Särbo hur länge?

Varit särbo i ca två år nu och har inga planer på att flytta ihop.
Vi bor dock ca en kvart med bil från varandra.

Mina barn är vuxna och utflugna, han har inga barn. (Vilket jag är mycket glad för.)

Saken är den att vi båda bor i våra drömboenden, jag i en våning i toppskick i stan och han i sitt egenrenoverade hus en liten bit ut på landet.
Så vi har två perfekta ställen att vara på, beroende på väder och vind, eller närhet till sånt som finns i stan på gångavstånd.

Ingen av oss är villig att ge upp sitt perfekta boende och närheten till varandra gör att det är ett ickeproblem.

Utöver det behöver iaf jag en hel del egentid, vilket skulle bli svårare om vi bodde ihop.

När det är 14 mils avstånd har jag absolut förståelse för att det är jobbigt, då är jag glad för våra ca 1½ mil.

Jag och min kille lever som särbos, vi har varit tillsammans I 1 år och 8 månader. Jag är 46, han 47. Dock bor vi nära varandra, ca en mil men vi träffas inte sådär jätteofta, ofta en gång mitt  i veckan samt en övernattning på helgen. Vi har båda barn, jag två st men de är 16 resp. 18. Han har tre barn, två på 14 och en på 11. Jag har mina på heltid, han sina varannan vecka. Vi har pratat om att flytta ihop och det lär i alla fall dröja tills mina flyttat hemifrån, vilket är om tidigast 3-4 år då min yngsta nyss börjat på gymnasiet. 

Jag vet inte om jag orkat vara ihop med min kille om han bott 14 mil ifrån, det går ju inte att vara spontan utan man måste planera allt, jag förstår att det känns jobbigt.

Om det inte fungerar så får ni göra slut. Att ens börja träffas under dessa omständigheter är ju korkat. 

Ja jag hade inte tänkt träffa nån som bor så långt bort. Känns tungt nu. 

Distansförhållande är tufft, men kan också innebära att man bygger en bra grund som man missat om man setts varje dag eller flyttat ihop fort. 

Har ett långdistansförhållande min min fästman, han bor i Minnesota USA och jag i en småstad i södra Sverige. Så utöver distansen har vi även tidsskillnaden att arbeta emot (han är 7h efter mig). Vi har varit ett par i över 2 år och förlovade i 10 månader. 

Vi vet inte när vi kommer få möjlighet att flytta ihop, men förhoppningsvis inom några år när min yngsta blivit lite äldre. Just nu så ses vi 7 dagar varje månad, och då åker vi varannan gång till varandra. Under sommaren var han här i 2 veckor och jag var hos honom i 2 veckor. Det var fint  planen är att jag ska flytta dit, då han äger ett stort företag som inte är flyttbart. Däremot behöver han inte vara på plats hela tiden så vi hade kunnat åka till Sverige ofta. 

All tid vi lägger på att prata och skriva utan att ses har gjort att vi verkligen lärt känna varandra väl. Det är en tid jag inte hade velat vara utan och som jag känt att jag missat i tidigare förhållanden då allt bara gått fort och den fysiska kärleken tagit över så att man inte lärt känna varandra på djupet. Min nuvarande är den enda jag introducerat för mina barn, vill jag tillägga. 

Kämpa på, det kommer vara värt det i slutändan. Och dejta digitalt, det är faktiskt väldigt mysigt med digitala dejter också.

Lurade han dig? 

Jag fattar inte att man kan börja tro att allt är så rätt när man varit tillsammans bara 6 månader och under den tiden endast träffas några ggr per månad. Då är man ju fortfarande i förälskelse/fantasifasen och känner inte varandra egentligen alls. Att skriva till varandra är ju inte ens i närheten av att dela liv och vardag och se varandras rätta jag. 

Och att i det läget börja planera för flytt till en helt annan stad och samboskap tycker jag är naivt. Och i synnerhet för en person i 50-årsåldern som borde ha lite mer erfarenhet än att tänka så. 

Vi har i omgångar träffats jättemycket. Påskveckan tex, då hade han massa ledighet att ta ut. Jag tog nån extra dag. Då var han här. Har hänt att han kommit hit en dag mitt i veckan med och åkt på morgonen. Han kan ibland styra över sina arbetsdagar. Jag hade semester midsommarveckan,  den tillbringade jag hos honom. Semestern nu, vi hängde ihop nästan hela semestern. Så vi har lärt känna varandra massor speciellt nu under sommaren. Tror att man känner när det är rätt. 

Mmm, du tror säker att det du känner är kärlek och att allt kommer att fungera. Men ni känner inte varandra egentligen, och för mig skulle det kännas vanligt att flytta så långt för ett samboskap. Även som den andra parten skulle jag dra i bromsen, att någon jag känt i 6 månader skulle vilja flytta så långt och flytta ihop så snabbt.