Hur mycket ska man bry sig som bonusförälder?

Varför vill du flytta ihop med honom? 

Väljer du att flytta ihop väljer du ju även ett liv med det här barnet. Och med din särbos barnuppfostran.

Låter som ett perfekt upplägg för katastrof. Om ni flyttar ihop kommer det gå åt helvete. Du ska inte tro att den här pojken kommer acceptera dig eller dina uppfostringsmetoder. Det kommer inte din särbo göra heller. Och du kan inte leva med pojkens sätt att vara. Som sagt, upplagt för katastrof och det kommer sluta i konstanta konflikter och i slutändan uppbrott. Mitt tips är att vänta med att flytta ihop tills barnen flyttat hemifrån. Då har det kanske chans att hålla mellan dig och partnern.

Jag säger som de andra. Flytta inte ihop. Man behöver inte läsa många trådar på FL för att se att styvfamiljer är ett stort no-no, men framförallt om det är dysfunktionella föräldra-barn-relationer inblandade. 

Fortsätt som ni gör, umgås när ni är barnfria. Då har ni kanske en chans. 

Det kan visst funka med styvfamiljer, bra eller hyfsat. (Kärnfamiljer fungerar ju inte alltid toppen heller...)

MEN detta kommer inte att funka TS. Tänk på dina egna barn! De ska inte behöva utsättas för denna pojke, eller de bråk som kommer att bli när du försöker uppfostra honom. Som flera redan har skrivit: Att flytta ihop i det läget, är att tigga om problem.

Vänta med hopflytt tills barnen har flyttat hemifrån. 

Förbli särbos, skaffa inte barn med henne.

Om du stör dig på din särbos dåliga fostran av pojken redan nu kommer du få spel om ni flyttar ihop. Hon kommer förmodligen inte bli bättre på att uppfostra honom utan kommer bli förbannad på dig om du lägger dig i och börjar ställa krav på hennes son. Det hela är dömt att misslyckas med barn som mår dåligt pga olika regler och föräldrar som är osams. Var särbo tills barnet flyttat ut!

Hur gammal är pojken? Finns pappan med i hans liv? Har han någon diagnos vad du vet?

Pojken är 11 år och har vad jag vet en ADHD diagnos men troligen också någon form av autism eller Aspberger. Barnets pappa är diagnosticerad med borderline. Han är kanske den knepigaste människan jag träffat i mitt liv. En riktig strulputte som har hand om barnet när det passar honom. Han kan ta STORA ogenomtänkta beslut på sekunden. Han har flera gånger struntat i barnet i månader för att sedan försöka göra allt och köpa tillbaka barnet under andra perioder... 

Ok, då är det kanske inte uppfostran som är problemet här utan diagnosen?

Tänkte när jag läste trådstarten fråga om eventuella diagnoser då det du beskriver låter extremt likt min son med add och misstänkt autism. 

För det första, flytta inte ihop. Om det tog slut mellan mig och barnens pappa skulle jag aldrig flytta ihop med någon innan mitt barn flyttat hemifrån för är rätt säker på att alla utomstående bara skulle uppfatta honom precis så som du beskriver, lat och manipulerande när han faktiskt kämpar oerhört mycket bara för att klara av att gå till skolan och "vistas i världen". Och jag skulle inte orka med de konflikter som jag vet skulle komma.

För det andra. Det du beskriver blir inte löst med att vara hård och är inte ett resultat av att hans mamma uppfostrat honom dåligt.

Så mitt råd till dig utöver att inte flytta ihop är att sluta se det som ett resultat av uppfostran och samtidigt stötta hans mamma på det sätt du kan. Tex genom att ta hand om henne med att laga en god middag där du ansvarar för allt från inköp till diskade, ge massage mm och låt henne få stunder där hon kan få känna att någon tar hand om henne och inte bara att hon tar hand om andra.

Om ni ska flytta ihop så bör du börja med att gå en föräldrautbildning för barn med autism och adhd. Sen behöver du vara tydlig och ärlig med hur du tänker kring barnuppfostran till din tjej. Hon måste ju få veta hur du tänker kring hur hon är mot sitt barn och hur du tänker att börja behandla barnet när ni bor ihop. Som det är nu vet hon ju inte det, hon tror ju naturligtvis att du kommer fortsätta som nu och ha liknande inställning som du visat hittills. 

Ni behöver prata om det här på djupet innan ni flyttar ihop 

Om du redan nu upplever din partners barn som ett problem, flytta för guds skull inte ihop med "problemet".

Ni är fortfarande ganska nya som par. Två år är ingen lång tid när man är lite äldre och det finns barn i bilden.

Avvakta ett tag till och se om situationen med hennes son blir bättre.

Sen tror att särboskap ofta är underskattat och något som fler par borde överväga, speciellt när det gäller att slå ihop flera familjer till en. Ett förhållande är inte sämre, mindre seriöst eller värt för att man inte bor ihop.

Flytta absolut inte ihop. För pojkens skull om inte annat. Stöka inte till hans liv. 
Var istället ett stöd för din tjej och grabben. Hon måste vara helt slutkörd! Ett barn med såna problem och så ett ex med borderline ovanpå det. Jag blir utbränd av bara tanken. Får hon någon typ av samhällsstöd som kontaktperson eller kontaktfamilj tex? 

Mina tankar om tråden cirkulerar bara kring din tjejs situation och att hon måste få hjälp så att hon orkar många år framåt. Vi som har barn med problem kan inte vänta oss att de är vuxna och klarar sig efter studenten utan det rör sig om lång tid framåt hon behöver finnas där för honom. Om du är man kan du bli en bra manlig förebild för grabben. Det behöver han nog. Om du vill alltså. 

Jag vill också råda dig att läsa på om grabbens diagnoser.

Många med ADHD uppfattas tex som lata. Men svårigheter att börja göra något tråkigt är ett av kriterierna för ADHD. Jag försöker själv förstå mitt eget barn med detta problem. Det är vansinnigt irriterande men trots att det inte ser ut så kan det vara så att de verkligen försöker. 

En bok jag kan rekommendera är Svart bälte i föräldraskap. 

Barn med npf behöver tydlighet och rutiner, men det är inte samma sak som hårdhet och tuff diciplin. Utbrott kan vara ett tecken på för högbelastning. Då får man försöka minska på det som stressar som tex undervisning i helklass eller raster på en bullrig skolgård. Man kan också behöva se över vad man gör på fritiden. Har man ofta besök hemma tex? Det kanske barnet inte orkar med. 

Djur har ofta lugnande effekt. Finns det stall i närheten? 4H?  

För dina barns skull, flytta inte ihop!