Särbo hur länge?

Förstår!   Jag har också levt i distansförhållande på ca 14 mil.  Aldrig igen. 
Planerar ni alltså att flytta ihop i hans stad?   Har han också barn som bor hemma?

Vi har varit särbo i ca 7 år. Vi träffas varannan helg.
Vi ko.mer vara särbo till våra barn flyttat hemifrån så ca 5-6 år till

Varit särbo i ca två år nu och har inga planer på att flytta ihop.
Vi bor dock ca en kvart med bil från varandra.

Mina barn är vuxna och utflugna, han har inga barn. (Vilket jag är mycket glad för.)

Saken är den att vi båda bor i våra drömboenden, jag i en våning i toppskick i stan och han i sitt egenrenoverade hus en liten bit ut på landet.
Så vi har två perfekta ställen att vara på, beroende på väder och vind, eller närhet till sånt som finns i stan på gångavstånd.

Ingen av oss är villig att ge upp sitt perfekta boende och närheten till varandra gör att det är ett ickeproblem.

Utöver det behöver iaf jag en hel del egentid, vilket skulle bli svårare om vi bodde ihop.

När det är 14 mils avstånd har jag absolut förståelse för att det är jobbigt, då är jag glad för våra ca 1½ mil.

Jag och min kille lever som särbos, vi har varit tillsammans I 1 år och 8 månader. Jag är 46, han 47. Dock bor vi nära varandra, ca en mil men vi träffas inte sådär jätteofta, ofta en gång mitt  i veckan samt en övernattning på helgen. Vi har båda barn, jag två st men de är 16 resp. 18. Han har tre barn, två på 14 och en på 11. Jag har mina på heltid, han sina varannan vecka. Vi har pratat om att flytta ihop och det lär i alla fall dröja tills mina flyttat hemifrån, vilket är om tidigast 3-4 år då min yngsta nyss börjat på gymnasiet. 

Jag vet inte om jag orkat vara ihop med min kille om han bott 14 mil ifrån, det går ju inte att vara spontan utan man måste planera allt, jag förstår att det känns jobbigt.

Om det inte fungerar så får ni göra slut. Att ens börja träffas under dessa omständigheter är ju korkat. 

Distansförhållande är tufft, men kan också innebära att man bygger en bra grund som man missat om man setts varje dag eller flyttat ihop fort. 

Har ett långdistansförhållande min min fästman, han bor i Minnesota USA och jag i en småstad i södra Sverige. Så utöver distansen har vi även tidsskillnaden att arbeta emot (han är 7h efter mig). Vi har varit ett par i över 2 år och förlovade i 10 månader. 

Vi vet inte när vi kommer få möjlighet att flytta ihop, men förhoppningsvis inom några år när min yngsta blivit lite äldre. Just nu så ses vi 7 dagar varje månad, och då åker vi varannan gång till varandra. Under sommaren var han här i 2 veckor och jag var hos honom i 2 veckor. Det var fint  planen är att jag ska flytta dit, då han äger ett stort företag som inte är flyttbart. Däremot behöver han inte vara på plats hela tiden så vi hade kunnat åka till Sverige ofta. 

All tid vi lägger på att prata och skriva utan att ses har gjort att vi verkligen lärt känna varandra väl. Det är en tid jag inte hade velat vara utan och som jag känt att jag missat i tidigare förhållanden då allt bara gått fort och den fysiska kärleken tagit över så att man inte lärt känna varandra på djupet. Min nuvarande är den enda jag introducerat för mina barn, vill jag tillägga. 

Kämpa på, det kommer vara värt det i slutändan. Och dejta digitalt, det är faktiskt väldigt mysigt med digitala dejter också.

Förslag på digitala dejter:

1. Laga mat tillsammans! Bestäm i förväg en rätt ni ska laga, helst nåt nytt recept för er båda två. Var på videosamtal och laga och ät maten ihop.
(För oss blir det min middag och hans lunch.)

 2. Gå en promenad tillsammans. Lite trixigare att ha videosamtal igång men det går. 

3. Spela spel. Det finns både digitala och fysiska spel som går att spela på distans. Vi spelar mycket Monopol på distans, det blir mycket fniss och skratt då han har den engelska versionen och jag på svenska. Vissa digitala typ schack, wordfeud fungerar utmärkt. 

4. Camsex ... hur spicy vågar ni bli framför kameran?  

5. Se en film tillsammans. Starta den exakt samtidigt och ha varandra på video så att det går att småprata. Med fördel kan ni förbereda samma snacks och dricka också. 

6. Ha gemensamma aktiviteter som går att genomföra på distans. Vi kollar på samma serier och lyssnar på samma poddar/ljudböcker. Inte alltid såklart, men ibland bestämmer vi att göra det. Det skapar gemenskap och bra samtalsämnen. 

Oj, 7 år och därtill ytterligare ca 6 år....fy, måste vara jobbigt. Hur firar ni högtider tex jul? Firar ni det ihop? 

Bor ni långt ifrån varandra eller varför träffas nu bara  varannan helg?

Hur länge vart ni tillsammans? Tog det slut pga att det var långt mellan er? 
Ja jag planerar att flytta till honom. Han har bättre jobb, bra hus med pool, byggt sitt garage där han kan meka med sina bilar. Jag bor i lägenhet och jobbar på fabrik så ett lätt val så sett. Hans son bor hemma men är 21 så han skulle kunna flytta. 

Jag fattar inte att man kan börja tro att allt är så rätt när man varit tillsammans bara 6 månader och under den tiden endast träffas några ggr per månad. Då är man ju fortfarande i förälskelse/fantasifasen och känner inte varandra egentligen alls. Att skriva till varandra är ju inte ens i närheten av att dela liv och vardag och se varandras rätta jag. 

Och att i det läget börja planera för flytt till en helt annan stad och samboskap tycker jag är naivt. Och i synnerhet för en person i 50-årsåldern som borde ha lite mer erfarenhet än att tänka så.