Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

Jag är 50 och är skild själv, lyckligt skild. Klart det var ekonomiskt bättre som gift, men har set faktiskt bättre nu som singel än att leva olycklig med en man som också var olycklig.
mina föräldrar är skilda sedan många många år och även om det var en jobbig tid och min mamma hade det tufft ekonomiskt så hade jag aldrig velat att hon skulle stannat med en man som var otrogen. Hon är stark på egen hand. Hennes pension är inte bra pga föräldraledigheter och deltidsjobb under många år, DET är något jag önskar min pappa hade hjälpt henne med. men det är som det är och hon har ett väldigt bra liv ändå.

Sommarstugan kan ni ju ha kvar tillsammans eller att du låter henne nyttja den. Eller så stoppar du de pengarna in i pensionsparande för henne. Nej, du är rädd för att stå på egna ben och rädd för vad andra ska tycka pm du säger som det är, att du vill leva själv och söka kärleken på nytt.

Har ni varit ihop i 30 år så lär ju inte barnen vara så små längre och kommer därför inte emellan.
men vill du hellre sitta där resten av livet med någon man inte längre älskar på det sättet och undra om det hade varit bättre om du skiljt dig så gör det.

Jag tycker det låter fegt och bittert att inte våga följa sina drömmar. Osjälvständigt.

Har ni varit ihop i 30 år så lär ju inte barnen vara så små längre och kommer därför inte emellan.
men vill du hellre sitta där resten av livet med någon man inte längre älskar på det sättet och undra om det hade varit bättre om du skiljt dig så gör det.

Jag tycker det låter fegt och bittert att inte våga följa sina drömmar. Osjälvständigt.

Men ditt  resonemang.. nej så klart man inte känner exakt likadant vid 25 som vid 40. Men ingen har förmånen att konstant leva i förälskelse ruset eller med en partner som kan fylla alla ens behov heller. Men förhoppningsvis mognar detfram nåt annat en samhörighet kring vad man gemensamt lyckats bygga i livet, en bas med vänner stimulerande jobb ekonomi att resa intressen etc etc. De flesta långa relationer hamnar i svackor en del går åt olika håll andra tar sig igenom det. Du verkar hamnat i nån limbo där ni inte gick  isär men ej heller lyckades lösa knutarna. 
Den otrohets affär du hade då en gång i tiden . Varade den länge. fick din fru veta. Varför valde du inte att lämna om du kände så starkt för den andra. Var finns hon idag ? 

Må så vara men i ts fall är han uppenbarligen head over heals in love med en annan kvinnan. Betvivlar att djup vänskap ens finns där, snarare likgiltighet och förakt ? Fy fan vad deppigt. 
Den kvinna han lever med i dagsläget måste vara totalt obrydd om han stannar eller går liksom din kvinna måste varit minst lika obrydd då bakåt vid tiden för din egen otrohetsaffär.  De bryr sig ju inte. När ni ändå hållt fast vid varandra blir det mer av ett konvenans parti, Tror nån det, ni är otrogna, dreglar efter andra kvinnor, förväntar ni er respekt  och engagemang av kvinnan ni lever med, när ni beter er så här ? 

Man undrar om era kvinnor öht känner nånting för er alls utöver likgiltighet ? De bryr sig inte ens om ni är otrogna så dött är det från deras sida. kanske de stannar med er av barmhärtighets skäl ? 

Jag har många långvariga vänskapsrelationer med vänninor och goda relationer i övrigt med föräldrar syskon barn och främst min man så klart. Min definition av djup vänskap med honom sträcker sig inte till att han kan vara otrogen mot mig med en annan kvinna. eller i efterhand komma och säga att allt han gjort i vårt gemensamma liv har varit drivet av plikt snarare än lust. Att han skulle finna unga kvinnor vackra är en sak men att sukta efter dem och därmed kränka mig i processen och sitta och sjunga bittert över ljuva flickan Anita i vars materia han önskar röna, samt göra gällande att jag har styrt allt med järnhand, nej då vore tillit, förtrolighet och min respekt för karln förbrukad faktiskt.
med det sagt såklart livet har sina ups and downs, få glider på en räkmacka fram. och alla får väl genom ett långt liv förr eller senare nåt slags ok att bära. Du beskriver att ni idag har en djup vänskap som du verkar värna om, med tanke på hur du skrider till dess försvar, vänskapsbanden er emellan alltså, samtidigt har du gett uttryck för många sår och bitterhet genom fler inlägg här i tråden. Och du ser många likheter med ts största velpannan i historien som inte kunnat  spela med öppna kort mot inte mindre än två kvinnor han levt i längre relationen med genom livet. Det är inte ett engångsligg i fyllan vi talar om här utan parallella relationer med andra kvinnor samtidigt som frugan x 2 gått där hemma intet ont anandes och kokar kaffe. Mamman till hans barn liksom. Går detta att rättfärdiga i din mening ? Ni verkar ju ha nån slags manligt samförstånd.
 
Nu har ni kanske landat i nåt bra ändå du och frugan ? Du skriver att ni respekterar varandra ? Idag menar du då eller,  för där och då svek du henne genom att vara otrogen över tid med en annan kvinna du aldrig kom över, och du hyser ff osäkerheter kring ditt val. så jag vet inte om jag ger så mycket för den typen av respekt som du skriver att ni hyser mot varann faktiskt.  Du har i princip skyllt otroheten på henne också. Respekt ? låter mer som ni båda resignerat . Otrohet från min man den person som ska stå mig ut närmast hade sårat mig bottenlöst. om jag varit likgiltig för sveket hade det betytt att han är obetydlig för mig. Sveket hade däremot gjort mig likgiltig för honom. Hade aldrig återfått nån varm känsla.  Det är kanske detta faktum du och ts gemensamt tampas med ? Era kvinnor ville kanske inte ha er ? 

Det blir svårt att förstå om du varit nöjd eller missnöjd med ditt liv. Dina inlägg svajar. Men så är livet kanske. Det  kommer bra och dålig perioder. 

Så om du valt den andra kvinnan då när du hade chansen och därmed varit lika klok som dina barn är chansen ff endast 50% att det ändå skulle blivit ni långsiktigt enligt din egen utsaga här ovanför. Men du glorifierar henne så till den milda grad, personen du aldrig fick uppleva en lång vardag och slentrian med. Såklart spänning, bekräftelsen och åtrån är det du minns nu. 

jag har ändå så svårt att få ihop ekvationen av din berättelse. Du hade uppenbarligen chansen att gå till den andra kvinnan som du beskriver som ditt livs kärlek. Din fru vågade du inte lämna för då hade du aldrig mer sett dina barn har du tidigare lite bittert sagt om din fru, du skrivit samtidigt att hon visst var snäll och förstående när du ville komma tillbaks efter otroheten vilket du är tacksam för. du har ömsom beskrivit din fru som en dominant kvinna och ni har mest gjort varandra illa samtidigt är du tacksam att hon tog dig tillbaks trots att hon var tydlig med att hon inte älskar dig, och där fick du ju egentligen biljetten ut ut ert döda äktenskap serverad på guldfat men du tog den inte. Ingen hade beskyllt dig på något vis över att lämna en kvinna som inte ville ha dig ? Varför stannade du ? När hon den perfekta väntade på dig ? Obegripligt. Plikt och anständighet har du tidigare nämnt. men din fru ville ju inte ha dig. För det är det man menar när man säger att man inte älskar en person I min värld. 

Sommarstugan, huset, lånen, barnen, vännerna allt man byggt upp det invanda bekvämligheten stod kanske iväg ? 

ok ni gjorde ert val att fortsätta tillsammans och du väljer att drömma om den andra kvinnan du aldrig fick uppleva en vardag med. Hon den perfekta. 

Och det är kanske ett manligt privilegium att leta efter lycka  i en annan kvinna och du stöttar ts som nu för tredje gången vill leva dubbelliv med en annan dam, andra gången med samma kvinna.