Anonym (Panik) skrev 2024-09-09 20:23:18 följande:
Tack för att du berättar och för bra stöd.
mitt problem är att hon inte vill komma hem säger hon för att hon är rädd att bli utsatt för psykiskt och fysisk misshsndel. Nu när hon gjort som hon gjort med.
men är det verkligen milt? verkar vara så allvarligt att hon behöver skyddas från mig ju?
hopps inte mina små barn säger något som kan uppfattas fel vid bedömningen. Jag tror inte det men man vet aldrig vad små barn kan få för sig.
tror du jag får någon chans i närtid att prata med henne utan honom närvarande? Då har jag en chans att få fram sanningen.
jag håller med om vad du säger - svårt att lita på henne och vad hon är kapabel till.
jag har varit gravid och haft extremt illamående och kanske inte varit mitt bästa jag, inte varit lika glad osv. Man blir påverkad av illamåendet. så kanske det påverkat henne och i sin tur lett till att hon varit mer nere och gjorde detta För någon form av flykt från mig. Jag vet inte.
vi lade mycket tid på hennes psykiska mående, pratade mycket med henne. Om kompisar, för att stärka henne. Hon gick på många aktiviteter, kanske ville hon inte det men vi gjorde det för hennes vikt (behövde vara aktiv och röra på sig)? samt bra för psyket också? men jag var inte sprallig och glad, orkade inte hitta på lika mycket som vanligt och var ändå sträng med läxor, att hon skulle lösa lärorika böcker istället för att fastna på telefonen osv? hon ville mest ta det lugnt och inte göra något?. Så allt som allt kanske hon flydde och han passade på och tog tillfället i akt istället för att reda ut och prata om saker som vuxna. Märkligt med tanke på att han själv blivit anklagad för samma saker?..
vad tycker du jag ska säga om jag får Prata med henne imorgon?
Soc vet ju inget alls initialt. Kommer det en anmälan om att du slår barnet så måste de ju skilja bort barnet tills de får en lägesbild.
För mig var det som vanligt när förhöret med mig och barnen och exet var klart. Soc gav tummen upp att jag inte var farlig för barnen, att jag fick träffa dem igen. Men jag hade inte samma bråk med mamman. Så hon lämnade över dem till mig bara.
Ingen aning vad du ska säga... Säger som någon annan. Låter som att du har rätt mycket krav på henne. Förstår att det är välmenande. Men kanske tagga ner lite? Det kan du ju säga till henne?
Som läget är nu så är det ju en enorm vinst bara hon går till skolan...
En sport en gång i veckan kanske? Göra läxor som lärarna gett. Skita i lärorika böcker så får hon pilla i telefonen istället?