Mitt ex tog livet av sig

Anonym (Vet inte) skrev 2024-09-01 23:57:47 följande:

Jag lämnade mitt ex för tre månader sen. Fick i förra veckan reda på att hon har tagit sitt liv. Jag vet inte hur jag ska kunna leva med de här skuldkänslorna. Det känns som att det är jag som har dödat henne.

Jag lämnade henne för att jag inte kände något för henne längre och vi hade mycket konflikter på slutet. Hon led av psykisk ohälsa och hade ingen kontakt med sin familj, och inga vänner så jag var medveten om att hon inte hade någon support utifrån. Ändå lämnade jag. Nu i efterhand förstår jag inte hur jag tänkte. Det var ju så uppenbart att det här skulle hända. Hon hade bara mig och jag lämnade. Hon såg ingen annan utväg än att avsluta sitt liv.

Hur fan ska jag kunna leva med mig själv?

Det är aldrig aldrig aldrig ditt fel! Det var inte du som uppmanade henne och det var inte du som utförde något.
Det enda du har gjort är att lämna en relation som du inte ville stanna kvar i.

Jag tror att du glömmer bort dig själv. Du hade säkert dina skäl till varför du lämna, du kanske inte mådde bra i relationen och om du själv inte mår bra är det svårt att hjälpa någon annan.
Även om hon bara hade dig så kan du aldrig veta om hon hade tagit sitt liv i alla fall.

Sen är det beklagligt att somliga mår så dåligt att man tar sitt liv. Alla lämnas i en sorg och som en bieffekt kommer skulden. Du måste få landa i detta, kanske prata med någon professionell?

Vad hade du för val? Stanna i ett förhållande som du inte vill med rädsla för att din tjej ska ta sitt liv? Den är Inte rättvis. Ingen mår bra av konflikter. Att du har levt i en relation av konflikter tyder på att du har stannat länge, kanske för länge?

Det är fint att du bryr dig, men det är aldrig ditt fel när någon avslutar sitt liv.

Anonym (Omtanke)

Mon 2 Sep 2024 01:29

#6

Anonym (Vet inte) skrev 2024-09-02 01:08:51 följande:

Hennes mamma dog i hennes tonår och pappan brydde sig inte om henne.
Vet inte hur jag ska ta mig igenom det här. Kan inte sova eller äta, har stannat hemma från jobbet i flera dagar nu. Känns som att all luft har gått ur mig.

Det är okej att sörja och vara ledsen. Det en process som tar tid. Men stanna inte hemma för länge och prata med någon du är trygg med och berätta att luften har gått ur dig. Du behöver inte gå tillbaka till arbetet, kanske sova hos dina föräldrar så att de får rå om dig och ombesörja dig med mat. För lite mat i kroppen kan också förstärka ens känslor, mer än nödvändigt dessutom.

Någon du kan ventilera med? Föräldrar? syskon ? En vän?

Du kanske har förmåner på ditt jobb så att du snabbt kan få prata med någon?

Det är hennes bakgrund som har gjort henne sårbar, inte du. Hade hon haft en stabil bakgrund och rätt förutsättningar från start så hade sannolikheten varit låg att hon hade tagit sitt liv. Minsta motgång för en som är sårbar blir så övermäktigt. Dessutom, inte blir det bättre av att psykiatrin inte fungerar, kan tänk mig att det också sätter sina spår.

Det var aldrig ditt jobb att hålla henne vid liv. Samhället skulle ha stöttat henne redan från unga år. Det är en omöjlig uppgift för dig att lösa. Du har redan gjort vad du kunnat, du försökte leva ett liv med henne.Hade du stannat kvar hade inte du heller mått bra.

Du ska se att allting löser sig även om det inte känns så för stunden ❤️

Anonym (Omtanke)

Mon 2 Sep 2024 16:18

#10

Anonym (Trist) skrev 2024-09-02 11:22:16 följande:

En person med en obearbetad psykisk ohälsa kan ta livet av sig av vilken orsak som helst. När livet känns så tufft och man inte orkar länge. Hon hade lika gärna kunnat göra det medan hon var i förhållande med dig.

Om jag som själv lider av psykisk ohälsa skulle ha en man som stannade enbart av medlidande, hade jag nog lika gärna kunnat ta livet av mig för den orsaken. Jag hade inte klarat av att leva i något förhållande där jag känt mig oälskad. Du hade inte kunnat fejka kärlek, och skulle du då leva tillsammans med henne hela livet utan att få hitta kärlek själv. Hade din tjej godtagit att du offrade dig?

Jag kan nästan lova att det var allt obearbetat bagage som var anledningen. Hon hade inga vänner, familj mm, säkert en obehandlad BPD. Människor brukar dra sig undan personer som blir alldeles för påträngande, påfrestande. Det är väldigt tragiskt, men om hon hade fått rätt hjälp från Psykiatrin hade hon troligen inte tagit sitt liv i rädsla över att bli ensam. Hon hade ett tragiskt liv, men det är inte ditt fel. Du hade aldrig kunnat rädda henne i all evighet.

Du verkar vara en kille med empati, och en dag kommer du förstå att du inte kunnat göra så mycket åt hennes val. Empatin är något fint, och sörj därför förlusten av henne. Men försök sluta ha dåligt samvete.

Bra skrivet!

Mitt ex tog livet av sig

INNEHÅLL