Barnet blir stökigt av förskola

Det är inte så att han söker er uppmärksamhet när han är hemma? Han förstår ju att du är hemma men han blir bortlämnad varje dag?

Kan din man gå ner i tid, så ni är två hemma när det stora barnet kommer hem? Eller kan du annan avlastning till det lilla barnet så du kan ägna dig åt det stora?

Låter egentligen helt normalt. Förmodligen ett trött och hungrigt barn med huvudet fullt av intryck och som saknat sin familj och inte riktigt än kan hantera det som händer inombords . 
Kanske fortsätter samma höga tempo hemma som det inte riktigt orkar med utan blir utåtriktad och stökig.  Kanske se över rutinerna hemma kan behöva ändras och lugnas ner och testa er fram vad som kan lugna ner barnet och få det på en hanterbar nivå. 

När började han på förskolan? Hur länge går han varje dag/vecka?

Det kan vara så att han känner sig otrygg på förskolan, och att han får utbrott hemma tyder på det. Frågan är om det har varit så en vecka och han inte landat i förskolan än och ni kan förmodligen vänta ut det lite, eller om han varit så i ett halvår, då behöver ni agera på det på ett annat sätt.

Ställ i kö för npf-utredning. Det är inte omöjligt att han kommer att behöva stöd i skolan och vissa skolor är skittröga och behöver en diagnos upptryckt i ansiktet för att göra något. Det är lång kö för att få utredning och själva utredningen tar också tid, så undersök möjligheterna till detta. Tillbakadragen på dagis och sen utbrott hemma är typiskt för barn med npf, men kan så klart även hända barn som av andra anledningar inte orkar med stim och stök.

Om det visar sig att din son har en funktionsnedsättning kan det finnas stöd via LSS att få.  

Be förskolan ge honom lugn några gånger om dagen. Jag vet ett barn som fick en sån där liten äggfåtölj för barn från IKEA där barnet sattes ett par, tre gånger om dagen med en padda med roliga men rätt stillsamma spel. På ett annat ställe byggde de en koja i ett skåp. Lite ljudbok eller något pyssel. 

Om det finns tillräckligt med personal kan han stanna inne en stund när de andra leker ute, eller tvärtom. 

När de delar in barnen i grupper kan han få en liten grupp eller jobba med bara ett barn. Överlag kan de arbeta med att se till att han är på ställen där det är lugnt och inte så många barn. 

Ni kan be förskolan ta in en specialpedagog som kan vara med och observera ert barn en tid. Berätta för den personen om hans utbrott hemma. 

Jag har ett sånt barn. Mitt barn beter sig sådär eftersom han är helt enkelt överstimulerad. 

Jag tycker du ska börja med att prata med förskolan om hur ni har det hemma. Dom är vana med denna typ av vändningar hemmavid och kan ge dig tips och råd samt att det för deras del är viktigt att få denna information så att dom kan hjälpa er med hans dagar på förskolan och ge er feedback på om han är under -eller överstimulerad etc.  Hjälp varandra där.  

Har ni haft semester tillsammans under sommaren så detta är "nytt" för terminen kan ni avvakta och se hur det utvecklas över ett par veckor och se om det lugnar sig när han r trygg i vardagens rutiner och vet vad som förväntas av honom. Inte ovanligt att det blir som att skola in på nytt efter sommarlovet.

Är det trotsåldern som sparkat igång är det ju extra viktigt med fasta tider och rutiner och att så mycket som möjligt är tryggt och lugnt och förutsägbart.  Handla, besöka mormor, utflykter etc kan vänta till helgen är mitt tips. Vara ute är bra men se till att det inte triggar och slår över till övertrött barn som trotsar ännu mer. 

Jadu. 

Hur menar du att jag skulle veta att han hatar ljudböcker? Att jag föreslog att han kunde vara ute när de andra är inne lät du tydligen helt bli att läsa. 

Att jag skrev att det hela kan bero på något annat än funktionsnedsättningar passade du också på att hoppa över. 

Jag har gett dig råd utifrån hur förskolor med bra resultat har hanterat barn jag känner som haft exakt samma problem som det du beskriver i trådstarten. 

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag la tid på att försöka hjälpa dig och ditt barn. Jag lovar att inte göra om det. 

Jadu. 

Hur menar du att jag skulle veta att han hatar ljudböcker? Att jag föreslog att han kunde vara ute när de andra är inne lät du tydligen helt bli att läsa. 

Att jag skrev att det hela kan bero på något annat än funktionsnedsättningar passade du också på att hoppa över. 

Jag har gett dig råd utifrån hur förskolor med bra resultat har hanterat barn jag känner som haft exakt samma problem som det du beskriver i trådstarten. 

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag la tid på att försöka hjälpa dig och ditt barn. Jag lovar att inte göra om det. 

Jag reagerade också på ts svar på din kommentar. Drygt. Du tog dig tid att ge en massa råd (du vet ju inget om pojken) i all välmening, utifrån det ts skrev och fick ett sådant svar. Istället för  att börja med "tack för dina tips" och sedan förklara.

Ja, det är ett jättevanligt beteende för barn med npf. Men det finns förstås även barn utan npf som beter sig så.

För att veta säkert behövs en utredning, vilket är vad Iggy föreslog.

Herregud, tagga ner lite. Du fick ett par tips och råd i all välmening. Givetvis känner du ditt barn bäst och kan sålla bland alla råd du får.