Stör mig på bonusdottern..

Hans handlingar i de situationerna förmedlar ändå ?okeeej? det här blev lite väl intimt/fel men pappa älskar dig ändå? sen reser sig och går. 

Det är jättekonstigt och jag rivaliserar inte utan tycker bara att intimitetsgränsen mellan vuxen och barn blir väl luddig när situationen uppstår. Det för konstigt. 
Samtidigt som hon beter sig så får jag dessa blickar, sen efter kommer kommentarerna om att jag är deras hemhjälp m.m? Klart jag blir orolig, är ju rädd för att hon inte uppskattar mig. Beter hon sig så här nu - hur blir det då när hon är äldre? 

Det är inte ett lätt samtalsämne att ta upp med sin partner heller. 

Käre väl, hur kan du veta om jag uppskattar henne eller inte? Jag tar upp en specifik sak i vår relation och du dömer ut mig direkt? Jag älskar henne och ser henne som min egen dotter. Hon älskar mig också och kallar mig för mamma, och då får jag påminna henne om ?bonusmamma?.

Att man stör sig på en liten del av en helhet gör ALLA i vilken relation som helst. Sitt du på din kammare och döm mig, men vi alla vet att du har faktorer som stör dig i prick varenda relation du har. 

Alla dessa människor med Moder Theresa-komplex får mig att spy. Du är en sån som innerst inne håller alla dina mörka tankar för dig själv, och du ser lätt andras mörka tankar för du är expert på dem. skillnaden är att du förnekar dig själv samtidigt som du projicerar ditt mörker på andra. Du har såklart aldrig gjort fel. Bara din omgivning som gör fel, aldrig du. För du är ju en felfri människa. Tror.Du.

Det är väl samma sak? Min son bor med oss 24/7 och han klänger inte på mig för att få uppmärksamhet. Min sambo hämtar/lämnar och tar hand om precis lika mycket som mig. Visserligen har bonusdottern en mamma, så hon bor vv hos oss. Min pojk har en frånvarande pappa och bor därför hos oss 24/7. Varför skulle kön spela roll i den här situationen? Barn är väl barn? Eller menar du att barn, beroende på kön, tänker olika?