Kan jag tvingas hämta min mans barn på förskola?

Då tycker jag att vi sätter femåringens känslor i fokus. Hur känns det att bli så tydligt bortvald och ratad av sin bonusmamma som gör sådan enormt skillnad på sitt biologiska barn?

Förlåt men jo, nog fan har hon ansvar för bonusbarnet. Hon har ansvar för att deras gemensamma hem ska vara en trygg och kärleksfull plats där alla visas samma omtanke och värde. Klarar man inte av det ska man inte sätta sig i en sådan situation.

Nähä? Så hur tror du att femåringen uppfattar det då att syskonet blir hämtat för att göra saker när femåringen uttalat inte får vara med? Det handlar om att TS gör det mycket tydligt för barnet att hon inte vill umgås med femåringen eller anser att det har samma värde i hennes familj som hennes biologiska barn. Det är att visa absoluta motsatsen till omtanke.

Att femåringen är kvar på förskolan längre under biomammans veckor är inget konstigt, då hälsar man och frågar hur hen har det och säger något om vad man kanske ska hitta på nästa vecka.

Om man ger sig ihop med en person med bagage så får man nog vara beredd att kånka lite.

Annars låter man bli det.

Trodde du att du kunde spruta Vanish på 5-åringen och så skulle hen försvinna eller? Du har två barn nu. Kanske tre om mannen gör som många män gör och dumpar även sitt barn på dig, tills det blir äldre och eventuellt mer intressant för honom.

Min far talade inte till mig som en person förrän jag var elva nåt, och dumpade mig ofta på tillfälliga kvinnor, farmor eller sin syster vid umgänge. 

Konstigt att man inte vill ha kontakt sen när man blir vuxen?

Vad menar du? Ts skriver att hon vill göra saker med SITT barn och därför bara hämta den ungen. Att 5 åringen också ingår i familjen verkar ts inte vilja inse.

Det ÄR synd om 5 åringen. Dels har hen knappt hunnit landa i att vara varannan veckas barn innan det kommer in en ny "bonusmorsa" i dennes hem. Dels får hen ett nytt syskon som blir prioriterad av styvmorsan rejält.

Ts behöver inse att hon inte har- och aldrig någonsin kommer ha en kärnfamilj! 

Så 5-åringen tror att de åker hem och myser, bara de två? 

Nja, tvååring lär nog berätta om både badhus och annat när familjen är samlad. 

Jag läser det i den trådstarten och får det bekräftat i senare inlägg.

Det är sant att jag inte vet exakt hur femåringen tänker och känner kring att bli kvarlämnad och exkluderad, men har en grundläggande förståelse för hur människor fungerar och hur viktigt det är att bli inkluderad och bekräftad som likvärdig.

Nej det behöver inte vara konstigt, men hittills har ts inte ens svarat på frågan hur barnets reaktion på detta är. Och som det låter på ts är detta något som händer regelbundet inte bara någon enstaka gång. Hur många tycker det är kul att bli exkluderad och bortvald? Som jag skrev tidigare gjordes liknande sak mot min son och han tog det väldigt hårt. 

Att förskolepersonalen tagit upp det är kanske just för att barnet är ledset över det inte för att dem gör det till en sak. 

Nja man drar fullt logiska slutsatser av den info man fått.
Förskolepersonal är normalt sett medvetna om att de inte kan kräva att en bonusföräldern hämtar ett bonusbarn. Att de då tar upp detta antyder att det finns ett problem, mest sannolikt att 5-åringen tar illa vid sig av det. 

Att ts dessutom vägrar svara på min fråga om barnets reaktion på detta när hon ändå svarade på mitt inlägg där jag frågade just detta och istället tog upp sin "lilla detalj" för att ursäkta att hon lämnat kvar barnet trots att detta inte alls angavs som skäl tidigare i tråden alls. Info som inte alls var relevant för det jag skrev. ger intrycket av att hon undviker frågan för att sannolikt är svaret inte positivt och barnet är förmodligen inte okej med detta. 

Överlever ja, men vad gör det med relationen dem emellan? Kan man inte anstränga sig lite eller göra vissa ändringar i sin planering för att gynna relationen och på det sättet underlätta även framöver för att man skapat en bra trygg relation? Hon kan ju göra saker ensam med sitt barn hur mycket hon vill varannan vecka eller när pappan är med sitt äldsta barn. 

Nej barnet har inte valt det själv och lär knappast vara gladare över den påtvingade relationen om den exkluderas. Nja enligt mig tar förskolepersonalen sällan upp saker eller ifrågasätter ett upplägg om de inte anser att det finns ett problem. Har ts eller pappan ens frågat förskolepersonalen varför de vill detta? Ts har inte svarat på frågan alls om hur barnet upplever det. Vad säger pappan om detta, sägs inget om det heller? Jag tycker att det är ganska relevant information. 

Det är sorgligt med alla dessa bonusmammor som vill leka familj med en ny partner med barn men inte anser partnerns barn ingå i familjen. Sorgligt med föräldrar som accepterar det. Man behöver liksom inte älska barnet som sitt eget man behöver inte ta ett föräldraansvar på så sätt men att exkludera och särbehandla barnen som är syskon är faktiskt inte schyst och något man faktiskt kan undvika rätt enkelt och som jag tycker hör till normalt vuxetansvar. Vem vill känna sig exkluderad liksom, och vilka vuxna skulle acceptera det? Oavsett så ingår det barnet i familjen lika mycket som hennes egna. Båda barnen är ju familj med pappan, barnen är syskon, de är familj. Varför vill man skapa och leva i en konstellation där man delas upp på det sättet? 

Är den inte påtvingad barnet då.menar du? Har barnet haft något eget val i föräldrarnas relation menar du? Nej visst trivs barnet på förskolan och inte bryr sig om att den blir lämnad kvar är det en sak. Men eftersom förskolan tagit upp det antar jag att det finns en bakomliggande orsak. Den mest sannolika orsaken till att de skulle ta upp en sådan sak är ju att barnet faktiskt inte är riktigt okej med det och då behöver man ju lösa det på något sätt eller hur? 

Det kanske inte betyder något alls eller så betyder det väldigt mycket. Jag vet själv hur mycket det kan påverka då min son påverkades oerhört mycket utav att bli behandlad på liknande sätt, det var inte heller många ggr. Men han upplevde det som att han blev bortvald och det blev han ju rent krasst, även ifall det kanske inte var meningen på det sättet men det spelar ju egentligen ingen roll när det upplevs som man inte är välkommen. Varför min första fråga i tråden var hur barnets reaktion på detta var, då det är det absolut viktigaste i denna fråga. 

Självklart drar man egna slutsatser av den info man får. Om barnet faktiskt inte hade brytt sig tycker jag det är märkligt att undvika att ens svara på den frågan när jag frågade ts om barnets reaktion. Nej då berättade hon istället att hon och pappan blivit gravida efter andra dejten direkt efter han och exet gått isär, så tätt inpå att exet tror att det funnits en affär sedan innan. Istället för att svara på frågan, undvikande svar brukar innebära ett svar som inte är positivt. jo självklart utgår jag från egen erfarenhet för att visa att barnet, och relationen, visst kan ta skada utav att bli lämnad och bortvald till skillnad mot vad du försökt få det att låta som. Därför tyckte jag det var relevant att just fråga om barnets reaktion, som ts helt tydligt inte ville svara på. 

Om en person undviker att svarar på en ganska enkel fråga, blir inte du också skeptiskt? 

Så barnet, som är 5 år, har psykiska problem om det känner sig exkluderad och bortvald när dennes syskon blir hämtat medan han blir kvarlämnad? Tror nog snarare det är en ganska normal reaktion från ett barn i den situationen och den åldern. 

Då är det väl ganska enkelt att skriva det om man nu ändå bemödade sig med att svara? Istället för att gå ännu mer OT. 

Man kan välja att stå ut tills umgänget upphör. Vilket i vårat fall inte gällde så många år. 

Jag skulle aldrig förvänta mig att någon skulle göra något för mina ungar, de är mitt och pappans ansvar. Det är även vårt ansvar att se till att de förstår att andras ungar har andra regler, föräldrar och släkt. Vilket innebär att de gör andra saker som tex gå och bada.

Eftersom barnen är på olika avd i olika hus, hur kan 5-åringen ha stenkoll på när 2-åringen hämtas?

Om nu personalen vill att TS ska hämta 5-åringen lika tidigt som 2-åringen så kan det lika gärna vara för personalens egen skull som för 5-åringen. Annars kan de väl säga till TS att 5-åringen blir ledsen över att hen måste stanna kvar så länge. Men det har de tydligen inte gjort.

Du är lika överdramatiserande som en del mammor här. Vad har du för bevis för att TS "ignorerar totalt" sitt bonusbarn? Bonusbarnet vill inte ha tråkigt med 2-åringen i babybassängen, är det så himla svårt att förstå?

Precis. Dessa ungar var inte på något sätt mitt ansvar.
Varför skulle jag förstöra mina dyrbara lediga dagar när jag inte trivdes när de var på besök?

Hos sin mamma givetvis.

Ingen rätt öht att porta dem från sin PAPPAS hem. Bra för barnen dock att de slapp styvhäxan på sitt sommarlov och fick ha det mysigt med deras pappa. 

Jo, kanske. Men det var det aldrig tal om.
Vissa helger drog pappan iväg på golf, eller jobbet, och lät mig stå med all skit.... en tid. Sedan såg jag till att ge mig iväg många helger när invasionen väntade.

Kunde iaf vägrat att ta hand om dem från första början. Det borde jag gjort. För både min och deras skull.