Anonym (asd123)

Sun 1 Sep 22:47

11 svar

Är adoption bra eller dåligt?

Hej! Jag tänkte bara kolla lite vad andra har för synpunkt runt adoption.
Jag har alltid varit öppen för att kunna tänka mig adoptera ifall min sambo ej skulle vilja föda biologiskt. Dock vet man ju att det finns en del dåliga sidor med adoption, därav mitt inlägg.

Hur säkert är det att en adoptionsfirma (även en svensk sådan) inte adopterar bort ett barn som t.ex. blivit fråntaget av sina biologiska föräldrar? Många länder har ju tyvärr extremt mycket barnarov, och det skulle ju inte alls kännas bra om ens adopterade barn bestämmer sig för att leta upp sina biologiska föräldrar, bara för att inse att de inte ens ville ge bort barnet frivilligt för just adoption.

Tankar och funderingar kring detta?

Asro22

Sun 1 Sep 23:19

#1

Ja det är ju sjukt när även något som i grunden är bra blir fördärvat och oetiskt pågående av människors vinstintresse. Spontant tänker jag att det borde vara safe att adoptera en flicka från Kina, då ingen verkar vilja ha sina flickor där? Men kan mycket väl ha fel.

Finns det inte adoptionsfirmor i Sverige där man får träffa de biologiska föräldrarna innan barnet har fötts?

Anonym (S)

Mon 2 Sep 09:51

#2

Svår fråga. Jag tycker att barn som redan finns ska ha det bra. Tex ska inte behöva dö pga faddigdom osv... men att adoptera bort ett barn måste vara traumatiskt. Så jag är för att lära ut om att använda skydd, ge bort skydd till fattiga länder, att man i första hand försöker hjälpa barnen och familjerna så att barn kan stanna.

Som du säger.det finns också en risk att barn blir kidnappade och bort adopterade.

Anonym (Ve)

Thu 12 Sep 18:46

#3

Det där är jättesvårt. Det finns så många aspekter att ta hänsyn till.
Det finns tyvärr en del barn som i efterhand visat sej blivit kidnappade och sålda för adoption. Å andra sidan så blir dom flesta barn som växer upp på barnhem utkickade till ett liv i misär på gatan innan dom hunnit bli vuxna. Dom barnen hade nog gett vad som helst för att få växa upp med en mamma och pappa som älskar dom. Det går ju aldrig att veta säkert orsaken till att ett barn blir tillgänglig för adoption.

Personligen skulle jag absolut kunna tänka mej att adoptera. Jag har väninnor som är adopterade. Kusiner och andra bekanta också. Kanske är någon av dom ett stulet barn vars mamma aldrig slutat leta. Eller är dom ett barn som aldrig haft en chans till ett liv utan sina adoptivföräldrar?Jag tror att i dom flesta fall så är adoption något bra och fint. Både ur barnens och adoptivföräldrarnas aspekt.

Anonym (.)

Thu 12 Sep 19:33

#4

Även i de fall när adoptionen gått lagligt till där föräldrarna "frivilligt" (oftast är det ju för att de befinner sig i en icke fungerande situation, vilket adoptionsbyråer och adoptionsföräldrar dra nytta av) finns det en hel del att fundera på. Hur kommer det adopterade barnet må? Hur kommer det att uppleva sin identitet både under barndom och som vuxen? Speciellt vid internationell adoption kan detta bli känsligt.

Adoption kan vara jättefint och falla väl ut, men det finns också något djupt sorgligt i det.
Gå in och läs lite hos Stulen identitet på Instagram. Det kan få en att fundera på saker man tidigare inte kommit att tänka på.

Anonym (Centrum)

Tue 29 Oct 09:56

#5

jag tycker att det är fel med människohandel

Kusinvitamin65

Mon 11 Nov 23:35

#6

Anonym (Centrum) skrev 2024-10-29 09:56:58 följande:

jag tycker att det är fel med människohandel

Om det är korrekt i alla aspekter är det inte människohandel. Men det har ju visat sig att det finns många frågetecken om korrektheten, inga tvivel, i många adoptioner bakåt i tiden. För jävligt för barnet, de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna. Och jag
menar rangordnat!
Jag är adoptivmamma själv. Jag våndas idag, har ångest för hur mitt barn blev tillgänglig för adoption. Min avsikt var att allt skulle vara korrekt, vi gjorde precis allt som krävdes, och trodde det var en absolut garant. Idag vet jag inte.
Hen är adopterad 2005 från Kina. Just nu är hen inte det minsta intresserad av sitt ursprung, sina bioföräldrar, men nyfiken på om det finns syskon, därav gentest som
lagts upp i en databas som har promille-chans att få en match. Såklart att promille är en chans, förstå.
Eftersom hen iaf i nutid är tydlig med att vi är hens föräldrar, inte talar om någon längtan efter att söka, så kan vi som föräldrar försöka vila i det. Ändrar hen sig så kommer vi stötta och göra allt vi kan för att hitta bioföräldrar, syskon.
Vår familj har haft det som en räkmacka, men det är absolut inte så alltid. Det är väldigt, väldigt olika, och det är väldigt, väldigt viktigt att vara lyhörd, läsa på om anknytning, signaler som kan behövas tas om hand etc. Det finns mycket litteratur, Facebook-grupper, t ex att få stöd och hjälp genom.

Anonym (Adoptera svenska barn)

Mon 11 Nov 23:44

#7

Med tanke på hur adoptionsprocesser i utlandet ser ut och man väljer bort vissa barn för ekonomisk lönsamhet alternativt att landet inte har ett utvecklat trygghetssystem så säger jag att man inte ska adoptera från utlandet.

Att åka till fattiga länder för att adoptera barn är problematiskt och borde ses som detta. För helt seriöst, om ett barn blir föräldralös i Sverige, vad är oddsen att vi skulle adoptera bort barnet till typ Indien eller något annat land i världen, inte ens Finland liksom.

Att utgå från att barnet kommer få det bättre i Sverige och vi kan ge en högre standard och bla bla bla. Detta är något vi behöver problematisera.

Så om du ska adoptera. Gör det från Sverige. Det lättaste här är att bli familjehem och sedan efter några år få en vårdnadsförflyttning.

Kusinvitamin65

Tue 12 Nov 01:24

#8

Anonym (Adoptera svenska barn) skrev 2024-11-11 23:44:02 följande:

Med tanke på hur adoptionsprocesser i utlandet ser ut och man väljer bort vissa barn för ekonomisk lönsamhet alternativt att landet inte har ett utvecklat trygghetssystem så säger jag att man inte ska adoptera från utlandet.

Att åka till fattiga länder för att adoptera barn är problematiskt och borde ses som detta. För helt seriöst, om ett barn blir föräldralös i Sverige, vad är oddsen att vi skulle adoptera bort barnet till typ Indien eller något annat land i världen, inte ens Finland liksom.

Att utgå från att barnet kommer få det bättre i Sverige och vi kan ge en högre standard och bla bla bla. Detta är något vi behöver problematisera.

Så om du ska adoptera. Gör det från Sverige. Det lättaste här är att bli familjehem och sedan efter några år få en vårdnadsförflyttning.

Det är absolut önskvärt att börja med barnen inhemskt. Tyvärr är det väldigt få barn i Sverige som KAN ens adopteras, fast de är fosterhemsplacerade från bebis till myndighetsålder. Barnen kan leva större delen av sitt liv i fosterhe, men socialtjänsten är hänvisade till att barn har rätt till sina föräldrar. Fast egentligen blir det att bioföräldrarna har rätt till sina barn, fast barnen blivit utsatta för misshandel, fysiskt eller psykiskt, sett på när en förälder blivit påpucklad, närvarat vid drog- eller alkoholmissbruk, sitter i fängelse, och det pågår år efter år.
Barnen är fosterhemsplacerade där fosterföräldrarna inget hellre vill än adoptera barnen. Men det får de inte för att en eller båda biologiska föräldrarna sätter sig på tvären.

(Sen vet jag också att det finns fosterhem som behandlar barnen dåligt och bara ser till ersättningen!)

Kusinvitamin65

Tue 12 Nov 01:27

#9

Anonym (Adoptera svenska barn) skrev 2024-11-11 23:44:02 följande:

Med tanke på hur adoptionsprocesser i utlandet ser ut och man väljer bort vissa barn för ekonomisk lönsamhet alternativt att landet inte har ett utvecklat trygghetssystem så säger jag att man inte ska adoptera från utlandet.

Att åka till fattiga länder för att adoptera barn är problematiskt och borde ses som detta. För helt seriöst, om ett barn blir föräldralös i Sverige, vad är oddsen att vi skulle adoptera bort barnet till typ Indien eller något annat land i världen, inte ens Finland liksom.

Att utgå från att barnet kommer få det bättre i Sverige och vi kan ge en högre standard och bla bla bla. Detta är något vi behöver problematisera.

Så om du ska adoptera. Gör det från Sverige. Det lättaste här är att bli familjehem och sedan efter några år få en vårdnadsförflyttning.

Det är absolut önskvärt att börja med barnen inhemskt. Tyvärr är det väldigt få barn i Sverige som KAN ens adopteras, fast de är fosterhemsplacerade från bebis till myndighetsålder. Barnen kan leva större delen av sitt liv i fosterhe, men socialtjänsten är hänvisade till att barn har rätt till sina föräldrar. Fast egentligen blir det att bioföräldrarna har rätt till sina barn, fast barnen blivit utsatta för misshandel, fysiskt eller psykiskt, sett på när en förälder blivit påpucklad, närvarat vid drog- eller alkoholmissbruk, sitter i fängelse, och det pågår år efter år.
Barnen är fosterhemsplacerade där fosterföräldrarna inget hellre vill än adoptera barnen. Men det får de inte för att en eller båda biologiska föräldrarna sätter sig på tvären.

(Sen vet jag också att det finns fosterhem som behandlar barnen dåligt och bara ser till ersättningen!)

Kusinvitamin65

Tue 12 Nov 01:27

#10

Anonym (Adoptera svenska barn) skrev 2024-11-11 23:44:02 följande:

Med tanke på hur adoptionsprocesser i utlandet ser ut och man väljer bort vissa barn för ekonomisk lönsamhet alternativt att landet inte har ett utvecklat trygghetssystem så säger jag att man inte ska adoptera från utlandet.

Att åka till fattiga länder för att adoptera barn är problematiskt och borde ses som detta. För helt seriöst, om ett barn blir föräldralös i Sverige, vad är oddsen att vi skulle adoptera bort barnet till typ Indien eller något annat land i världen, inte ens Finland liksom.

Att utgå från att barnet kommer få det bättre i Sverige och vi kan ge en högre standard och bla bla bla. Detta är något vi behöver problematisera.

Så om du ska adoptera. Gör det från Sverige. Det lättaste här är att bli familjehem och sedan efter några år få en vårdnadsförflyttning.

Det är absolut önskvärt att börja med barnen inhemskt. Tyvärr är det väldigt få barn i Sverige som KAN ens adopteras, fast de är fosterhemsplacerade från bebis till myndighetsålder. Barnen kan leva större delen av sitt liv i fosterhe, men socialtjänsten är hänvisade till att barn har rätt till sina föräldrar. Fast egentligen blir det att bioföräldrarna har rätt till sina barn, fast barnen blivit utsatta för misshandel, fysiskt eller psykiskt, sett på när en förälder blivit påpucklad, närvarat vid drog- eller alkoholmissbruk, sitter i fängelse, och det pågår år efter år.
Barnen är fosterhemsplacerade där fosterföräldrarna inget hellre vill än adoptera barnen. Men det får de inte för att en eller båda biologiska föräldrarna sätter sig på tvären.

(Sen vet jag också att det finns fosterhem som behandlar barnen dåligt och bara ser till ersättningen!)

Kusinvitamin65

Tue 12 Nov 10:50

#11

Anonym (Adoptera svenska barn) skrev 2024-11-11 23:44:02 följande:

Med tanke på hur adoptionsprocesser i utlandet ser ut och man väljer bort vissa barn för ekonomisk lönsamhet alternativt att landet inte har ett utvecklat trygghetssystem så säger jag att man inte ska adoptera från utlandet.

Att åka till fattiga länder för att adoptera barn är problematiskt och borde ses som detta. För helt seriöst, om ett barn blir föräldralös i Sverige, vad är oddsen att vi skulle adoptera bort barnet till typ Indien eller något annat land i världen, inte ens Finland liksom.

Att utgå från att barnet kommer få det bättre i Sverige och vi kan ge en högre standard och bla bla bla. Detta är något vi behöver problematisera.

Så om du ska adoptera. Gör det från Sverige. Det lättaste här är att bli familjehem och sedan efter några år få en vårdnadsförflyttning.

Det är absolut önskvärt att börja med barnen inhemskt. Tyvärr är det väldigt få barn i Sverige som KAN ens adopteras, fast de är fosterhemsplacerade från bebis till myndighetsålder. Barnen kan leva större delen av sitt liv i fosterhe, men socialtjänsten är hänvisade till att barn har rätt till sina föräldrar. Fast egentligen blir det att bioföräldrarna har rätt till sina barn, fast barnen blivit utsatta för misshandel, fysiskt eller psykiskt, sett på när en förälder blivit påpucklad, närvarat vid drog- eller alkoholmissbruk, sitter i fängelse, och det pågår år efter år.
Barnen är fosterhemsplacerade där fosterföräldrarna inget hellre vill än adoptera barnen. Men det får de inte för att en eller båda biologiska föräldrarna sätter sig på tvären.

(Sen vet jag också att det finns fosterhem som behandlar barnen dåligt och bara ser till ersättningen!)

Är adoption bra eller dåligt?

INNEHÅLL