Anonym (CM)

Sat 24 Aug 13:49

159 svar

Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

Anonym (Fattar inte) skrev 2024-08-24 13:01:58 följande:

Det finns inget som säger att en ny relation skulle bli bättre över tid. Vore det inte jobbigt att hoppa till en ny kvinna hela tiden?

Sen till den absolut största frågan.
Om det är så dåligt kan man skilja sig utan någon ny väntandes i farstun? Hålla på att vara bitter i ett förhållande, och ångra att man inte lämnat för en annan kvinna!

Det är väl bara att lämna nu och med tiden kanske du finner en annan kvinna som gör dig lycklig ett tag? Om du blir fri från ett dåligt förhållande har du ju alla möjligheter att hitta en ny, men inte när du är fast i ett förhållande?

Karlar!

Nja, det handlar väl om ens uppfostran. Man delar varandras bördor. I ett långt äktenskap kan man inte utgå från att kärleken spirar. När partnern är bitter och olycklig så delar man olyckan. Av solidaritet avstår man från lyckan.

Detta är vad som förväntas av oss. Jag klagar inte, det finns de som har det mycket värre. Det handlar inte om rädsla för ensamhet, herre gud vad jag skulle njuta av att ha egen tid, göra vad som faller mig in utan att först förankra det hos min fru.

För att vara rättvis måste jag säga att vad jag skriver om mig själv även gäller min fru. Hon lever inte heller livets lyckliga dagar och ångrar säkert att hon hållit fast vid mig så länge. Men det är vad man får betala för att vara anständig.

Att leva i ett livs långt äktenskap kräver att man offrar delar av sig själv. Att vara egoist fungerar inte. Det finns de som säger att det växer samman men det tror jag tillhör ovanligheterna.

Jag hoppas innerligt att den yngre generationen är lite mer flexibel i sin syn på tvåsamheten. Att den inte är tänkt att vara för evigt.

När det gäller TS så är det hans val. Jag kan bara berätta om hur jag gjorde när jag var i hans situation.

Anonym (CM)

Sat 24 Aug 16:21

#73

Anonym (Cykel) skrev 2024-08-24 15:13:32 följande:

Hur gammal är du, och när blev relationen dålig?

Är i TS ålder, några år yngre

Kan inte säga att relationen varit dålig men den har inte varit bra på 20 år.

Varför frågar du detta? Vad har ålder med det att göra.
Vi har varit gifta i 40 år

Anonym (CM)

Sat 24 Aug 17:26

#75

Anonym (Cykel) skrev 2024-08-24 15:13:32 följande:

Hur gammal är du, och när blev relationen dålig?

Ser att det blev lite fel i mitt svar vi har varit gifta i snart 30 år

Anonym (CM)

Sat 24 Aug 17:57

#77

Familjesus skrev 2024-08-24 17:40:04 följande:

Men även i er generation har ju många skilt sig. Du skriver ju att både du och din fru är olyckliga, vad hindrar er från att dela på er och bli lyckliga(re) på varsitt håll? Oerhört märkligt synsätt. Det du skriver är möjligen mer applicerbart när ena parten inte vill skiljas och man på flera plan ändå trivs tillsammans. Men det du beskriver tror jag varken barn eller andra närstående uppmuntrar.

Det är väl inte helt sant att vi varit olyckliga. Mer att vi inte varit lspeciellt yckliga. Vi har ett hem, våra barn och nu även barnbarn. Självklart har det funnits lycka i vår relation men vi gör inte varandra lyckliga.

Vi är som folk är mest helt enkelt. Eftersom jag till min läggning är känslomänniska så funderar jag väl mer på det här än de flesta och kanske och ifrågasätter mig själv. och mina val. Troligen är det inte så ovanligt att långa äktenskap tänka såhär.

Du ifrågasätter varför vi inte skilt oss. Om det bara hängde på mig skulle vi skilt oss men min maka vill inte skiljas.

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 12:02

#81

Cathariiina skrev 2024-08-25 08:57:51 följande:

Hopplös och CM: jag förstår inte det här. Ni måste vara födda någon gång mellan 1959 och 1965. För den generationen har det alltid varit OK med skilsmässa - det tabut fasades ut på 1970-talet, och sedan började man till och med prata om ombildade familjer som något positivt (extraföräldrar och extrabarn, bonusföräldrar och bonusbarn, "det är positivt för barn att ha flera vuxna att ty sig till" etc.). Nästan FÖR mycket enligt mig. Dessutom måste alla era barn ha varit vuxna länge nu, om ni inte gifte er med barnbrudar...

Så jag förstår inte riktigt det där att "uppfostran" och "anständighet" hindrade er att skilja er. Tillhör ni någon sträng religiös sekt..? Annars är det ju ingen som tänker så mer, i er generation. Och särskilt inte om man råkar möta någon som man verkligen älskar och upplever vara den rätta/rätte.

Det är farligt att generalisera. Att det är en generationsfråga är helt klart men det handlar också om vad man en gång lovade när man vigdes. Inte så mycket det där med att vara trogen varandra utan att vara trogen relationen. Att inte ge upp den bara för sin egen skull.

Vill min fru fortsätta vara gift med mig trots allt, varför ska jag då envisas på att skiljas?

Anständigheten är just det att man lämnar bara inte sin hustru för att man blivit förälskad i en annan. Vill hustrun fortsätta relationen är det anständiga att inte lämna.

Ni som är yngre kanske inte riktigt förstår detta men när vi gifte oss var det lika mycket av kärlek som av ekonomiska orsaker. Som gifta fick vi resurser vi aldrig skulle haft som singlar. Vi har byggt upp ett liv tillsammans, byggt ett hem tillsammans, sparat och investerat tillsammans. Varför skulle jag beröva henne detta bara för att jag förälskat mig i en annan? Detta är anständigheten.

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 13:33

#83

Anonym (Euw) skrev 2024-08-25 12:54:38 följande:

Förhoppningsvis har ni resurser att leva drägligt var och en på egenhand efter ett helt arbetsliv.

jag hade då inte velat fortsätta vara gift med någon som inte vill vara gift med mig, hur sorgligt det än känts. Har du ens pratat med fru om att du vill separera? Ni kanske båda bara går i era inrutade rutiner och är rädda för och upptäcka vad mer livet kan erbjuda. Ser inte det som nobelt att ära ett gammalt löfte när saker förändras under livets gång. Vill man skiljas så ska man göra det. Man kan vara givmild på en massa andra plan för allas bästa, men att kompromissa bort sin lycka är bara korkat. Ni lever bara en gång.

Naturligtvis har vi pratat om det. Hon känner till min otrohet som visserligen ligger långt tillbaka i tiden men hon ville fortsätta vårt äktenskap.

Varför ska min fru som jag varit gift med under lång tid nöja sig med ett drägligt liv? Det handlar om anständighet.

Mig skulle det inte påverka så mycket men hon skulle verkligen ha fått avstå från mycket. Varför skulle hon behöva göra det?

Vi skulle behövt sälja vårt älskade sommarställe som vi hoppas ska gå vidare i familjen.

Det handlar om mer än känslor. Det handlar om livets realiteter.

Nu närmar vi oss pensionsåldern och där skiljer sig våra respektive ekonomiska möjligheter ännu mera. Jag får en hygglig pension medan min fru får inte ens hälften och skulle nog inte klara sig ekonomiskt på egenhand.

Så länge hon inte hittat någon annan hon hellre vill leva med så ställer jag upp.

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 16:18

#86

Anonym (Härdsmälta) skrev 2024-08-25 15:25:15 följande:

Många kvinnor hamnar i just denna sits, att vid en skilsmässa hamnar de i ren fattigdom då de arbetat deltid, kanske skött hem och barn och sämre betalda jobb och knappt får ihop det medan mannen som arbetat heltid i alla år med en högre lön går mindre ekonomiskt drabbad ur äktenskapet. Men om det enbart är ekonomiska och praktiska åtaganden som gör att du stannar kan du då inte köpa dig fri ? Redan nu är ju dina pengar hennes så vad blir skillnaden rent ekonomiskt om du är väldigt generös så hennes framtid blir mer tryggad, men att du då samtidigt får din frihet ?

Om vi skulle ha skilts så skulle det varit för 15 år sedan och då såg vår ekonomi annorlunda ut.

Du skriver att allt som är mitt också blir hennes. Ja, det inkluderar även bostadslån, lån på bilen mm.

Min lön är relativt hög medan hon jobbat deltid inom vården. Självklart skulle hon ha drabbats mycket hårdare än mig. Det underhållsbidrag jag skulle ha bistått med skulle inte på långa vägar ha kompenserat henne. Spelar ingen roll hur generös jag är skulle hon ändå fått flytta från vårt hus. Medan jag skulle kunnat stanna kvar då lånen står på mig.

Jag säger ju att det var av anständighet jag inte tog steget och skiljde mig. Det var inte av praktiskt ekonomiska skäl utan därför att det skulle drabba min fru och vår familj hårt. Därför offrade jag mina känslor för anständigheten.

I dag 15år senare har jag ingen anledning att skilja mig. Fast ibland när jag tänker på det, som nu, kan jag ångra att jag var anständig och inte lämnade min fru i en situation hon inte bett om eller förtjänar.

Det är nog tyvärr så att livets realiteter kan stå i vägen för den egna lyckan.

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 17:04

#90

Anonym (Euw) skrev 2024-08-25 16:35:42 följande:

Din fru är själv med och sätter sina förutsättningar. Som hennes vän och livspartner borde du pushat henne gällande arbete och inkomst och hjälpt henne med pensionssparande om det var så att hon jobbade deltid till förmån för din karriär. Om ni närmar er pensionsålder kan ni inte ha småbarn längre, så varför jobbar hon fortfarande bara deltid.
Det är fint att du bryr dig om henne, men det finns andra sätt att bry sig och vara anständig än att kompromissa bort sitt eget liv. Hon i slutändan är den som har makten över sina egna ekonomiska förutsättningar, du kan kompensera för det du "orsakat henne" genom era gemensamma beslut som inte har gynnat henne.

en villa och sommarstuga är inte lycka utan bara status. man vänjer sig fort och finner sig i sin nya tillvaro om man inte är en materiel lyckosökare.

Du lever i en annan tid än min. Det är väldigt tydligt. Du kanske skulle tala lite med dina föräldrar om hur deras prioriteringar format deras liv.

Om jag skulle ha pushat henne att arbeta heltid när hon knappt klarat av deltid. Känner du till vilka villkor de arbetar under inom vården? Hon trivs annars med sitt arbete så VARFÖR skulle jag pusha henne bara för att jag skulle kunna skilja mig med gott samvete?

Alla kompromissar med sitt liv när man gifter sig. Det är ju det som är meningen annars fungerar det inte särskilt länge.

Det handlar inte om pengar det handlar om att kunna fortsätta leva sitt liv.

Visst är det lycka att kunnat under många år och mycket slit rustat upp ett sommarhus. Har ingenting med status att göra.

Vi båda har slitit för vad vi har idag.

Att jag är bitter är väl att ta i. Jag svarade på TS funderingar utifrån mina erfarenheter.

Jag skulle ha varit lycklig om jag kunnat fortsätta mitt förhållande med den andra kvinnan utan att skilja mig från min fru. Detta var en omöjlighet vilket jag tror du förstår. Nu blev det som det blev

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 17:11

#91

Anonym (Skojar du eller?) skrev 2024-08-25 16:36:03 följande:Du

Otroligt märkliga prioriteringar, så hon är kvar hos dig pga sommarstuga o lite cash? Och så länge hon inte hittar nån annan kan jag ställa upp...herregud...snacka om dött förhållande, varför inte bara skilja sig?? Livet är jävligt kort för sånt här dravel!

Du må tycka att det är dravel men det är så livet ser ut för många. Alla förhållanden/äktenskap förändras under tid och vad du anser vara dött är något som nästan alla kommer att hamna i förr eller senare.

Ja, livet är kort men det innebär inte att vi kan behandla varandra som någon sorts vara med bäst före datum. Nej, vi är ansvariga för varandra. Egot har mycket liten plats i ett äktenskap.

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 17:46

#95

Anonym (Härdsmälta) skrev 2024-08-25 16:37:41 följande:

Att ge henne fri lejd samtidigt som du kompenserar henne rejält rent ekonomiskt kan ju vara ett sätt att uppträda anständigt ? ingen skulle kritisera en skilsmässa där hon få bibehålla en viss ekonomisk trygghet genom en generositet från dig. Det så klart att vid en skilsmässa försämras oftast båda parters ekonomiska läge när man ska bekosta allt själv från boendekosnad, el, bredband etc etc det är Ju ofrånkomligt för alla. Men med en ekonomisk kompensation från dig skulle du ha rent samvete gentemot din fru.

Du verkar vilja vältra dig i självömkan av din egen uppoffring här. Du låter oerhört bitter.

ville kvinnan du var otrogen med fortsätta med dig då i samband med att er otrohets affär uppdagades ? Var hon ett bättre alternativ eller var hon verklighetsflykten, drömmen och spänningen från i ditt fall livets oundvikliga leda ?

Tycker inte jag vältrar mig i självömkan utan försöker att vara ärlig i hur svårt livet kan vara. TS hade funderingar som jag försökte besvara utifrån min erfarenhet.

Beslutet att lämna ett äktenskap för en annan kvinna är inte lätt, ingenting är självklart. Än fast äktenskapet inte är det lyckligaste finns ändå vänskapen och lojaliteten där. Man lämnar inte allt och avsäger sig ansvaret för sin make/maka hur lätt som helst.

Om jag i dag hade varit i samma situation kanske jag skulle ha agerat annorlunda men det är inte säkert. Man vet inte hur man agerar förrän man är i situationen.

Kvinnan jag var otrogen med var och är nog mitt livs stora kärlek och jag är oerhört tacksam för den tid vi ändå fick. Hennes situation liknade min och hon var redo att lämna sin relation men hon förstod ändå mitt val. Vi har haft viss kontakt genom åren om än mest via mail och mobil. Jag är glad över att kunna kalla henne min vän

Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

INNEHÅLL