Anonym (Hopplös) skrev 2024-09-16 23:08:39 följande:
Jag skäms över att skriva det men det har inte hjälpt så mycket ännu med terapeuten, vi har haft två samtal hittills så det kanske behövs fler. Hon har gett min en och annan insikt, vad jag är rädd för här i livet. Jag är rädd för att bli lämnad, men det är ju just precis det jag äventyrar med båda kvinnorna just nu.
Min kärlek som jag sprang på har jag tagit en promenad med, och pratat. Jag blir helt galen av åtrå och kärlek när hon går bredvid mig, det känns som att jag går på moln. Jag hade hoppats känslorna skulle lagt sig lite nu, men icke. Hon har bedyrat sin kärlek för mig, att hon vill satsa och få några år ihop med mig, men jag blir rädd när hon säger så, rädd att inte räcka till, rädd att bli lämnad ensam kvar efter ett år eller två när hon tröttnat på mig. Jag vet ärligt talat inte om jag skulle orka med en sådan sak. Och skilsmässa därtill. Och barn som kanske vänder en ryggen. Hon har nu sagt att hon inte orkar ha så mycket kontakt med mig längre, förståeligt så klart, och jag känner att den livsgnistan hon gav mig sakta dör ut. Det är tillbaks i samma gamla hjulspår. Min sambo är sitt vanliga lugna jag igen och har inte nämnt min kärlek till den andra alls.
Jag är för feg, feg, feg.
Jag ser att ditt inlägg fått tre tummar ner. Men det är ju ett dilemma du beskriver. inte alls så enkelt som man kanske vill få det till. Det gamla invanda, trygga, förutsägbara, ansvaret för andra etc kontra nyhet spänning åtrå livsbejakelse mm.
Jag har några vänner som efter 50 genomgått skilsmässor och varit ensamma en tid sen träffat ny med initial eufori och ny lust till allt i livet. Sen kom vardagen även där. Ingen dålig vardag, bara vardag liksom.
i ditt fall har du rädslan för att bli lämnad. i ditt nuvarande förhållande verkar risken liten, hon tycks nästan stå ut med vad som helst. Ärligt talat jag hade aldrig kunnat leva med dig efter dessa dubbla svek. Varför gör hon det ?
Den andra kvinnan är ett osäkert kort. Efter några år kanske hon ser alla dina sidor i vardagen och då var ni inte så kompatibla som ni trodde, eller så är du i paradiset resten av livet. Är grejen med henne att hon är just yngre än dig ?
Jag får känslan att du redan vet utfallet av din situation, du kommer inte ta steget ? Jag följer din historia med spänning.
Lycka till !