Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

Tack för svar, jag tar det till mig. Jag vet att jag är hopplös. Vad är det som är äckligt? Jag menar inte att ha en sexuell relation utan jag vill vara vän, fika, gå promenader, höras av ibland. 

Det kanske är så. Kanske kommer jag att fortsätta tänka på henne i tio år till, men det kanske är så det får vara. Jag känner mig ibland som en slav under mina länslor, jag känner så oerhört starkt att jag inte vet var jag ska ta vägen när kärlek drabbar mig. Jag sörjer inte bara en stund, jag sörjer i många år, och tappar nästan livsgnistan. Men det finns ju psykologer för dylika problem. Ja, jag är nog en egoist helt klart.

Naturligtvis har vi pratat om det.  Hon känner till min otrohet som visserligen ligger långt tillbaka i tiden men hon ville fortsätta vårt äktenskap. 

Varför ska min fru som jag varit gift med under lång tid nöja sig med ett drägligt liv?  Det handlar om anständighet. 

Mig skulle det inte påverka så mycket men hon skulle verkligen ha fått avstå från mycket. Varför skulle hon behöva göra det?

Vi skulle behövt sälja vårt älskade sommarställe som vi hoppas ska gå vidare i familjen. 

Det handlar om mer än känslor. Det handlar om livets realiteter. 

Nu närmar vi oss pensionsåldern och där skiljer sig våra respektive ekonomiska möjligheter ännu mera. Jag får en hygglig pension medan min fru får inte ens hälften och skulle nog inte klara sig ekonomiskt på egenhand.

Så länge hon inte hittat någon annan hon hellre vill leva med så ställer jag upp.

Varför skulle jag skilja mig nu, efter 15 år? 

Nej, det finns inte på kartan. Vi har ett bra liv som och som de flesta andra funderar vi nog ibland om det hade kunnat varit bättre.  Tärningen är kastad och såhär blir det.

Vad är det som inte stämmer? Stämmer inte jag med statistiken?  Vill bara upplysa om att både jag och min fru är skilsmässobarn som det hette då.  Och det var en skam ska du veta.

Vad jag fick uppleva under min uppväxt vill jag absolut inte att mina barn skulle uppleva. Otryggheten av att ständigt flytta från lägenhet till lägenhet. Män som kom och gick, 

En far som inte ville veta av oss utan bara brydde sig om sin nya familj. 

Nej, detta ville jag bespara mina barn

Vad vet du om vårt liv? Vad skulle bli roligare av att vi sitter i varsin lägenhet?

Att du ser vårt äktenskap som en affärsuppgörelse tyder på att du nog inte riktigt förstår att man har ansvar för varandra i ett äktenskap. Äktenskapet är på sätt och vis ett kontrakt där man tar ansvar för varandras framtid. 

Det är lätt att bortse från det ekonomiska och praktiska men det är viktiga komponenter om man vill ha ett bra liv. Jag tror inte att mitt äktenskap är mera dött än andras efter 30 år.

Skillnaden ligger i att jag  turen/oturen att träffa någon som fick mitt hjärta vid fel tidpunkt.

Vi lever och har hälsan    Kommer snart att sälja huset då det känns för stort och planerar att resa mer än vad vi gjort nu när vi snart är hel lediga. Sommarhuset har barnen övertagit så vi blir fria och lediga att gör vad som faller oss in.  Tycker inte att det är så dåligt liv

Jag förstår inte varför du envisas med att äktenskapet är dött? Vårt samliv är dött sedan länge. Men vi har vänskapen och vi trivs ihop det är gott nog för mig. 

Men om snopen inte blir hård kan han ändå liksom vara lika crazy kåt då mannen ? Att blodet rusar i ådrorna och han bara måste komma intill hos kvinnan. Men snoppen reagerar inte? Hur känns denna kåthet fysiskt ? 

Mikael Leijongård 58 uttalade i en intervju att det finns mer i livet än att knu**a. Ungefär som att det inte kändes lika angeläget längre. Lite befriande med män som kan uttala en sån sak och gå i frontlinjen för de som kanske kan känna lite likadant ? 

Samtidigt positivt med dina rader för de som ff vill hålla igång sexlivet.