Om hon från början visste att du skulle göra dessa operationer så tycker jag reaktionen blir märklig. I och med att hon då skulle ha valt dig som människa.
Om man bara attraheras av vissa kroppsliga drag så borde man ju veta att man inte instiftar en djupare kontakt i det fall personen kommer att göra en vidare operation.
Jag lider med dig! 😢
Förövrigt:
Tröttsamt med ytterligare en tråd där kommenterarna anklagar TS för det som inträffat. Verkar vara ett extra starkt skov av sånt nu på forumet. Och dessutom att man i detta försöker hitta fel i TS identitet.
Ni får gärna ha era åsikter om identitet, men ni behöver ju inte alltid yttra dom. För när ni i dessa stunder har detta behov - så kan ni tänka på hur det hade känts för er själva om ni hade blivit antagna att vara ett kön ni själva inte är. Jag tror inte ni hade hoppat högt av glädje av det. 😊
Fast sånt kan man ju kanske inte alltid förutspå. Hon kanske trodde det skulle funka men när hon nu ser ts mer och mer förändrad så inser hon att det inte gör det. Par kan tappa attraktionen för varandra över betydligt mindre grejer än att någon ändrar identitet och opererar om stora delar av kroppen.
Man har alltid rätt att säga till om något i relationen inte funkar!
Man skulle kunna jämföra detta med en kvinna som fått cancer i i sina bröst till den grad att hon blivit tvungen att operera bort dessa. Kanske har hon också fått cancer i livmodern som gjort att hon inte längre kan få barn. Plötsligt anser hennes man att hon inte längre är den person som han föll för från början som gör att han väljer att lämna henne.
Nu vet jag inte vilket av fallen du menar, men oavsett så är i alla fall ytligheten densamma.
Man kan t o m förenkla jämförelsen att mannen i exemplet vet om cancern från start men tänker att det inte kommer att eskalera till denna grad av operation.
För att bägge två är personligheter bakom sina uttryck och kroppar. Alla människor har olika preferenser såklart, men om man verkligen är rätt för varann som individer så är det logiska att det inte spelar någon roll när det yttre plötsligt förändras eftersom man har varann ändå.
Däremot kan det spela roll om man går in i relation i syfte för en viss attraktion. Men då kan det vara klokt att inte inleda några djupare relation eller lämna relationen för att inte riskera att få sina behov begränsade.
Det som dock gör det anmärkningsvärt i TS fall är att detta lämnande skedde trots att TS från början varit tydlig om denna kommande förändring.
Och det är bara fruktansvärt!
Det blir precis då som det fiktiva exempel jag nämnde att mannen kanske visste om sin frus cancer och kommande operation men hoppades att det inte skulle behöva ske. För att sen i aktuell situation avsluta för att hon plötsligt i hans ögon såg ut som en man utan vare sig bröst och förmåga att föda barn, och att det skulle bli ett nederlag för honom och hans behov.
Jag kan därmed tycka att en del människor går in i vissa relationer utan att ha det här djupare perspektivet på varann som människor. Man tänker mest på sig själv och sina egna behov.
Jag förstår din inställning att det inte är samma sak. Men min inställning grundas i att vi alla är människor. I den inställningen spelar det ingen roll för mig vilken könsidentitet man har. Det är de omoraliska handlingarna som är det avgörande för helheten och i detta fall anser jag att TS situation och det fiktiva exemplet är desamma gällande moralen.
Nej, och det beskrev jag också i mina förra kommentars andra stycke. 😊 I det är ju viktigt också att vara såpas självmedveten att man liksom kollar av ifall den andra har samma inställning som en själv för bäst utgång. 👍
Ja, absolut. 😊 Men det ytliga baseras ju här på att mannen (i det fiktiva exemplet) först gick in i relationen med en naiv förhoppning med vad han ville med relationen utan någon vidare tanke på sin frus kommande situation. Om han hade stannat upp i detta och tänkt på henne så hade han ju aldrig inlett denna relation för att inte vilja såra henne.
Vi pratar om olika saker.
Personligheten (själen) är alltid den samma. Medans det yttre genom de saker du nämner förändras över tid. För omgivningen kan det, som inte känner personen så väl, kännas som att personen helt har förändrats och inte längre är den samma de känner till.
I min egen transformering gjorde jag många förändringar i både beteende och i det yttre. Men jag är ju fortfarande mitt jag i allt det här. Om än så ännu mer eftersom mitt jag kommer fram mycket bättre nu i mina uttryck. 😊
Min mening är inte att försöka vinna en diskussion, även om jag inte heller är helt perfekt från att agera på mina instinkter. Men min grundmening är i alla fall att förmedla mina tankar för att se om det går, utifrån varandras utgångspunkter, mötas på mitten i någon samförståelse.
Dock ser jag nu att jag använde ordet personlighet lite fel. Förstår då att du gjorde din tolkning av mig som person och min förmåga till att inte kunna förändras.
Det är klart att ens personlighet är i ständig förändring ju mer man förstår kring sig själv och sina tillkortakommanden. Trots det så har man ändå alltid en djupare själslig upplevelse av människor, beroende på hur nära kontakt man har, som består även om stora förändringar pågår.
Ja, denna tråd handlar om TS och det inträffade. Att jag nämnde mig själv var bara som en liten parentes i sammanhanget för att göra förklaringen mer tydlig. 🙂
Det får vi hoppas att det inte är. 🙏😱 Men oavsett så var det viktiga att belysa TS situation ur ett annat perspektiv för att skapa bättre förståelse.
Att födas som ett blankt blad är inte någon ideologi jag delar. Men man får gärna ha den ideologin om man vill.