Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

Anonym (CM) skrev 2024-08-24 12:30:25 följande:

Förtydligande; Inga dåliga relationer blir bättre med tiden. Något jag fått erfara.
Sen är det där med att definiera vad som är en dålig relation?

När man kommer från en dålig relation är troligtvis den nya bättre, åtminstone till en början, så gräset är nog lite grönare trots allt.

När jag skriver att man har ansvar för sin egen lycka, menar jag att genom att stanna i äktenskapet delar jag min makas olycka istället för att tänka på min lycka. Detta är offret på anständighetens altare

Detta offer har jag gjort och klandrar ingen annan än mig själv för detta.

Då jag ibland roar andra med att vara trubadur kan Frödings visa Anita skapa igenkänning hos mig. När jag sjunger denna visa så är det helt ur hjärtat.

Om du har svårt att förstå mig kanske du ska ta och lyssna till Anita som bland annat Sven-Ingvars spelat in.

Jag valde att stanna och har därmed accepterat att avstå från den del av livet som ger mig lycka.

Det finns inget som säger att en ny relation skulle bli bättre över tid. Vore det inte jobbigt att hoppa till en ny kvinna hela tiden?

Sen till den absolut största frågan.
Om det är så dåligt kan man skilja sig utan någon ny väntandes i farstun? Hålla på att vara bitter i ett förhållande, och ångra att man inte lämnat för en annan kvinna!

Det är väl bara att lämna nu och med tiden kanske du finner en annan kvinna som gör dig lycklig ett tag? Om du blir fri från ett dåligt förhållande har du ju alla möjligheter att hitta en ny, men inte när du är fast i ett förhållande?

Karlar!

Anonym (Fattar inte)

Sun 29 Sep 12:33

#142

Anonym (CM) skrev 2024-09-29 12:00:06 följande:

Det finns många äldre par som håller ihop av rent praktiska skäl. De romantiska känslorna har för länge sedan ersatts av vänskap.

Av egen erfarenhet vet jag att kvinnan mycket väl kan och vill leva så som du beskriver. När kärleken inte finns kvar blir man inte så sårad utan man ser mer praktiskt på att fortsätta leva ihop.

Dom romantiska förälskelsekänslor man har i början försvinner alltid, men ersätts normalt av djup kärlek. Om känslorna ersätts till endast vänskap ser jag ingen vinst för någondera av personerna. Det är som förgjort att en av de kommer lämna för någon annan. När den dagen kommer vinner oftast förälskelse framför vänskap.

Jag hade aldrig velat leva med någon som inte älskar mig utan bara ser mig som en vän. Jag menar då inte att personen ska vara förälskad, men bör älska mig ,och inte ha mig som ett andrahandsval för att han inte vågar satsa på en annan.

Usch lever hellre ensam då.

Anonym (Fattar inte)

Mon 30 Sep 20:52

#151

Anonym (CM) skrev 2024-09-29 15:31:32 följande:

Det är inte alltid djup kärlek uppstår, beror nog på personen kan jag tro. Om jag skulle göra en liten undersökning bland mina jämnåriga vänner och deras partners, där jag frågar om kärleken lever i deras äktenskap så vet jag att 90% svarar att vänskapen är större.

Nu förstår jag att ni yngre fortfarande har tron på evig kärlek men det är den djupa vänskapen som håller oss samman på ålderns höst.

I det fall du talar om skulle jag likaväl kunna leva tillsammans med min bästa väninna på ålderns höst?

Jag är inte särskilt ung 53 år, och har levt i förhållande i snart 30 år. Jag känner fortfarande att jag älskar personen jag lever med, och om han skulle sluta älska mig så vill jag att han lämnar mig.

Jag ser inte varför man inte skulle kunna ha båda? Kärlek och djup vänskap?
Min man är både min vän och älskade.

Anonym (Fattar inte)

Mon 30 Sep 20:55

#152

Ett litet tillägg till mitt inlägg ovan.
Jag älskar min man, men pirret och förälskelsen som man känner i början av förhållandet är naturligtvis inte kvar efter 29 år.

Anonym (Fattar inte)

Mon 30 Sep 22:13

#154

Anonym (Kvinna) skrev 2024-09-30 21:55:41 följande:

Jag tror att det råder begreppsförvirring kring vissa ord, som t.ex. "kärlek" och "älska" - eller i alla fall att olika individer lägger in olika känslor eller blandningar av känslor i dem. "vänskapskärlek" eller "syskonkärlek", som man kan känna efter ett långt äktenskap är ju också kärlek. Ett slags kärlek.

Men det är inte att vara kär, det är inte "kärlekskärlek" eller om man ska kalla det "erotisk kärlek". Och ofta tänker man inte på detta, förrän man drabbas av den stora kärleken till någon annan. När man upptäcker att "jag KAN känna så här, det här FINNS faktiskt - det var inte bara på film!"

Är det besvarat, så blir det såklart en väldigt stor frestelse att lämna gubben (eller tanten) därhemma, eller i alla fall vara otrogen en tid. Jag tycker inte att man ska underskatta erotisk kärlek heller - för då faller ju väldigt mycket i vår civilisation. All lyrik, alla romaner, alla operor, alla sånger, alla målningar och skulpturer o.s.v. som är inspirerade av en stor kärlek hos skalden, kompositören o.s.v..

Det är möjligt att vissa blandar ihop syskonkärlek eller vänskapskärlek med kärlek. Personligen skulle jag nog ha svårt för att ha sex med någon jag enbart hade vänskapskänslor för. Fast detta är nog mer ett kvinnligt än manligt problem, som jag uppfattat det.

Det som folk oftast känner när de träffar en ny person är ju den starka förälskelsen. ( erotisk kärlek?) Den som får folk att tappa vett och sans. Det känns snarare som att det är förälskelse som många förväxlar med kärlek. I många fall där man inte har levt tillsammans med en person och bara har de positiva aspekterna och inte den trista vardagen att se till, är det lättare att idealisera personen, och på så sätt få mycket svårare att släppa förälskelsen.

Det är inte säkert att förälskelsen hade lett till kärlek. Den kärlek som oftast klarar testet att umgås med varandra dygnet runt, och genom vått som torrt.

Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

INNEHÅLL