Lämna en jättefin man eller försöka skärpa sig?

Det verkar vara lite för mycket med honom, er familj och ert förhållande som är positivt och starkt, för att bara kasta bort utan att kämpa.

Men samtidigt behöver man ju kunna kommunicera bra för att få relationen hållbar och där ingår såklart även känslorna.

Jag tycker att du ska ta ett rejält snack med din man om detta, förklara att detta är viktigt för att vårda er relation, där han delar ansvaret med dig. Risken är överhängande att förhållandet annars kraschar.

Sedan tycker jag att du även ska fundera över det sk "livspusslet".
Blir det verkligen lättare av att vara ensamstående? Min erfarenhet är att det blir svårare och mer komplicverat.
Lyssna med vänner som har separerat och där barn finns med i bilden.

Jag kan förstå dig TS.
Jag och min man har dock den där djupa kärleksfulla relationen, så jag vill inte byta man. Men jag kan ibland avundas mammor som bara har sina barn varannan vecka. Tänk att kunna komma hem efter jobbet varannan vecka och lägga upp fötterna på soffbordet och bara vila, vilken lyx.

Men jag älskar min man och våra barn behöver mig varje dag, skulle aldrig kunna göra så mot dom.

Jag och maken håller på att försöka skaffa en pytteliten extralägenhet. Nånstans där jag kan få ladda batterierna ibland.

Kan det vara en lösning för er TS? 

Genomgår du kanske en ålderskris? 

Prata allvar med honom istället. I ditt fall tror jag inte att gräset är grönare på andra sidan. 

Att bara säga skärp dig när någon vill prata, är ledsen eller orolig är så klart inte okej. Men samtidigt kan man inte förvänta sig att en person ska fylla alla ens behov. Om din man är jättefin och bra på alla sätt, och ni känner att ni älskar varandra och attraheras av varandra, så är det mycket att kasta bort bara för att han inte har djupa samtal med dig. Särskilt när det är barn med i bilden. Du kanske behöver få det behovet tillgodosett på annat håll, genom vänner eller ett syskon om det finns.

Sen kanske du också ska fundera på när, var och hur du tar upp saker med honom. Det låter som om det ofta sker sent på kvällen eller natten efter att ni lagt er. Det är verkligen inte det bästa tillfället att ha en djup diskussion om ens partner är trött och bara vill sova. Jag säger detta för jag var själv en sån förut som kunde börja haspla ur mig än det ena, än det andra, som höll mig vaken, när min dåvarande sambo höll på att somna. Han blev till slut rätt otrevlig vid de tillfällena och jag har senare insett att det främst var mitt fel, jag borde insett att han inte var mottaglig. 

Hittar fortfarande inget svar från TS på inlägg 16 och 26.
Utan att veta om vad du och han anser om erat sexliv, blir all diskussion meningslös.

När jag läser sådana här trådstarter - där det liv man lever och den relation man har beskrivs i superlativ, för att sedan övergå i att TS ändå saknar något viktigt och funderar på att lämna - tänker jag två saker.

Antingen är det bara omväxling eller spänning man söker. Då är det jäkligt dumt att kasta bort en fin partner och allt annat man har, bara för det. Gräset är sällan grönare någon annanstans i längden. Ska man lämna en relation ska det vara för att DEN är dålig, eller för att man har slutat älska sin partner och kanske börjat älska en annan.

De flesta märker skillnaden mellan en dålig relation och en relation där kärleken finns i grunden och där man i stora drag har det bra.

ELLER så är det som för dig TS. Att relationen och partnern inte är så fantastisk som det först låter. Fint hus, fina barn, bra ekonomi och snygg partner är trots allt inte viktigare än att få sina känslomässiga behov tillgodosedda.

Alla är inte bra på att prata om djupare saker. Man kan vara en bra partner ändå. Och som du själv skriver, man kan inte få allt.

MEN att din man ber dig skärpa sig när du är ledsen, och sedan i princip vänder ryggen till i stället för att ge dig stöd, är inte ok. Så gör INTE en bra partner. Det är HAN som borde skärpa sig. För det låter som ni skulle ha det väldigt bra om han bara var lite mer omtänksam och tillmötesgående? I alla fall tillräckligt bra.

Sen beror det förstås på hur ofta detta händer sant vad det handlar om. Är du en känslig person som ofta blir upprörd eller ledsen över småsaker? I så fall kanske det känns jobbigt eller tungt för din partner. Eller är du en person som snarare biter ihop, men ibland behöver stöd eller djupare samtal precis som de flesta av oss? Då måste han få veta det samt förstå allvaret om han inte kan möta dig där. Man kan inte ignorera sin partners känslor bara för att man tycker att det är jobbigt eller ovant. Man kan inte leva i en lång relation och bara prata om ytliga eller vardagliga saker. 

Vänner är viktiga, men du ska inte behöva använda vänner som terapeuter för att din partner inte tar dig på allvar när du är ledsen, eller inte förmår vara ett stöd till dig när du behöver. Inom rimliga gränser förstås.