• Anonym (Uppgiven)

    Barnet blir stökigt av förskola

    Behöver råd. Vi har ett treåringt förskolebarn som blir väldigt mycket stökigare när han varit på förskolan än hemma med småsyskon. Det är mer trots och mer slag. Vi har ingen möjlighet att ha bägge hemma på heltid då det är två högintensiva barn och att vara ensam med båda har gjort att jag nästan kraschat en gång redan eftersom vilan då är noll varje dag. 

    Däremot börjar det kännas som pest eller kolera eftersom äldstas beteende verkligen försämras av förskolan.
     
    Vad gör man? Stöket kommer hemma, på förskolan är han enligt uppgift lugn och nästan tillbakadragen.
  • Svar på tråden Barnet blir stökigt av förskola
  • Fjäril kär
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-08-25 19:38:51 följande:
    Hur jobbar du med det? Hur får du lugn?
    Jag tycker du ska börja med att prata med förskolan om hur ni har det hemma. Dom är vana med denna typ av vändningar hemmavid och kan ge dig tips och råd samt att det för deras del är viktigt att få denna information så att dom kan hjälpa er med hans dagar på förskolan och ge er feedback på om han är under -eller överstimulerad etc.  Hjälp varandra där.  

    Har ni haft semester tillsammans under sommaren så detta är "nytt" för terminen kan ni avvakta och se hur det utvecklas över ett par veckor och se om det lugnar sig när han r trygg i vardagens rutiner och vet vad som förväntas av honom. Inte ovanligt att det blir som att skola in på nytt efter sommarlovet.

    Är det trotsåldern som sparkat igång är det ju extra viktigt med fasta tider och rutiner och att så mycket som möjligt är tryggt och lugnt och förutsägbart.  Handla, besöka mormor, utflykter etc kan vänta till helgen är mitt tips. Vara ute är bra men se till att det inte triggar och slår över till övertrött barn som trotsar ännu mer. 
  • Anonym (Uppgiven)
    Fjäril kär skrev 2024-08-25 20:15:41 följande:
    Jag tycker du ska börja med att prata med förskolan om hur ni har det hemma. Dom är vana med denna typ av vändningar hemmavid och kan ge dig tips och råd samt att det för deras del är viktigt att få denna information så att dom kan hjälpa er med hans dagar på förskolan och ge er feedback på om han är under -eller överstimulerad etc.  Hjälp varandra där.  

    Har ni haft semester tillsammans under sommaren så detta är "nytt" för terminen kan ni avvakta och se hur det utvecklas över ett par veckor och se om det lugnar sig när han r trygg i vardagens rutiner och vet vad som förväntas av honom. Inte ovanligt att det blir som att skola in på nytt efter sommarlovet.

    Är det trotsåldern som sparkat igång är det ju extra viktigt med fasta tider och rutiner och att så mycket som möjligt är tryggt och lugnt och förutsägbart.  Handla, besöka mormor, utflykter etc kan vänta till helgen är mitt tips. Vara ute är bra men se till att det inte triggar och slår över till övertrött barn som trotsar ännu mer. 
    Vi får göra så. Lägger redan såklart längre och mer krävande saker till helgerna. Med utetid är liksom att man tar en promenad hem från förskolan (med vagn så barnet får gå det han orkar och åka annars), att vi fikar ute, att vi är på en lugn lekplats utan stök som han är van vid och där han får leka med saker han är bekant med ute. 

    Men vi får ta och prata med förskolan också såklart och kolla så det inte är något där med förändringar som skett i gruppen. Tror han tappade en av sina bästa lekkompisar nu efter sommaren, det kan ju också ha spelat in. 
  • Spucks
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-08-25 19:38:51 följande:
    Hur jobbar du med det? Hur får du lugn?
    Så korta dagar som möjligt och när det var möjligt var han på förskolan bara 4 dagar i veckan, för det var mycket bättra för honom att fördela samma antal timmar på färre dagar. 
    Mycket ute, det hjälper honom. Och så ser jag till att intrycken annars blir få. Det funkar såklart inte alltid, för barnen vill ju ibland också uppleva saker (och även man själv som förälder, såklart), men som generell regel ser jag till att det är så.
    Fick även lära mig i ett senare skede att han har problem med kroppsuppfattningen, så jag såg till att han får en del sensoriska intryck. Vi har gjort massage, det funkar ibland att lugna honom när man håller honom hårt, simning är bra, tyngdtäcke.
  • Anonym (Iggy)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-08-25 19:38:14 följande:
    Förstod att Famljelivpsykologerna skulle komma med en diagnos direkt.

    Tycker du verkligen att det bästa för ett barn som mår bra ute och inte gillar inomhuslek vore att se alla andra få gå ut och få stanna inne själv? Ljudbok hatar han. En fåtölj inne skulle han ställa sig upp och gå iväg från. Han skulle bo utomhus om han fick.

    Min fundering har mer varit att de faktiskt inte verkar ge honom så mkt tid. Han är ett lugnt barn där, så han har mest fått gått runt och skrotat när det krävts hjälp med andra som krävt mer hands on (han tar tex både blivit knuffad så han flugit och klöst i ansiktet så han hade sår - och ja, självklart har vi lyft det med förskolan). Har frågat pedagogerna vad för leksaker han gillar och insett att de inte vetat vad han gillar, vilket jag blev lite paff över. 

    Någonstans trodde jag att de ändå jobbade med det, det är den info vi fått med oss, men nu har jag börjat fundera.

    Jadu. 


    Hur menar du att jag skulle veta att han hatar ljudböcker? Att jag föreslog att han kunde vara ute när de andra är inne lät du tydligen helt bli att läsa. 


    Att jag skrev att det hela kan bero på något annat än funktionsnedsättningar passade du också på att hoppa över. 


    Jag har gett dig råd utifrån hur förskolor med bra resultat har hanterat barn jag känner som haft exakt samma problem som det du beskriver i trådstarten. 


    Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag la tid på att försöka hjälpa dig och ditt barn. Jag lovar att inte göra om det. 

  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Iggy) skrev 2024-08-25 20:47:17 följande:

    Jadu. 


    Hur menar du att jag skulle veta att han hatar ljudböcker? Att jag föreslog att han kunde vara ute när de andra är inne lät du tydligen helt bli att läsa. 


    Att jag skrev att det hela kan bero på något annat än funktionsnedsättningar passade du också på att hoppa över. 


    Jag har gett dig råd utifrån hur förskolor med bra resultat har hanterat barn jag känner som haft exakt samma problem som det du beskriver i trådstarten. 


    Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag la tid på att försöka hjälpa dig och ditt barn. Jag lovar att inte göra om det. 


    Du kunde ha frågat. Tack för din tid. Hejhej.
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Iggy) skrev 2024-08-25 20:47:17 följande:

    Jadu. 


    Hur menar du att jag skulle veta att han hatar ljudböcker? Att jag föreslog att han kunde vara ute när de andra är inne lät du tydligen helt bli att läsa. 


    Att jag skrev att det hela kan bero på något annat än funktionsnedsättningar passade du också på att hoppa över. 


    Jag har gett dig råd utifrån hur förskolor med bra resultat har hanterat barn jag känner som haft exakt samma problem som det du beskriver i trådstarten. 


    Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag la tid på att försöka hjälpa dig och ditt barn. Jag lovar att inte göra om det. 


    Att separera ett försiktigt barn från alla andra barn med, bra förslag. Inte så att det hamnar ännu mer utanför gemenskapen då. 

    Du har givit ett generellt brett förslag som har funkat på en del barn som har vissa saker gemensamt för övrigt. Att barn är lugna ute och vilda hemma är också något som på inget vis betyder npf (vilket i sig är ett extremt brett begrepp). Du slog på det som första och absolut mest sannolika scenariot utan frågor. Det hjälper som inte någon.
  • Anonym (.)
    Anonym (Iggy) skrev 2024-08-25 20:47:17 följande:

    Jadu. 


    Hur menar du att jag skulle veta att han hatar ljudböcker? Att jag föreslog att han kunde vara ute när de andra är inne lät du tydligen helt bli att läsa. 


    Att jag skrev att det hela kan bero på något annat än funktionsnedsättningar passade du också på att hoppa över. 


    Jag har gett dig råd utifrån hur förskolor med bra resultat har hanterat barn jag känner som haft exakt samma problem som det du beskriver i trådstarten. 


    Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag la tid på att försöka hjälpa dig och ditt barn. Jag lovar att inte göra om det. 


    Jag reagerade också på ts svar på din kommentar. Drygt. Du tog dig tid att ge en massa råd (du vet ju inget om pojken) i all välmening, utifrån det ts skrev och fick ett sådant svar. Istället för  att börja med "tack för dina tips" och sedan förklara.
  • Anonym (Elsa)
    Anonym (Iggy) skrev 2024-08-25 19:19:02 följande:

    Ställ i kö för npf-utredning. Det är inte omöjligt att han kommer att behöva stöd i skolan och vissa skolor är skittröga och behöver en diagnos upptryckt i ansiktet för att göra något. Det är lång kö för att få utredning och själva utredningen tar också tid, så undersök möjligheterna till detta. Tillbakadragen på dagis och sen utbrott hemma är typiskt för barn med npf, men kan så klart även hända barn som av andra anledningar inte orkar med stim och stök.

    Om det visar sig att din son har en funktionsnedsättning kan det finnas stöd via LSS att få.  


    Be förskolan ge honom lugn några gånger om dagen. Jag vet ett barn som fick en sån där liten äggfåtölj för barn från IKEA där barnet sattes ett par, tre gånger om dagen med en padda med roliga men rätt stillsamma spel. På ett annat ställe byggde de en koja i ett skåp. Lite ljudbok eller något pyssel. 


    Om det finns tillräckligt med personal kan han stanna inne en stund när de andra leker ute, eller tvärtom. 

    När de delar in barnen i grupper kan han få en liten grupp eller jobba med bara ett barn. Överlag kan de arbeta med att se till att han är på ställen där det är lugnt och inte så många barn. 


    Ni kan be förskolan ta in en specialpedagog som kan vara med och observera ert barn en tid. Berätta för den personen om hans utbrott hemma. 


    Nej det låter inte alls som om ts son har någon funktionsnedsättning.

    Det du påstår stämmer ju inte ens. Snarare är det så att om barnet är likadan på förskolan och hemma så kan det handla om tex adhd men inte om barnet kan behärska sig på förskolan men agerar ut allt hemma..Du måste ha blandat ihop det. Ts son skärper till sig på förskolan vilket antagligen tar så mycket energi att han beter sig som han gör sedan  i sin trygga hemmiljö. Det har jag hört är ett vanligt beteende. 
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (.) skrev 2024-08-25 23:12:50 följande:
    Jag reagerade också på ts svar på din kommentar. Drygt. Du tog dig tid att ge en massa råd (du vet ju inget om pojken) i all välmening, utifrån det ts skrev och fick ett sådant svar. Istället för  att börja med "tack för dina tips" och sedan förklara.
    Fast råd är en sak, självsäkra påståenden om hur något absolut är är något annat.
  • Anonym (Lisen)
    Anonym (Elsa) skrev 2024-08-26 01:53:44 följande:
    Nej det låter inte alls som om ts son har någon funktionsnedsättning.

    Det du påstår stämmer ju inte ens. Snarare är det så att om barnet är likadan på förskolan och hemma så kan det handla om tex adhd men inte om barnet kan behärska sig på förskolan men agerar ut allt hemma..Du måste ha blandat ihop det. Ts son skärper till sig på förskolan vilket antagligen tar så mycket energi att han beter sig som han gör sedan  i sin trygga hemmiljö. Det har jag hört är ett vanligt beteende. 
    Ja, det är ett jättevanligt beteende för barn med npf. Men det finns förstås även barn utan npf som beter sig så.

    För att veta säkert behövs en utredning, vilket är vad Iggy föreslog.
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Lisen) skrev 2024-08-26 08:40:19 följande:
    Ja, det är ett jättevanligt beteende för barn med npf. Men det finns förstås även barn utan npf som beter sig så.

    För att veta säkert behövs en utredning, vilket är vad Iggy föreslog.
    Och jag kommer självklart inte dra igång en utredning när jag vet mer om mitt barn än vad en anonym person genast hoppar på Npfspåret här som alltid på familjeliv.

    Enligt vissa här är allt nämligen det, oavsett vad.

    Det här är inte den typen av problematik. Jag vill inte att tråden går ditåt för att enbart bli den typen av diskussion, det finns redan nog med såna trådar här, så vill ni bara prata det vänligen välj en annan tråd. Tack. Annars tar jag bort denna.
  • SmulanFnulan
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-08-26 08:54:10 följande:
    Och jag kommer självklart inte dra igång en utredning när jag vet mer om mitt barn än vad en anonym person genast hoppar på Npfspåret här som alltid på familjeliv.

    Enligt vissa här är allt nämligen det, oavsett vad.

    Det här är inte den typen av problematik. Jag vill inte att tråden går ditåt för att enbart bli den typen av diskussion, det finns redan nog med såna trådar här, så vill ni bara prata det vänligen välj en annan tråd. Tack. Annars tar jag bort denna.
    Herregud, tagga ner lite. Du fick ett par tips och råd i all välmening. Givetvis känner du ditt barn bäst och kan sålla bland alla råd du får. 
  • Anonym (Uppgiven)
    SmulanFnulan skrev 2024-08-26 09:02:40 följande:
    Herregud, tagga ner lite. Du fick ett par tips och råd i all välmening. Givetvis känner du ditt barn bäst och kan sålla bland alla råd du får. 
    Men jag orkar inte att det blir en tråd om det. Jag ville ha andra råd och infallsvinklar. Men hade jag skrivit det i TS hade folk huggt på det direkt.
  • SmulanFnulan
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-08-26 09:04:19 följande:
    Men jag orkar inte att det blir en tråd om det. Jag ville ha andra råd och infallsvinklar. Men hade jag skrivit det i TS hade folk huggt på det direkt.
    Jag förstår dig men du tjänar i längden på att bemöta de som lägger ner tid och engagemang på att försöka hjälpa dig på ett schysst sätt. Tycker inte heller att det låter som en npf-problematik. Har själv ett barn var precis som ditt men ser lugnande ner sig när hen blev lite äldre och syskonet också började på fsk. Klen tröst för någon som befinner sig mitt i det men var inte heller rädd för att lämna över lite mer ansvar på den andra föräldern så att du får vila upp huvudet lite.
  • Anonym (Elsa)
    Anonym (Lisen) skrev 2024-08-26 08:40:19 följande:
    Ja, det är ett jättevanligt beteende för barn med npf. Men det finns förstås även barn utan npf som beter sig så.

    För att veta säkert behövs en utredning, vilket är vad Iggy föreslog.
    Nej, eftersom ts son till synes inte verkar ha någon diagnos så ska naturligtvis ingen utredning göras. Jag tror att ts, BVC och barnets förskollärare vet mer än dig, så bara dumt att du sitter och skriver att en utredning borde göras. Varför ska man slösa på resurser som något annat barn har större behov av och utsatta ts son för en utredning om ingen vuxen i hans närhet ens tagit upp frågan?! 

    Jag blir på riktigt rädd hur du och den där Iggy resonerar. Du kan inte sitta på ett forum och uppmana ts att en utredning borde göras med så knapphänta fakta och utan att ens ha träffat ts son. Man gör inte vara en utredning sådär vips ungefär som ett besök hos tandläkaren.

    Stackars barn av idag dör vartenda litet beteende ska granskas och diagnostiseras. 
  • Anonym (J)

    Känner igen det TS. Har också ett barn på förskola och är hemma med en liten. Första månaderna gick det superbra men nu börjar den stora bli sur på småsyskonet, tycker det tar för mycket uppmärksamhet och agerar ut. Härjar runt för att få min uppmärksamhet. Har hört att det är vanligt, vänners barn har slagits eller klättrat på möbler för att ta mammas uppmärksamhet från lillasyster till sig själva.

    Det är också vanligt att de ballar ut hemma, eller som barn med skilda föräldrar som ballar ut hos föräldern de är tryggast med och håller fasaden uppe hos den andra.

    Prata med förskolepersonalen om det du skrev om att de inte har koll på barnets intressen, det upplevde vi också, blev bättre efter ett samtal.

    Fasta mattider, mellanmål direkt efter hämtning och sen middag i tid är viktigt för oss, det minskar bråken. 

Svar på tråden Barnet blir stökigt av förskola