Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

Anonym (Hopplös) skrev 2024-08-21 11:14:45 följande:

Tack för svar, jag tar det till mig. Jag vet att jag är hopplös. Vad är det som är äckligt? Jag menar inte att ha en sexuell relation utan jag vill vara vän, fika, gå promenader, höras av ibland.

Det säger väl sig själv, du har ju inte lyckats tidigare att vara vän mer kvinnor som du känner så för. Din sambo är tydlig med att det inte är ok, ändå ska du egoistiskt äventyra er relation för att få lite bekräftelse och "vänskap" vid sidan om.

saknar du vänner så skaffa nya vänner och manliga vänner då du inte verkar kunna vara enbart vän med kvinnor. Saknar du äventyr så lämna din sambo och var öppen med hur du fungerar.

Anonym (Euw)

Sun 25 Aug 2024 12:54

#82

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 12:02:09 följande:

Det är farligt att generalisera. Att det är en generationsfråga är helt klart men det handlar också om vad man en gång lovade när man vigdes. Inte så mycket det där med att vara trogen varandra utan att vara trogen relationen. Att inte ge upp den bara för sin egen skull.

Vill min fru fortsätta vara gift med mig trots allt, varför ska jag då envisas på att skiljas?

Anständigheten är just det att man lämnar bara inte sin hustru för att man blivit förälskad i en annan. Vill hustrun fortsätta relationen är det anständiga att inte lämna.

Ni som är yngre kanske inte riktigt förstår detta men när vi gifte oss var det lika mycket av kärlek som av ekonomiska orsaker. Som gifta fick vi resurser vi aldrig skulle haft som singlar. Vi har byggt upp ett liv tillsammans, byggt ett hem tillsammans, sparat och investerat tillsammans. Varför skulle jag beröva henne detta bara för att jag förälskat mig i en annan? Detta är anständigheten.

Förhoppningsvis har ni resurser att leva drägligt var och en på egenhand efter ett helt arbetsliv.

jag hade då inte velat fortsätta vara gift med någon som inte vill vara gift med mig, hur sorgligt det än känts. Har du ens pratat med fru om att du vill separera? Ni kanske båda bara går i era inrutade rutiner och är rädda för och upptäcka vad mer livet kan erbjuda. Ser inte det som nobelt att ära ett gammalt löfte när saker förändras under livets gång. Vill man skiljas så ska man göra det. Man kan vara givmild på en massa andra plan för allas bästa, men att kompromissa bort sin lycka är bara korkat. Ni lever bara en gång.

Anonym (Euw)

Sun 25 Aug 2024 16:35

#87

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 16:18:09 följande:

Om vi skulle ha skilts så skulle det varit för 15 år sedan och då såg vår ekonomi annorlunda ut.

Du skriver att allt som är mitt också blir hennes. Ja, det inkluderar även bostadslån, lån på bilen mm.

Min lön är relativt hög medan hon jobbat deltid inom vården. Självklart skulle hon ha drabbats mycket hårdare än mig. Det underhållsbidrag jag skulle ha bistått med skulle inte på långa vägar ha kompenserat henne. Spelar ingen roll hur generös jag är skulle hon ändå fått flytta från vårt hus. Medan jag skulle kunnat stanna kvar då lånen står på mig.

Jag säger ju att det var av anständighet jag inte tog steget och skiljde mig. Det var inte av praktiskt ekonomiska skäl utan därför att det skulle drabba min fru och vår familj hårt. Därför offrade jag mina känslor för anständigheten.

I dag 15år senare har jag ingen anledning att skilja mig. Fast ibland när jag tänker på det, som nu, kan jag ångra att jag var anständig och inte lämnade min fru i en situation hon inte bett om eller förtjänar.

Det är nog tyvärr så att livets realiteter kan stå i vägen för den egna lyckan.

Din fru är själv med och sätter sina förutsättningar. Som hennes vän och livspartner borde du pushat henne gällande arbete och inkomst och hjälpt henne med pensionssparande om det var så att hon jobbade deltid till förmån för din karriär. Om ni närmar er pensionsålder kan ni inte ha småbarn längre, så varför jobbar hon fortfarande bara deltid.
Det är fint att du bryr dig om henne, men det finns andra sätt att bry sig och vara anständig än att kompromissa bort sitt eget liv. Hon i slutändan är den som har makten över sina egna ekonomiska förutsättningar, du kan kompensera för det du "orsakat henne" genom era gemensamma beslut som inte har gynnat henne.

en villa och sommarstuga är inte lycka utan bara status. man vänjer sig fort och finner sig i sin nya tillvaro om man inte är en materiel lyckosökare.

Anonym (Euw)

Sun 25 Aug 2024 17:21

#93

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 17:04:10 följande:

Du lever i en annan tid än min. Det är väldigt tydligt. Du kanske skulle tala lite med dina föräldrar om hur deras prioriteringar format deras liv.

Om jag skulle ha pushat henne att arbeta heltid när hon knappt klarat av deltid. Känner du till vilka villkor de arbetar under inom vården? Hon trivs annars med sitt arbete så VARFÖR skulle jag pusha henne bara för att jag skulle kunna skilja mig med gott samvete?

Alla kompromissar med sitt liv när man gifter sig. Det är ju det som är meningen annars fungerar det inte särskilt länge.

Det handlar inte om pengar det handlar om att kunna fortsätta leva sitt liv.

Visst är det lycka att kunnat under många år och mycket slit rustat upp ett sommarhus. Har ingenting med status att göra.

Vi båda har slitit för vad vi har idag.

Att jag är bitter är väl att ta i. Jag svarade på TS funderingar utifrån mina erfarenheter.

Jag skulle ha varit lycklig om jag kunnat fortsätta mitt förhållande med den andra kvinnan utan att skilja mig från min fru. Detta var en omöjlighet vilket jag tror du förstår. Nu blev det som det blev

Jag är 50 och är skild själv, lyckligt skild. Klart det var ekonomiskt bättre som gift, men har set faktiskt bättre nu som singel än att leva olycklig med en man som också var olycklig.
mina föräldrar är skilda sedan många många år och även om det var en jobbig tid och min mamma hade det tufft ekonomiskt så hade jag aldrig velat att hon skulle stannat med en man som var otrogen. Hon är stark på egen hand. Hennes pension är inte bra pga föräldraledigheter och deltidsjobb under många år, DET är något jag önskar min pappa hade hjälpt henne med. men det är som det är och hon har ett väldigt bra liv ändå.

Sommarstugan kan ni ju ha kvar tillsammans eller att du låter henne nyttja den. Eller så stoppar du de pengarna in i pensionsparande för henne. Nej, du är rädd för att stå på egna ben och rädd för vad andra ska tycka pm du säger som det är, att du vill leva själv och söka kärleken på nytt.

Anonym (Euw)

Sun 25 Aug 2024 18:54

#100

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 17:59:06 följande:

Vad är det som inte stämmer? Stämmer inte jag med statistiken? Vill bara upplysa om att både jag och min fru är skilsmässobarn som det hette då. Och det var en skam ska du veta.

Vad jag fick uppleva under min uppväxt vill jag absolut inte att mina barn skulle uppleva. Otryggheten av att ständigt flytta från lägenhet till lägenhet. Män som kom och gick,

En far som inte ville veta av oss utan bara brydde sig om sin nya familj.

Nej, detta ville jag bespara mina barn

Har ni varit ihop i 30 år så lär ju inte barnen vara så små längre och kommer därför inte emellan.
men vill du hellre sitta där resten av livet med någon man inte längre älskar på det sättet och undra om det hade varit bättre om du skiljt dig så gör det.

Jag tycker det låter fegt och bittert att inte våga följa sina drömmar. Osjälvständigt.

Anonym (Euw)

Tue 10 Dec 2024 14:30

#161

Anonym (Hopplös) skrev 2024-12-10 11:38:26 följande:

Okej en liten uppdatering är väl trevligt att få när ni gett mig så många kloka ord längs vägen.

NEJ jag har inte lämnat min fru. Jag får nästan panik när jag tänker på att lämna henne, och nästan panik när jag tänker på att avsluta med älskarinnan. Det känns som en ohållbar situation där det är jag som bromsar kontakten med älskarinnan, jag har bett henne och oss att hålla kontakten till ett minimum. MEN. Vi har setts igen, givetvis har det gått så långt, vi har setts tre gånger och varje gång känns det som att jag inte vill lämna henne och åka hem, vi har massor att prata om, sexet är fantastiskt, vi hittar på saker ihop eftersom vi har liknande intressen osv. Jag skäms något oerhört när jag väl åker därifrån och då vill jag inte ha kontakt alls på ett tag för jag ser på mig själv nästan som äckelkänslor. Jag skulle vilja berätta om det som händer mig för någon annan än terapeuten, en vän som man kan anförtro sig åt, bara berätta utan att bli dömd. Jag fattar inte hur jag kan göra så här, det känns som att jag är två olika personer där den ena är svag och den andre stark, den ena hatar sig själv och den andre säger ?bejaka?. Vad är jag för en hemsk människa, jag önskar nästan att vi aldrig hade träffats igen från första början. Samtidigt är det nog den finaste kärlek jag upplevt, förmodligen för att det är så förbjudet och fel, jag inser ju det.

Så, hata på.

Men fattade du inte det innan du återupptog kontakten att du skulle hamna i denna sitsen? Det är ju som att sluta röka och tro att man ändå kan ta en cigg ibland.

du behöver ju prata med en riktig terapeut och på riktigt försöka förstå varför du gör dessa dåliga val. Men det är väl lättare och bara skylla på att du mååår ju så bra med henne (och den innan och den innan henne och den innan henne). Tycker synd om din fru som trodde att du skulle vara annorlunda inert förhållande.

Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

INNEHÅLL