Ja du! Barn tar efter vuxna, om hon hör dig kalla hennes pappa för gulliga saker kommer hon såklart ta efter!
Alla barn i världen vill sitta i mitten När det är film, så inget konstigt alls!
Kom ihåg han är hennes pappa i första hand och din Karl i andra hand. Du förstör för dig själv när du avundas en 8 åring, fokusera på annat i livet!
Helt Sjukt, att du sitter och revirpinkar för En åttaåring och sen anklagar henne för att göra samma sak, och hon vet att hon är vinnaren. Hon är dotter, och kommer alltid vara, hon är den du Aldrig kan konkurrera ut för hon kommer alltid stå över dig även om du inte vill tro det, om den mannen du lever med är en vettig person så att säga.
Dessutom får man läsa det du skriver med kritiska ögon, förmoslingen överdriver hennes beteende för att få sympatier.
Så hennes behov av att smeka på sin pappa och kalla han för älskling är inte att slira på intimitetsgräns mellan vuxen och barn utan ett behov?
Jag klänger inte. Jag visar kärlek till min partner, han visar kärlek tillbaks.
Varför smeker inte min 9åriga son min kropp och kallar mig för älskling m.m? Något han aldrig gjort utan han kallar min för mamma och vi kramas, men vi smeker varandra inte. Jag tycker inte min sambo ska sätta sin dotter före mig, absolut inte. Men dotterns intimitetsbeteende gör mig obekväm. De stunder hon när vi sitter nära och hon håller om mig eller sin papp är ju bara mysigt. Det är stunderna hon smeker och säger saker som jag och min sambo kallar varandra jag blir högst obekväm. Speciellt när hon ger mig blickarna Samtidigt. Det känns helt skevt, i min värld.
I din värld kanske du låter dina barn smeka och kalla dig älskling, baby m.m. Men i min värld passar sig sånt mellan vuxna. Inte barn-vuxen.
Nej det är inte lätt, men ett måste. En anledning till att bonusfamiljer är svårt för kvinnor är ju att män är dåliga på att sätta gränser och uppfostra sina barn, så kvinnan måste gå in och göra det, för män funkar det bättre med bonusbarn eftersom kvinnor överlag sköter uppfostran av sina barn.
Men tänk på hur du uttrycker dig, din kommentar om att hon är en tänkande varelse var märklig, klart hon är en tänkande varelse. Tror du menar att hon är slug eller har en baktanke med saker.
Så var mitt ex dotter också. Kan du snälltolka och se det som att hon skämtar när hon gör sånt? Skämta tillbaka?
Nu handlar det inte om hur många 25 åringar eller 40 som har barn eller inte!
Jag går efter ett majoritetsperspektiv!
Det beror på vad man menar med att komma först.
Barns behov kommer alltid först och behov menas inte äta pizza när man vill eller välja film varje dag!
Behov är att känna sig trygg i sitt eget hem, att inte tvingas leva under samma tak med en vuxen som ogillar en eftersom hemmet blir otryggt ändå! Rätt att bli sedd av sina föräldrar, leva under samma standar som alla syskon i hemmet och vuxna eller föräldrar!
Att inte ha en galen styvmorsa som behandlar en som konkurrent eller som illegal älskarinna, försöka visa vart skåpet ska stå om vem som har mest rätt till en annan människa. Barn har faktiskt alltid rätt till
sina föräldrar. (Barnkonventionen)
Käre väl, hur kan du veta om jag uppskattar henne eller inte? Jag tar upp en specifik sak i vår relation och du dömer ut mig direkt? Jag älskar henne och ser henne som min egen dotter. Hon älskar mig också och kallar mig för mamma, och då får jag påminna henne om ?bonusmamma?.
Att man stör sig på en liten del av en helhet gör ALLA i vilken relation som helst. Sitt du på din kammare och döm mig, men vi alla vet att du har faktorer som stör dig i prick varenda relation du har.
Alla dessa människor med Moder Theresa-komplex får mig att spy. Du är en sån som innerst inne håller alla dina mörka tankar för dig själv, och du ser lätt andras mörka tankar för du är expert på dem. skillnaden är att du förnekar dig själv samtidigt som du projicerar ditt mörker på andra. Du har såklart aldrig gjort fel. Bara din omgivning som gör fel, aldrig du. För du är ju en felfri människa. Tror.Du.
Har pappan sagt till barnet när det händer? Min egen dotter gick igenom en likadan fas när hon va yngre. Minns inte exakt ålder men tidiga skolåldern. Ville pussas, smeka över brösten osv. Det var otroligt obekvämt och vi hade många samtal om hur man visar kärlek, gränser, stopp min kropp osv. Hon har även i äldre åldrar frågat mycket och varit väldigt nyfiken på kroppen, hur den fungerar och ser ut.
Har varit noga med att inte skuldbelägga. Hon är en helt normal 10-åring nu och skulle nog tycka det är rätt äckligt att göra som hon gjorde då. Hon har full koll på gränser och vad man får göra mot andra och vad andra får göra mot henne.
Eftersom det är din sambo hon klänger på är det ju han som får prata med henne om det. Men jag tänker att det är viktigt att han gör det. Barn behöver ju lära sig gränser och hur man hanterar situationer som inte är bra. Tösen kanske själv råkar ut för något obekvämt i framtiden och då har hon med sig denna erfarenheten i ryggsäcken. Då vet hon hur man pratar om det för det har hon upplevt själv.
Nummer 1 han behöver inte alls prata med henne om han inte känner sig obekväm själv!
Hans relation med sin dotter är deras problem och endast dom två emellan!
Det vi läser i tråden är endast TS sida av historien som förmodligen är vinklad för att fånga sympatier!
Det är väl samma sak? Min son bor med oss 24/7 och han klänger inte på mig för att få uppmärksamhet. Min sambo hämtar/lämnar och tar hand om precis lika mycket som mig. Visserligen har bonusdottern en mamma, så hon bor vv hos oss. Min pojk har en frånvarande pappa och bor därför hos oss 24/7. Varför skulle kön spela roll i den här situationen? Barn är väl barn? Eller menar du att barn, beroende på kön, tänker olika?