Att en normalbegåvad man skaffar barn med en kvinna med utvecklingsstörning känns inte helt 100, känns inte riktigt som något normala människor gör? Känns som att det blir ganska mycket maktobalans, lite obehagligt.
Och det känns också som att det kan bli svårt att ta hand om barn , speciellt när de blir äldre och behöver hjälp med läxor. Jag kan förstå att soc reagerar på det.
Men som många andra har skrivit så är SOL frivilligt så de har rätt att ta hem barnen.
Gissar att du är mannen?
Ja, om det är en man i medel eller över medel vad gäller intelligens. Det finns en klinisk gräns för när någon bedöms ha IF. Det skiljer väldigt lite mellan någon som ligger strax under den gränsen (som mamman i familjen) eller strax över. IQ mäts dessutom inom flera områden och personerna i paret kan matcha varandra på flera av dem men mamman prestera under på något och det är därför hon fått diagnosen.
Hur det är ställt med det här paret vet vi ju inte. Men att utgå från att de i paret ligger på väldigt olika nivå och att deras relation skulle vara obehaglig tycker jag är en konstig slutsats baserat på vad som stått att läsa.
Vad står det i SOL-beslutet? Vilka brister finns förutom att de är dåliga på att uppfatta barnens signaler?
Beroende på vad orsakerna är är det lättare eller svårare för föräldrarna att förändra sig så att barnen får det bättre.
Jag antar att mammans svårigheter med att hålla tider kan vara en orsak. Om hon inte kan avsluta ett besök hos sin egna förälder och kommer hem 5 timmar senare än vad som var planerat, så kan det gå ut över barnets behov. Alltså svårt att hålla mattider, sovtider etc om något distraherar henne. När pappan är hemma blir ju riskerna för vanvård mindre, men om han jobbar 8 timmar om dagen så är det 8 timmar när barnen kan fara illa.
Men om du inte är någon av föräldrarna, har du verkligen läst alla dokument? Du kan inte ha varit med på mötena så du vet inte vad det är soc faktiskt har klagat på? Då kan det bli svårt att ge råd. Jag har lite svårt att tro att det enda som har varit fel är att hon kom kl 23 en gång när de sa efter 18 och allt annat är perfekt, jag tror inte barnen skulle blivit omhändertagna då.
Hur kan du veta hur barnen faktiskt har det om du bara är en vän eller släkting till familjen? Du har hört föräldrarnas version. Du är ju inte där varje dag.
Och som nån redan har skrivit säkert, det bästa de kan göra är nog att kontakta en advokat som har erfarenhet av sånt här. Det blir ju svårt när personer här som inte vet vad de faktiskt har gjort för fel ska ge råd till en annan utomstående som inte heller vet vad de faktiskt har gjort för fel.
Orosanmälan finns i pärmen, soc menar att om mamman låter flickan gå i trasig tröja så kan hon bli retad.
Jo precis ..
Och det enda de kan göra är ju att gå den vägen isåfall. SOL är ju frivilligt alltså har de valt att gå med på det, förstår inte varför TS frågar om att överklaga.
Det enda de kan göra är ju då att säga att de inte längre samtycker och så får soc ansöka om LVU isåfall och så går det till domstol , då antar jag att de får ett juridiskt ombud också.
Har hört att soc ofta vinner i domstolen men stämmer det att de bara handlar om en trasig tröja borde de ju inte kunna vinna. Jag tror iförsej inte att grannen eller vad TS nu är har 100% koll på vad soc hade för skäl att placera barnen.
Visst finns det olämpliga socialsekreterare men det är ju inte bara en socialsekreterare inblandad.
:( Det här är ju vidrigt. Uppmana föräldrarna att skriva ner, helst även spela in, alla samtal med soc. Vi sitter och skriver anmälan av soc nu och alla sparade citat är värdefulla i det arbetet. Både saker soc sagt och saker barnet har sagt. Barn har laglig rätt att få säga vad de tycker och bli lyssnade på. De bör få information om barnkonventionen och att den är lag.
Vårt barn har berättat att handläggaren sagt till hen att mamma och pappa behöver paus från dig. Som om det var barnets fel alltihop. Handläggaren försökte också på andra sätt berätta för barnet atf hens relation till oss var dålig. Som tur var är vår relation till barnet allt annat än dålig och barnet avfärdade handläggaren som knäpp.
Nu pratar du ju om din situation , har du också lätt utvecklingsstörning? Om du inte har det så är det inte samma situation.
Du var ju nästan övertygad om att pappan också är nära gränsen för utvecklingsstörning i det här fallet. Tror du verkligen att det är bra för barnen? Att ha barn är ingen rättighet. Tycker du till exempel att nån som är psykotisk ska få ha sina barn hemma också? Det hände mitt ex och då hade han inte dottern när han var sjuk.
Det verkar som att du verkligen tycker att föräldrarnas vilja ska gå före vad som är bäst för barnen.
Jag har svårt att tro att någon som har en utvecklingsstörning verkligen kan ta hand om tre barn på ett bra sätt. Det kanske låter hemskt men barnens bästa måste ju komma i första hand.