Inlägg från: Anonym (uppväxt i bonusfamilj) |Visa alla inlägg
  • Anonym (uppväxt i bonusfamilj)

    Hur lika ska bio/bonus barn behandlas?

    Jag är inte riktigt med hur du menar med allt.
    Självklart har större känslor för ditt eget barn, inga kräver att du ska älska dina bonusbarn men givetvis respektera dom och behandla dom väl och osv.

    Bor barnen varannan vecka?
    I så fall förstår jag inte vad du menar med att hans barn alltid måste följa med hem till din familj på middagar och högtider. Det är väl bara på hans veckor eller tid som barnen följer med och alla högtider är ju inte på hans tid.
    När dom är hos mamman hämtar ni väl inte dom så att dom följer med eller hur?
    Är det en högtid ni ska till din familj och det hans vecka finns det ju bara två val,
    antingen följer hans barn med för han kan ju inte lämna dom själva och dom är 4 och 7 år eller så om du inte tycker att dom ska med så får du åka själv med ditt barn och han stanna hemma med sina barn, vilken annan lösning skulle det vara? lämna dom hos mamman fast det är hans tid eller lämna dom till barnvakt?

    Det är jättesnällt av din familj att ge hans barn presenter men det är ju deras val, varför har du något emot att dom ger barnen presenter? nej det behöver dom inte göra men eftersom dom inte är så gamla utan bara 4 och 7 år så är det säkert uppskattat att dom får t ex en julklapp om ni firar jul med din familj, det räcker med något mindre och dom behöver inte få presenter av lika mycket värde som ditt barn, så små barn bryr sig inte om vad det kostar men en liten julklapp känns ju ganska naturligt att ge yngre barn även om det är något som inte kostar.

    Det här med semestrar, om barnen bor varannan vecka har ni ju halva tiden att göra något bara med erat barn, gå på nöjesparker, djurparker, lekland museum, teater mm sånt som just erat barn gillar, finns ju en massa tid då varannan vecka för det. Även kortare semestrar på några dagar kan ni göra när barnen är hos sin mamma.
    När det gäller längre semestrar antar jag att din man vill göra det tillsammans med alla sina barn nu medans dom är så små, alla tre barn är ju lika mycket hans barn, hur skulle du själv tänka om du hade fler yngre barn? skulle inte du vilja åka med alla dina barn?
    Men det gäller ju nu, det kommer säkert tider när hans barn ibland reser med er och ibland reser bara du och mannen med erat barn. Speciellt när barnen blir äldre och dom har läger mm under t ex sommaren.

    Du ser dig, din man och erat barn som din familj men för honom är ju hans familj han själv, du och alla tre barn och det är ingen skillnad för honom på barnen däremot gör ni givetvis saker bara ni tre när hans barn är hos mamman.
    Tänkt också på att för ditt barn är familjen du, din man och syskonen, hans barn är ditt barns familj.

    Så jag är inte riktigt med på vad du menar med att hans barn är med på allt, dom är väl halva tiden hos sin mamma eller bor barnen mest hos er?

  • Anonym (uppväxt i bonusfamilj)
    Anonym (önskar det vore annorlunda) skrev 2024-09-02 13:50:17 följande:

    Tack för alla era svar och respons på det jag skrivit och tack för att ni inte ger mig en fet känga om vilken vidrig och stereotypisk styvmorsa jag är. 


    Jag tar till mig det ni skriver och kan se vad ni menar även om mina känslor hamnar lite emellan. Jag skulle dock aldrig få min man att välja bort sina barn, jag är inte sjuk i huvudet.


    Och nej hans barn följer inte med på allt, vissa gånger har vi hämtat dom och det är mammavecka och det varit nåt firande med hans släkt. Jag försöker ofta planera saker med min familj när vi inte har barnen men detta ifrågasätts av min familj.


    Barnen är dock väldigt medvetna och oerhört smarta, när bebis kom fick dom presenter av mina föräldrar tex. 7 åringen sa: Får vi bara vars tre presenter? Den yngsta försöker gråta sig till allt vilket funkar hos mamman. Sen är det svårast för barnen som har två hem med olika regler, här försöker vi sätta gränser men hos mamman får dom som dom vill för att hon ska ha en lätt och enkel vardag. 


    Jag hade hopp om att när syskonet kom skulle jag känna att vi är en familj allihop eftersom att mitt barn och hans barn är syskon, att jag blev en del av deras familj men jag hade så fel. 


    Som jag skrev i början så behövde jag skriva av mig, som en av er sa så är det svårt att yttra dessa tankar och känslor med rädslan för att bli dömd och jag förstår att man dömer och tänker vilken hemsk människa jag är. Och jag fattar det. Jag tänker själv att hade det varit tvärtom, att min man känt det jag känner om det var mina biologiska och vårt gemensamma hade jag troligtvis lämnat honom. För det hade smärtat mig så oerhört mycket att han inte ens tyckt om mina barn som jag älskar så mycket så det känns som hjärtat ska explodera.  Så jag tar ansvar för mina känslor och sitsen jag satt oss alla i. 


    Och jag uppskattar era tankar och åsikter kring det hela, för jag behöver höra det.


    Men som sagt ingen kräver att du eller någon ska älska sina bonusbarn men givetvis respektera dom och behandla dom väl. Din familj är ju också fantastisk som verkar ta emot dom på bästa sätt, du ska vara stolt över din fina välkommande familj.

    Däremot är det ju din mans barn och hans tidigare barn är ju lika mycket hans barn som erat gemensamma, han är trebarns pappa och du enbarns mamma och för dig är det ditt barn som självklart kommer först och det är det ingen som ifrågasätter. Eller vem ifrågasätter det ? din man?

    Däremot är det ju som jag skrev tidigare svårt att inte ta med hans barn när ni ska iväg på något på hans veckor, ska ni fira en högtid så blir det ju att välja på att hans barn får följa med när dom är hos sin pappa eller så får han stanna hemma med dom och du åka själv med erat barn vilket du säkert tycker är tråkigt, men barnen kan ju inte lämnas hemma själva om dom är 4 och 7 år. Eller så måste någon annan ta hand om barnen som en barnvakt.
    Det handlar ju inte om hur mycket man älskar barnen, någon måste ju vara med dom och det naturliga är ju att dom är med sin pappa på hans veckor, blir ju konstigt om han ska lämna bort sina barn vid högtider när han ska ha dom och erat barn vara med sin pappa. 
    Din man vill ju självklart också vara med sina barn.
    Barnen är fortfarande små men det kommer tid längre fram när dom är på läger, har aktiviteter, vill vara med kompisar osv, tills dess har ni ju ändå varannan vecka när det är bara du din man och erat barn och ni kan göra saker bara ni tre.
    Tänkt ändå att erat barn får ha sina föräldrar på heltid men hans barn sina föräldrar på halvtid, erat barn har två föräldrar på heltid som älskar det, hans barn
    har inte det. 

    Nej det är inte lätt att leva i bonusfamilj, vet inte om du har vänner som haft föräldrar som skilt sig och då fått en bonusförälder, men det ger perspektiv på hur jobbigt det kan vara både som bonusförälder men också hur det är att vara bonusbarn. Men hans barn är ditt barns syskon, antar att erat barn fortfarande är en bebis eller i alla fall liten om hans yngsta tidigare barn bara är 4 år, om några år kanske barnen är jätte tighta syskon, det vet man ju inte.
    Men även om barnen är syskon och blir bundisar ( det vet vi inte om ännu)
    så är ju ditt barn det som du älskar men din man han ser alla sina barn på samma sätt. Man kommer inte ifrån att han är trebarnspappa och du enbarns mamma
    i alla fall än så länge, ni kanske skaffar en till och det gör dynamiken i familjen olika när man har olika antal barn. 

    Men du ska ju inte ha dåligt samvete för att du älskar ditt barn bara som sagt att du behandlar hans barn med respekt och på ett bra sätt. Inte ens din man kan ju kräva att du ska älska alla barn lika mycket och det hoppas jag att han förstår.
  • Anonym (uppväxt i bonusfamilj)
    Anonym (önskar det vore annorlunda) skrev 2024-09-02 15:16:27 följande:
    Tack för du tar dig tiden att svara mig! Är alltid bonsuföräldern som startar såna här trådar när det egentligen är bonusbarnets upplevelse som är den viktiga. Önskar det fanns fler trådar om hur bonusbarn upplevt sin uppväxt och familjekonstellation. 

    Givetvis tar vi alltid med hans barn när det är vår vecka, finns inte på kartan att dom inte skulle få följa med. Var mer det att det blivit frågetecken från hans familj och även min familj när dom inte följt med och det varit mammavecka, att vi inte får exkludera hans barn. 

    Har ingen omkring mig som varit i min sits så finns ingen som kan råda eller förstå min situation, vågar inte heller prata med någon om det, man får ju inte känna så här egentligen. Ja vårt barn är bara en bebis, jag hoppas att den kommer få en bra relation till sina syskon och att dom inte fryser ut hen. Är rädd att barnen kommer känna att minsta lilla grej blir orättvisa och dra kortet att det är bara för det är vårt gemensamma, hans barn är så smarta. 

    Jag har inte dåligt samvete att jag inte älskar hans barn, det är fantastiskt att det finns bonusföräldrar som tar sig an andras barn som sina egna men jag kan inte det. Min man förstår att mina känslor gentemot vårt barn och hans barn är olika, han är verkligen så fin och förstående att det är hans barn och inte våra. 
    Jag förstår, ja lite konstigt att era föräldrar frågar efter barnen på mamma veckorna, det har jag aldrig hört tidigare, att vänner och släkt inte har koll på vems vecka där är och frågar om barnen kommer med är ju en sak men om man säger att dom är hos mamma förstår jag inte varför dom kommenterar det, det har jag aldrig hört har kommenterats tidigare.

    Ja ingen kan ju svara på hur syskonrelationen kommer att bli, men att dom skulle frysa ut erat gemensamma barn vet jag inte varför du oroar dig för, det kan naturligtvis hända men ingen jag känner som är bonusbarn eller av dom jag känner som lever i bonusfamiljer fryser ut syskon för att dom bor hos sina två biologiska föräldrar, kan ju även bli att gemensamt barn blir avundsjuk på sina halvsyskon för att dom för göra saker med sin andra biologiska förälder, dvs ibland kan barn till skilda få åka på dubbla resor men det kan också bli att dom inte får följa med på någon, det blir inte rättvist när det gäller bonusfamiljer.
    Men det viktiga är ju att den förälder som har flera barn är rättvis när det gäller dom egna barnen. T ex skulle ditt barn kunna bli avundsjuk om dins mans barn får åka med sin mamma till ex Disneyworld osv.

    Men jag är som ditt barn, föräldrarnas gemensamma barn, mina föräldrar hade bägge barn sen innan, inte har jag blivit utfryst utan är lilla syrran.
    Nej det är inte rättvist mina syskon på ena förälderns sida fick göra så mycket mer med sin andra biologiska förälder och hade stor släkt som umgicks osv, fick fina presenter osv. mitt syskon på min andra förälders sida hade en bioförälder som inte hade mycket pengar, inte kunde ge så fina presenter, inte resa osv.
    Jag hade mina föräldrar på heltid och dom försökte göra allt så rättvist mellan alla barn hemma hos oss men dom kunde ju inte påverka att mina syskon på en sida hade en annan förälder och släkt som gjorde mycket tillsammans och hade pengar och mitt syskon på min andra förälders sida inte hade det.
    Mina halvsyskon var jämngamla så det är klart att skillnaden märktes men det är så det är. 
    Mina föräldrar älskade så klart sina egna barn framför den andres men kanske just för att bägge hade barn sen innan som var jämngamla så gjorde dom allt för att allt skulle vara så lika som möjligt mellan alla barn hemma och jag har inte märkt någon skillnad på hur alla har syskon har behandlats.
    Nu säger dom sina barnbarn om allas syskon barn och barnbarnen tänker inte på vem som är biologisk far/morförälder, dom behandlar alla barnbarn så lika dom kan också men givetvis efter ålder, äldre barnbarn kan få dyrare presenter allt efter vad man önskar sig men alla blir ju äldre, man gör olika utflykter och resor efter ålder.

    För mig som gemensamt barn hade det varit konstigt om mina föräldrar betet sig olika mot mina syskon, hade inte varit ok om någon behandlat någon av mina syskon sämre för att dom var ett bonusbarn men det hade heller inte varit ok om något av mina syskon betet sig dåligt mot någon av mina föräldrar bara för att dom var en bonusförälder, självklart förekom vanligt tjafs och bråk som kan ske i en familj men det var inte kopplat till just bonus.

    Nu är ett av mina syskon skild och har bonusbarn och egna barnen har en bonusförälder tror att mitt syskon är hjälpt av att själv har varit ett bonusbarn och förstår både sidor men enkelt är det aldrig.
    Det som jag tog för givet, att allt skulle fungera för alla i min familj med syskon förstår jag som vuxen att mina föräldrar fick jobb för och är glad att mina syskon tycker att det gick bra. Först som vuxen jag har frågat alla om hur dom upplevde allt som jag bara tog för givet.
Svar på tråden Hur lika ska bio/bonus barn behandlas?