Anonym skrev 2024-09-05 11:06:18 följande:
Det finns dessvärre inte gott om män som inte har barn. Är man relativt ung (under 40-45) så har så gott som alla potientiella partners minderåriga barn.
Det är först när man blivit lite äldre som inte var och varannan har ungar i släptåg.
Vuxna barn kan ju fungera såvida de inte mer eller mindre tvingar sina föräldrar att vara barnvakt i tid och otid. Då blir det ju barnbarnen istället som fokuset hamnar på. Och så vill iaf inte jag leva.
Nu har jag tur som själv har vuxna barn och lever med en man utan egna barn. Herrejösses så underbart vi har det!
Jag har också barnbarn men mina "barn" är mycket väl medvetna om att jag bara barnvaktar i undantagsfall. Det har hänt fem gånger på sju år.
Jag umgås gärna med mina barns familjer men tar inget ansvar för deras barn.
Ja men då har du ju valt en man utan barn. Jag är 36, jag har som sagt barn men jag känner jättemånga ,både tjejer och killar i 25-40-årsåldern utan barn. En del vill ha men har inte fått än och en del vill inte ha alls. Min sambo hade inga barn när vi träffades (jag hade två), då var jag 33 och han 30. Nu väntar vi vårt andra gemensamma.
Så att det knappt finns några köper jag nog inte riktigt , kanske om man bor i en liten håla då.
Innan jag träffade min sambo ville jag faktiskt helst träffa nån mer barn också, tänkte att det skulle bli bäst så man är i samma situation men nu blev det inte så. Men jag tycker att vill man inte ha bonusbarn är det bättre att försöka leta upp nån utan barn , det är inte svårare än så. Barn är inte alltid perfekta och lätta så det får man vara beredd på om man träffar nån som har barn.. Det har inte alltid varit lätt i vår familj heller, äldsta hade inte så lätt att acceptera min sambo.
