Anonym (Toker) skrev 2024-09-09 20:02:00 följande:
Mina ungar hade inte sett eller hört något konstigt alls. De intog försvarsposition och försvarade mig, berättade hur bra jag var osv.
Jag var anklagad för att ha våldtagit och misshandlat mitt ex. Barnens mamma instämde i anklagelserna och bredde på med lite annat. Mitt försvar gick sammanfattningsvis ut på att jag jag dras till galna fruntimmer.
Jag skulle inte vara så orolig på så sätt... Det är bra att han bor i Stockholm. Han kan inte sätta henne på skola där på något enkelt vis utan att du godkänner saken. Sen har vi skolplikten. Rent praktiskt har han uppförsbacke om han tänkt överta henne. Jag tror att hon kommer tillbaka till dig snart. Rent praktiskt vore allt annat väldigt krångligt.
Anklagelserna skulle inte jag vara så orolig för. Det var rätt milda anklagelser.
Däremot är det lite giftigt om hon sitter och ljuger och råkar ut för saker som inte hänt. Jag som man skulle inte vilja vistas ensam samma rum som henne. (Din man är inte hennes pappa)
Hur du löser hennes problem och att hon mår dåligt vet jag inget alls om. Finns andra i tråden som kan sådant mer än mig.
Tack för att du berättar och för bra stöd.
mitt problem är att hon inte vill komma hem säger hon för att hon är rädd att bli utsatt för psykiskt och fysisk misshsndel. Nu när hon gjort som hon gjort med.
men är det verkligen milt? verkar vara så allvarligt att hon behöver skyddas från mig ju?
hopps inte mina små barn säger något som kan uppfattas fel vid bedömningen. Jag tror inte det men man vet aldrig vad små barn kan få för sig.
tror du jag får någon chans i närtid att prata med henne utan honom närvarande? Då har jag en chans att få fram sanningen.
jag håller med om vad du säger - svårt att lita på henne och vad hon är kapabel till.
jag har varit gravid och haft extremt illamående och kanske inte varit mitt bästa jag, inte varit lika glad osv. Man blir påverkad av illamåendet. så kanske det påverkat henne och i sin tur lett till att hon varit mer nere och gjorde detta För någon form av flykt från mig. Jag vet inte.
vi lade mycket tid på hennes psykiska mående, pratade mycket med henne. Om kompisar, för att stärka henne. Hon gick på många aktiviteter, kanske ville hon inte det men vi gjorde det för hennes vikt (behövde vara aktiv och röra på sig)? samt bra för psyket också? men jag var inte sprallig och glad, orkade inte hitta på lika mycket som vanligt och var ändå sträng med läxor, att hon skulle lösa lärorika böcker istället för att fastna på telefonen osv? hon ville mest ta det lugnt och inte göra något?. Så allt som allt kanske hon flydde och han passade på och tog tillfället i akt istället för att reda ut och prata om saker som vuxna. Märkligt med tanke på att han själv blivit anklagad för samma saker?..
vad tycker du jag ska säga om jag får Prata med henne imorgon?