Väntar mitt första barn och undrar som rubriken lyder, vad önskar du att du hade vetat innan/inför förlossningen? Eller fick du kanske särskilt goda råd som du vill passa vidare? Sa någon något som du faktiskt tyckte var skitsnack, efteråt?
Jag är inte speciellt rädd, men har ett stort kontrollbehov och vill känna mig trygg och påläst när dagen väl kommer. Så ös på med era samlade visdomar!
Försök vila innan och förbered dig på att det kommer göra väldigt ont men försök hitta lugn i att kroppen vet vad den gör. Klarar du av att slappna av och jobba med kroppen kommer det gå mycket bättre. Spänner du dig och blir rädd får kroppen inte en chans att göra det den är gjord för. Ställ inte in dig på att du ska göra eller inte göra något i förväg för du vet inte hur det kommer vara när du väl är där.
Det verkligt stora är att du kommer ha en nyfödd att ta hand om sen. Mat som är lätt att äta med en hand är toppen. Viktigaste jag kan skicka med dig hä är att det är helt ok och normalt även om det känns jobbigt. Det kan vara en käftsmäll att plötydligt inte kunna kissa/sova mm när man själv vill.
Har haft två superfina förlossningar. Och i januari är det dags igen men något som är svinläskigt under en förlossning (tycker jag) är epiduralsättningen. Otäckt som tusan! Men jag ÄLSKAR epidural och vill inte vara utan hehe. :)
Att amningen inte bara funkar. Jag använde amningsnapp hela tiden (över 1 år) med min stora för hon lärde sig aldrig tekniken. Hon kunde heller aldrig ta flaska. När jag var på bb med barn 2 så bad jag om hjälp varje gång jag skulle amma, tillslut rekommenderade en sköterska amniningnapp för barnet säg på sin egen tunga. Jag insåg då att det gjorde den stora hela tiden, och därför aldrig lärde sig. Jag lyckades jobba bort amningsnappen med lillan men det tog ett par månader. Med facit i hand hade stora nog mått bättre med flaska istället för att kämpa på med amningen, men jag gjorde vad jag trodde var bäst där och då.
Det andra jag skulle velat veta är att det är inte säkert att man älskar barnet direkt, utan känslan behöver växa fram.
Och till sist, nyfödda barn är nödvändigtvis inte söta, min ena var verkligen inte söt utan faktiskt rätt ful (det säger flera) barn hon blev dem sötaste ungen jag sett efter ett tag!
Lycka till med förlossningen, snart har du din bebis i famnen!
Att det kan ta riktigt lång tid att få epidural. Jag väntade så långe jag stod ut, då jag hört att det kan förlänga öppningsskedet. Men när jag väl bad om det för att det helt enkelt var för smärtsamt så tog det 3 timmar innan narkosläkaren hade tid.
För mig funkade amningen bra, men det gör ju ont och blir lätt sårigt och jag hade mjölkstockning nån gång. Börja smörja bröstvårtorna direkt efter första amningen, med purelan, och smörj efter varje. Det är även rätt skönt att lufttorka dem lite efter amningen, dvs låta bröstet vara framme ett tag efter barnet släppt, passa på att göra det när du är hemma.
En bra insikt jag fick av en vän var att det kan ta tid innan moderkakan kommer ut, för mig gjorde det det, var nära att behöva operera ut den. Jag var glad att jag visste att det var vanligt annars hade jag nog blivit orolig. Jag fick dropp och akupunktur för att hjälpa till att få ut den och hann tappa rätt mycket blod.
Jag kräktes också, det är vanligt när den passerar spinae.
Baby blues är vanligt efter ett par dar, man gråter för minsta lilla och tänker orimliga tankar, tänk om bebisen blir mobbad i skolan eller hamnar i bråk på krogen när den är stor och dyl. 😅
Första bajset från bebisen fastnar i allt.
Mina två igångsättningar var jättefina, det är häftigt den urkraft man får och hur kroppen hittar positioner den trivs i.
En ljusslinga eller elektriskt ljus är mysigt att ha med till bb, bra ljus om man vaknar på natten.
En kollega till mig sa att våga släppa kontrollen och lyssna på barnmorskan och det tyckte jag var ett väldigt bra råd.
Gick också en profylaxutbildning med min man som framförallt gjorde att jag kände mig trygg med samma sak där. Jag kunde släppa alla tankar på vad jag skulle/borde göra och utöver barnmorskorna känna att han också hade kontroll over situationen och jag kunde slappna av och bara följa med i vad som hände.
En kollega till mig sa att våga släppa kontrollen och lyssna på barnmorskan och det tyckte jag var ett väldigt bra råd.
Gick också en profylaxutbildning med min man som framförallt gjorde att jag kände mig trygg med samma sak där. Jag kunde släppa alla tankar på vad jag skulle/borde göra och utöver barnmorskorna känna att han också hade kontroll over situationen och jag kunde slappna av och bara följa med i vad som hände.
Att det tar tid. Jag brukar försöka avstå dropp om det inte är nödvändigt för barnet, brukar vilja vara helt själv i början. Att det är bra att vara hemma länge om man har nära till sjukhuset och bada eller duscha varmt. Att man blir törstig av gasen. Att man kan be om att få amma ifred så det inte blir stressigt.