All form av alkoholintag påverkar ju ens hälsa på något sätt, oavsett hur mycket, hur ofta eller hur sällan du dricker. Eftersom alkohol *är* en konstaterad hälsofara.
Men den mängd du dricker är tyvärr accepterad av samhällskulturen eftersom alkoholdrickande inkluderas så öppet i de flesta sammanhang med inställningen att *dricka med måtta*. Som att man tror att alkoholen plötsligt blir snäll och gör undantag i ens egna övertygelse att man måste få ha lite roligt.
Ja man tänker ju oftast mer på andra än sig själv och tillslut kör man ju också in i väggen av denna övertro att vara kroppsligt och psykiskt odödlig.
En asket kan i alla fall känna ett ihållande tillstånd av glädje, att vara tillfreds.
Medans en person som intar alkohol bara känner denna glädje i korta sekvenser för att sen få bakfylla eller andra typer av mörka tillstånd. Den måste alltså hela tiden anstränga sig för att *kunna känna* detta rus, som inte ens tillhör dennes allmäntillstånd.
En asket behöver inte anstränga sig på detta sätt eftersom den känner detta tillstånd utan några som helst medel. 🙂
Att verkligen på riktigt kunna må bra behöver man inga medel till att kunna uppnå. Det är något som kommer inifrån en själv genom konfrontationer och uppgörelser.
Så det tillstånd du pratar om handlar om att man för tillfället är bedövad och det kan verkligen få en att tro att man mår mer bra än vad man egentligen gör.
Okej. Men då kan man ju dricka alkoholfritt för då behöver man ingen berusning som höjer upp det goda allmäntillstånd man redan har.
Ja, för dessa uppgörelser innebär ju att man kommer i kontakt med det man måste lämna och dessa förändringar är jobbiga eftersom man gärna vill värna om det man känner igen. Samhällets livsstilsnorm är ju att man ska ha så mycket distraktioner som möjligt för att slippa känna sina verkliga behov som då gör att måste konfronteras med saker inom en själv.
Därför alkohol har blivit allt mer etablerat i samhället för att alkoholen dövar denna konflikt. Alla finner en gemenskap i denna drömvärld som får en att tro att man inte behöver lämna. Man *nöjer sig* och minimerar därmed sin förmåga att kunna konfronteras som gör att man kommer längre bort från sig själv och det som verkligen är meningsfullt.
@Emm:
Intressant att du hävdar att JAG skulle hävda detta med tanke på vad du i ditt tidigare svar dessförinnan yrkade på väldigt starkt att; de flesta mår bra när de dricker. Det styrker ju ditt påstående nu mot mig att bara de som behöver dricka ska dricka.
Jag har ju hela tiden bara yrkat på att all form av drickande, oavsett mängd och vana, ger samma utfall av dålig hälsa, både före, under och efter.
@Cathariiina
Den psykiska ångesten infinner sig ju när man inte längre tycker att det är värt eller inte längre orkar ta konsekvenserna. Så frågan är snarare hur länge du orkar koncentrera energi till denna inställning då faktumet kvarstår att din kropp skadas.
Så ju längre du håller på att tro att du har superkrafter desto mer psykisk ångest får du i slutändan och då kan det bli så mycket till den grad att du kanske inte orkar ta dig igenom det.