Anonym (Vet inte) skrev 2024-09-02 01:08:51 följande:
Hennes mamma dog i hennes tonår och pappan brydde sig inte om henne.
Vet inte hur jag ska ta mig igenom det här. Kan inte sova eller äta, har stannat hemma från jobbet i flera dagar nu. Känns som att all luft har gått ur mig.
Det är okej att sörja och vara ledsen. Det en process som tar tid. Men stanna inte hemma för länge och prata med någon du är trygg med och berätta att luften har gått ur dig. Du behöver inte gå tillbaka till arbetet, kanske sova hos dina föräldrar så att de får rå om dig och ombesörja dig med mat. För lite mat i kroppen kan också förstärka ens känslor, mer än nödvändigt dessutom.
Någon du kan ventilera med? Föräldrar? syskon ? En vän?
Du kanske har förmåner på ditt jobb så att du snabbt kan få prata med någon?
Det är hennes bakgrund som har gjort henne sårbar, inte du. Hade hon haft en stabil bakgrund och rätt förutsättningar från start så hade sannolikheten varit låg att hon hade tagit sitt liv. Minsta motgång för en som är sårbar blir så övermäktigt. Dessutom, inte blir det bättre av att psykiatrin inte fungerar, kan tänk mig att det också sätter sina spår.
Det var aldrig ditt jobb att hålla henne vid liv. Samhället skulle ha stöttat henne redan från unga år. Det är en omöjlig uppgift för dig att lösa. Du har redan gjort vad du kunnat, du försökte leva ett liv med henne.Hade du stannat kvar hade inte du heller mått bra.
Du ska se att allting löser sig även om det inte känns så för stunden ❤️