Skäms - orkar inte vara ensam med barnen

Hur många barn har ni skaffat?

Kan han ta med sig ett fsk-barn ibland på sin jobbresa, om han lejer ut och bara har att kontrollera - borde ju gå att kombinera med ett barn?

Separera och ha barnen varannan vecka!Svårt ,men lyxigt med egentid.

Varför börjar inte du göra lika? Åk bort en helg i månaden tills polleten trillar ner. Jag reser antagligen mer än din man i tjänsten, och skulle faktiskt uppskatta om barnens mamma faktiskt gjorde något som liknade en hobby eller att hon har något utöver barn och familj.

Hon är extremt tom på idéer och intressen och ju större barnen blir ju mer märks det.

Sen är det då enligt min åsikt skönare att vara hemma än att resa i tjänsten, sömnen är alltid kass på nya ställen och att resa i sig sliter.

Kan det vara så att du egentligen orkar men det faktum att han lite dumpar barnen på dig så här och drar när han inte måste förlägga jobbet på annan ort, det i sig lämnar en bitter eftersmak. om han kompenserat för sin frånvaro när han sedan kommer hem igen hade ju förmodligen försatt hela grejen i en annan dager. Nu är det inte samarbete som pågår. Eftersom han inte måste förlägga arbetet på annan ort så blir man ju fundersam .. vad pysslar han ens med där förutom att jobba ? Kanske lite väl paranoid tanke men jag hade börjat undra. men kanske det bara handlar om att han tar sig rätten att slippa vardagsracet där hemma. Bo på hotell och chilla men det är inte så att har nåt fuffens för sig där ?

Frågan är ju om han kompenserar på andra sätt . 4 nätter i månaden när det kommer till hans arbete är ju från många andras perspektiv inget att gnälla över. 

Jag var ensam mycket mer än så, lämnade, hämtade och  skötte så mycket av allt i vardagen. om min man varit borta fyra nätter men bidragit hemma alla andra dagar så tycker jag personligen att det inte är så mycket ser oja sig över men det är ju jag det. 

Hej, du skriver nu att han inte jobbar utan är hos sina föräldrar och hänger med vänner pga en hobby. Och skriver samtidigt att han jobbar och kan fixa att en annan som utför arbetet men att han vill åka och kontrollera isåfall? Jag blir förvirrad här.
Han har gott ställt men du har inte ekonomin att ta in på hotell? 

Då du inte har möjlighet att ta in på hotell, så får han väl åka en extra helg med barnen till deras farmor och farfar så du kan chilla hemma. Eller så åker du själv till dina föräldrar eller något.

Sluta prata med din man om hur du känner fram och tillbaka. Och sluta validera hans ord om dig som mamma! Ge honom tydliga direktiv.

- VAB och VOB delar ni på, be honom inte ta hand om barnen. Vägra annat. Då får han fixa barnvakt om det inte funkar.

- Åk iväg några helger med vänner. Be inte om lov, förklara att detta kommer ske dessa datum.

- skaffa en hobby eller idrott som gör att du kommer hemifrån och tankar energi.

- afterwork med jobbet.

Kräv

Ni skulle behöva prata om detta i familjerådgivning. För att ha en tredje neutral part som hjälper er i samtalet. 

jag krävde det av min man när vi hade ett ämne som var oerhört konfliktfyllt och känsligt. 

Jag har en man som reser i jobbet. När han är borta så är det veckovis, så det kan bli typ 10 dar. 

När han reser så är det en självklarhet att han hjälpt mig förbereda. Städa, tvätta och storhandla, förbereda middagar, vi har planerat tiden så vi har fixat barnvakt dom dagar som annars kommer köra ihop sig för mig. 

När han sedan kommer hem så tar han alltid en ledig dag från jobbet, då hjälps vi åt att röja upp det som inte hunnits med. Dessutom brukar han alltid ta barnen lite extra både innan och efter han kommer hem. 

Hade han inte brytt sig på detta sätt, ja då hade han ju inte kunnat åka, eftersom han faktiskt har ett föräldraansvar. 

Gissar också att han innerst inne vet att han gör fel som du skriver men inte vill diskutera saken med dig av rädsla för att bli av med bortatiden. Det i sig är extremt respektlöst och väldigt oomtänksamt... Men om du vill vill försöka lösa det kan ett sätt vara att diskutera det i lugn och ro (inte inför en resa eller direkt efter utan när ni båda är på bra humör och det är ganska lugnt i övrigt - över en fika i trädgården kanske :) ) och börja med att säga att du vet att dagarna är viktiga för honom  (hade inte köpt eller ens försökt låtsas som att det är jobb heller, men inte heller försökt starta en diskussion om huruvida det skall definieras som jobbresa , viktigt kan det ju vara av personliga skäl också, man behöver ju inte haka upp sig på om det är privat eller äffärsmässigt viktigt ;) ). Sen försökt (som du i förväg innan ert samtal tänkt ut) komma på lite sätt att göra det lättare för er att han åker och sånt som funkar för båda. Lite grundläggande regler/överenskommelser.

Här får du tänka efter vad som kan göras. Om du får bestämma vilka dagar han är borta till exempel. Eller han ger dig 2-3 olika alternativ. Alltså kanske du väljer dagar då du inte har mycket på jobbet, kanske kan gå lite tidigare för att underlätta. Och aktiviteter, när jag var barn bestämde min mamma som jag och min  bror bodde hos att vi fick skjuts till en aktivitet max i veckan var. Ville vi göra mer fick vi antingen cykla eller gå själva eller ordna skjuts med andra föräldrar eller åtminstone turas om med några andra föräldrar. Kanske kan ni också komma överens om att han tar barnen en heldag varje nästföljande söndag som han varit bort på en utflykt eller aktivitet. Du kan ta sovmorgon eller iaf få egentid, barnen får kvalitetstid med sin pappa som varit borta (antar att han håller ned om att han gärna hade velat spendera lite extra kvalitetstid med barnen efter att ha varit borta några dagar?). Läxorna, kanske ni kommer överens om att han sitter med barnen ett par timmar kvällen innan han åker så faktiskt inga läxor behöver göras på 1-2 kvällar medan han är borta (återigen, antar att han kan tänka sig detta en kväll innan han åker när han skall vara ifrån barnen ett par dagar). Kanske barnvakt några timmar varje gång han är borta? Du har säkert egna lösningar som kan funka i just er situation om du klurar lite.

Hade försökt lägga fram det som att " jag vet att resorna är viktiga för dig och vill att du skall unna ägna dig åt detta eftersom jag är mån om att du skall vara en glad och lycklig man och partner och pappa." "Jag hoppas att du känner samma sak om mig och villa att jag också skall må bra och göra sånt som är viktigt för mig så att jag kan vara en bra lycklig partner och mamma" förhoppningsvis håller han med här... Förhoppningsvis lyckas ni ha ett lugnt samtal där ni kan prata och lyssna på varann och erbjuda lösningar på problemet men risken finns ju att han känner sig attackerad och stänger av och då hade jag helt enkelt lyssnat och sagt ok om inga av mina förslag funkar för honom så kanske han har en idé som funkar bättre och du lyssnar gärna på hans förslag. Kanske behöver han lite betänketid och inser att dina förslag inte är så dumma eller kommer tillbaka några dagar senare med egna förslag på hur det skulle kunna funka. Om han säger att det funkar som det är får du förklara igen att det inte gör det för dig och nu när han vet om det så hoppas du att han vill hitta ett sätt som funkar både för dig OCH honom.

Problemet är att han redan gör detta så har inget att vinna på personligen att försöka kompromissa med dig. Annat än om han bryr sig om hur du har det och hur du och era barn mår. Ur ett rent egoistisk perspektiv innebär ju allt ovan att han gör mer eller tar mer ansvar och lyssnar på vad du behöver. Förhoppningsvis är detta också viktigt för honom (han är ju ändå tillsammans med dig och har valt att ha barn så förhoppningsvis kan du hitta till den biten av honom där han ser till dina och barnens behov också av kärlek och medkänsla), men tror om det överhuvudtaget är möjligt att du skall försöka undvika en situation där du säger att han inte kan åka utan istället hitta sätt (som jag föreslagit ovan och du kan säkert tänka ut mer i er egen vardag) där han tar sitt ansvar och du också får återhämtning så att både mamma och pappa får ta hand om sig och inte stressa ihjäl sig.