Skäms - orkar inte vara ensam med barnen

Mitt ex reste i jobbet och var ofta borta mån- fre VARJE vecka. Vilket innebar att jag var ensam med vårt barn hela tiden och fick ta alla lämningar och hämtningar, hushållsarbete och så jobbade jag även 75% (jag gick ner i tid för att jag kunde det då och att jag inte skulle totalt köra slut på mig själv). 

När mannen kom hem förväntade han sig att jag skulle vara glad, kåt och tacksam medan jag var ganska så jävla trött och slut efter hela veckan ihop med ett litet barn. Om jag ville göra något ensam så blev han sur för "han var ju hemma nu och ville umgås". Men att ta barnet själv och hitta på något eller bara åka till hans föräldrar var nästan otänkbart för honom. Nu var han en väldigt svartsjuk och kontrollerande person, kan jag se i efterhand. Men att bli lämnad ensam länge med småbarn ÄR jobbigt! Nu kan jag tycka att 4 nätter i månaden är ingenting jämfört med 20 nätter i månaden, MEN, det är från mitt perspektiv. 

Man får tycka att det är jobbigt och jag tycker du ska prata med honom om hur ni ska fördela den tid han är hemma och om han kanske kan byta jobb tills barnen är större. 

I mitt fall slutade det med skilsmässa och det är jag oändligt glad för idag. Att vara ensam varannan vecka blev till det bättre för mig, då jag slapp vara ensam VARJE vecka med barn.