Hur lika ska bio/bonus barn behandlas?

Jag förstår inte. Självklart ska bonusbarnen känna sig välkomna och inkluderade, men man måste inte älska dem, och allt måste inte vara precis lika.

Jag känner flera bonusbarn. En har bott hos sin mamma på heltid och den biologiska pappan har bara sporadiskt funnits med i bilden. Hon har alltså växt upp med sin mamma, styvpappa och yngre styvsyskon. Hon var bara några år när mamman och styvpappan träffades. Självklart har de aldrig gjort skillnad på barnen, men de lever i praktiken som en kärnfamilj.

Andra bonusbarn har bott hos båda föräldrarna, eller bara varit hos den ena (oftast pappan) varannan helg. Då blir ju läget ett annat. Ett barn som är varannan vecka hos den andra föräldern, eller kanske bara dyker upp varannan helg, kan självklart aldrig få allt som de gemensamma barnen får. Inte heller måste de behandlas lika av släkten, de har ju egna släktingar. Det blir snarare orättvist mot de gemensamma barnen.

Ålder spelar också in. Det är ju skillnad på om bonusbarnen är små när de får halvsyskon, eller om de är tonåringar. Man behandlar inte ens alla biobarn lika, särskilt inte om det är stor ålderskillnad.

Vad det handlar om är inte att behandla exakt lika, utan att behandla rättvist. En 10-åring får bestämma mer än en 3-åring. En 3-åring får mer omvårdnad än en 10-åring. Ett bonusbarn som bor varannan vecka eller mindre, kan inte få allt som de gemensamma barnen får. Bonusbarnen har ju redan två familjer.

Däremot ska bonusbarnen självklart behandlas som en del av familjen när de är där. Men det finns olika sätt att vara en del av familjen.