Kan jag tvingas hämta min mans barn på förskola?

Jag och halvsyskon blev behandlade utifrån vår syskonrelation dvs lika. Jag förstår idag hur klok speciellt min styvfar var, men då var det det enda jag visste. 

Jag såg det alltid som att de vuxna var som en enhet och vi barn som en enhet. Ihop, inte ihop, drama, inte drama mellan de vuxna, skulle inte beröra oss barn, inte läcka ner och förgifta vår värld. Vi var barn. Vi var syskon. Första gången jag fick höra "halvsyskon" förstod jag inte ordet, vad det betydde. "Nej, vi är syskon", sa jag. Säger det fortfarande, som vuxen. Låter inte andra definiera oss. Vi är inte mindre syskon för vi inte har två gemensamma föräldrar. Vi säger så hela tiden "Min syster", "Min bror". Finns inget halv för oss. Det får stå för andra. 

Finns inte på kartan att syskon skulle acceptera att föräldern hämtar bio barn men inte styvbarn när vi var på samma ställe.

Vad bio mamman än tycker och tänker om dig ska du inte rätta dig efter på pappans vecka. Vem tror hon att hon är?  Ni dvs du och han har era regler. Ni ska vara en enhet. Hon får lära sig ngt som heter gränser. Vad hon och hennes (om hon nu har någon) partner får göra och inte göra i relation med barnen har ni inte med att göra ni heller på hennes vecka (om inte psykisk eller fysisk misshandel). Vad hon tycker och inte tycker om dig får hon hålla för sig själv. Hon bestämmer inte över din relation med hennes barn på pappans vecka. Vad är det här för trams? 

Det är mycket gift här på alla kanter och håll. Barnen blir drabbade av det här giftiga tänket. Ni kan inte hålla på så här. Den har den regeln, men den andre har en annan regel. Den tänker si. Den andre så. 

Jag tycker så jag fick växa upp med att de vuxna såg oss som syskon, behandlade oss så lika de bara kunde, lät oss få vår relation, vår grund, vår enhet, var det bästa för alla, dvs för både barnen och för de vuxna.