Svenskar + Palestina = sant...?

Jag är för en tvåstatslösning dvs att Palestina har rätt till en egen stat.
Men absolut inte ovillkorligt. Jag ser det som helt otänkbart att Hamas skulle ha minsta inflytande i en Palestinsk stat då de som bekant förkastar Israels existens oavsett hur en Israelisk regering ser ut. 

Många delar denna uppfattning och det tenderar tyvärr att försvinna i diskussionen kring vad det innebär att vara pro-palestina. Förmodligen pga att det antas att pro-Palestina innebär med någon sorts automatik att vara pro-Hamas. Vilket inte stämmer även om många som är för en palestinsk stat även är för Hamas.

OK, tror jag fattar. 

På något sätt finns det alltså anledning även för svenskar att engagera sig i den rent politiska aspekten av konflikten.

Men sen då? Det rent praktiska? Ponera att pro-Palestinierna får sitt och gränserna ritas om. Den Palestinska stat som då med allra största sannolikhet kommer bildas, kommer den att vara något som svensken anser vara eftersträvansvärt?

Jag pratar om svensken som är proPalestina-aktivist.

Jag vet som sagt för lite om det rent politiska i frågan och kan alltså inte ta politisk ställning för varken det ena eller det andra.

Det enda jag vet med stor säkerhet är att jag är väldigt mycket emot sharia-lagar och islamism. 

Jag påstår inte att detta kommer att vara statsskicket i det befriade Palestina. Men någon liten magkänsla viskar att varken kvinnor eller regnbågsfolk kommer att ha det alltför fröjdefullt där. Ändå är det så många feminister och HBTQI-folk som lobbar för det. Jag finner det så märkligt bara.

I grunden handlade trådstarten om en vilja att förstå varför just Palestina är en så stor angelägenhet i Sverige, och detta bland människor som inte har någon som helst koppling dit. 

Motsvarande engagemang i andra konflikter verkar inte alls finnas i samma grad.

I en förlängning ville jag också förstå de människor som lobbar för en stat där de själva med stor sannolikhet hade blivit systematiskt förtryckta och/eller förföljda.