

Samtidigt undrar man vad som pågår. Hål i en tröja eller överbliven  läsk till frukost är inte hela världen. Inga strider jag skulle tagit med mitt barn. Det känns som att det måste finnas mer som soc reagerar på. Som jag kanske missat när jag bläddrade igenom tråden? Eller som soc fått syn på, men inte förmedlat.

Sen fattar jag inte varför de inte har umgänge. Och varför de inte får säga till barnen att de är saknade. Man undrar hur barnen har det i familjehemmet och vad barnen fått höra kring omhändertagandet. Soc och familjehemmet borde ju jobba för att barnen ska ha kontakt med sina föräldrar. Inte för ett skiljande.

Har inga råd om hur familjen kan göra eller hur du kan stötta. Men kände att jag ville skriva några rader ändå.