Väntar mitt första barn och undrar som rubriken lyder, vad önskar du att du hade vetat innan/inför förlossningen? Eller fick du kanske särskilt goda råd som du vill passa vidare? Sa någon något som du faktiskt tyckte var skitsnack, efteråt?
Jag är inte speciellt rädd, men har ett stort kontrollbehov och vill känna mig trygg och påläst när dagen väl kommer. Så ös på med era samlade visdomar!
Hm. Ingenting inför förlossningen/under förlossningen faktiskt utan mer efteråt; att amningen inte var en dans på rosor. Att de tre första veckorna (och längre) med amning kan vara förjävliga.
Jag trodde helt enkelt att det bara skulle klicka och funka på en gång men det var veckor med onda bröstvårtor och med nr 2 så tappade hon vaccum utan anledning i flera månaders tid vilket innebar att jag fick inflammation i gångarna titt som tätt med medföljande mjölkstockning.
Jag stod ut och ammade trots detta men jäklar vad jag helt plötsligt förstod varför vissa väljer bort amningen eller "ger upp" efter en tid.
Hm. Ingenting inför förlossningen/under förlossningen faktiskt utan mer efteråt; att amningen inte var en dans på rosor. Att de tre första veckorna (och längre) med amning kan vara förjävliga.
Jag trodde helt enkelt att det bara skulle klicka och funka på en gång men det var veckor med onda bröstvårtor och med nr 2 så tappade hon vaccum utan anledning i flera månaders tid vilket innebar att jag fick inflammation i gångarna titt som tätt med medföljande mjölkstockning.
Jag stod ut och ammade trots detta men jäklar vad jag helt plötsligt förstod varför vissa väljer bort amningen eller "ger upp" efter en tid.
Att en igångsättning kan leda till kejsarsnitt
Jag önskar att jag hade läst på mer om smärtlindring och funderat på hur jag ville ha det. Borde ha gjort det till förlossningsbrevet, men det blev inte så.
Sen som tidigare nämnt så önskar jag att jag hade vetat att det är svårt att amma. Det kom som en chock för mig, trodde det skulle komma helt naturligt.
Det jag önskar mest såhär i efterhand är nog att vi hade lagat mer mat och frusit in. Tyckte vi gjorde jättemycket, men det räckte inte så det blev så mycket hämtmat när ingen hade ork eller energi att handla och laga mat.
Att man inte har något att säga till om på riktigt. Eller iaf att det är känslan om man inte är förberedd. Jag hade nog i efterhand verkligen varit tydligare med mitt förlossningsbrev, första gången trodde jag folk skulle vilja lyssna mer på en - men ingen kollade vad vi skrivit i journalen om önskemål, vilket jag hade trott de skulle. Då hade jag kanske fått det lite lite som jag önskat iaf.
Sen hade jag läst på mer om kejsarsnitt. Hade ingen koll på vad det innebar när det blev det akut efter långt värkarbete. Det blev väldigt jobbigt av det skälet mentalt eftersom jag inte var förberedd alls.
Och amningen - att det inte är som på film för alla och det bara funkar.
Jag önskar att jag hade läst på mer om smärtlindring och funderat på hur jag ville ha det. Borde ha gjort det till förlossningsbrevet, men det blev inte så.
Sen som tidigare nämnt så önskar jag att jag hade vetat att det är svårt att amma. Det kom som en chock för mig, trodde det skulle komma helt naturligt.
Det jag önskar mest såhär i efterhand är nog att vi hade lagat mer mat och frusit in. Tyckte vi gjorde jättemycket, men det räckte inte så det blev så mycket hämtmat när ingen hade ork eller energi att handla och laga mat.
Jag var inte särskilt förberedd och hade en väldigt fin förlossning. Vet inte om jag behövt mer info direkt. Men det som kanske överraskade mig var först och främst hur kladdigt det var. Massa blod och fostervatten. Sen kräktes jag ganska mycket, mer kladd. Det andra var hur kroppen tog över och styrde och visste hur man gjorde, det var coolt.
Lycka till med din förlossning, hoppas att du får en positiv upplevelse.
Ja detdär med amningen. Jag var liksom med på att det kan göra ont och vara fördjävligt. Hade gjort upp en plan att om det inte funkade så skulle jag börja med flaskan. Men det var mer en gråzon. Barnet var mer nöjd när han fick ersättning(mjölken rann inte till förän 5 dagar efter förlossningen) Tyckte inte det gjorde så ont och när ungen väl fick till tekniken så var det faktiskt mysigt! Men att sitta fast 24/7 var verkligen inget jag räknat med 😅
Jag bestämde mig tidigt för att jag inte ville veta för mycket för att jag märkte att all information om ev komplikationer påverkade mig negativt och att alla val gav mig stress. Så jag tvärvägrade att gå på någon kurs eller att läsa något om förlossning, och gick helt in i förlossningen med förvisningen att min kropp, bebisen och barnmorskorna vet vad de gör. Det var bästa strategin för mig.
Önskar däremot att jag var mer förberedd på hur det är att ta hand om en nyfödd. Upptäckte snabbt att jag totalt missat att ta reda på det. Allt jag såg under graviditeten var graviditeten och jag hade inte ens tänkt tanken på att jag skulle ha en bebis att ta hand om efter det!
Jag önskar att jag hade läst på mer om smärtlindring och funderat på hur jag ville ha det. Borde ha gjort det till förlossningsbrevet, men det blev inte så.
Sen som tidigare nämnt så önskar jag att jag hade vetat att det är svårt att amma. Det kom som en chock för mig, trodde det skulle komma helt naturligt.
Det jag önskar mest såhär i efterhand är nog att vi hade lagat mer mat och frusit in. Tyckte vi gjorde jättemycket, men det räckte inte så det blev så mycket hämtmat när ingen hade ork eller energi att handla och laga mat.