Stör mig på bonusdottern..
Lite märklig tråd med all pajkastning fram och tillbaka mellan alla anonyma.
Men min tanke är såhär - barnet saknar uppenbarligen sin pappa och törstar efter uppmärksamhet och tid med honom. Oavsett om du tycker att de umgås jättemycket så är det helt klart något som inte är tillräckligt.
Just detta med att smekas och kalla varandra små kärleksnamn kanske man kan hålla inom sovrummets fyra väggar eller när man är ensamma? Hon tar ju uppenbart efter ditt beteende och då är det du som får ändra på dig för att hon ska ändra på sig. Barn tar ju efter vuxna, som bekant.
Pappan måste även markera att såhär pratar du och jag med varandra (till sin dotter) och det här är okej och detta är inte okej. Det är hans jobb som förälder att sätta gränser och leda deras relation på rätt spår.
Men som man alltid skriver i trådar som denna - en tanke är ju att man endast träffas på de barnfria veckorna. Då slipper man reta sig på varandra.