Hon vill men hon vill inte

Självklart uppstår förändringar med tiden men jag tycker att det är grymt och egoistiskt att tvinga in sin partner i celibat. Självklart vill jag inte förlora tid med barnen men för mig är dagarna en kamp om att stå ut. Jag ser min sambo fullt upptagen med sig själv och helt oförstående och ovillig att kompromissa. Att vilja något som hon inte vill gör henne rädd och otrygg. Alla ska vända ut och in på sig själva för hon är orubblig i sinnet. My way or the highway. Nej jag vill inte förlora tid med barnen men att leva med min sambo gör mig ledsen, uppgiven, bitter och jag dör inombords. 

Något fel är det. Har vänt ut och in på mig själv för att få henne att må bra. När man tror att man är i mål så inträffar något och hela processen måste börja om. Dag ut och dag in. År ut och år in. Inget blir bättre. Har försummat mig själv u i så många år att det helt enkelt bara tagit stopp. Kärleken tog helt plötsligt slut. Hon vill fortsätta tillsammans men vill och kan inte ändra på sig. 

Jobb på olika orter sen blir barn till ibland utan att det är planerat. Fantastiskt sexliv i flera år men en gradvis avtrappning för att nu vara obefintligt. Jag har föreslagit allt och som sagt vänt ut och in på mig för henne men lusten infinner sig inte. Vi är som två vänner bara fast med helt olika intressen. Hon vill inte att jag har sex med någon annan heller. Som sagt. Helt bakbunden. Hon vill inte och då ska inte jag vilja heller. 

Är definitivt ingen gris hemma. Gör allt hemma och lite till. Alla hushållssysslor och dessutom betalar jag för hela kalaset. Hon är verkligen ingen riktig fru, snarare någon som utnyttjar andra för sin egen vinning. Problemen kom strax innan vi flyttade ihop. När vi flyttade ihop har problemen bara vuxit sig större. Är det någon som är en gris så är det hon. Hon slänger prillor under sängen. Lämnar disk på bordet, kastar sina kläder på golvet där de ligger i veckor. Hon har alltid rätt och jag alltid fel. Klarar knappt av att vara i samma rum som henne längre. 

Vill och vill, jag har ju inte någon annan jag kan ha sex med. Det är ju som det är. Hade vi haft sex hade jag kanske kunnat stå ut lite bättre än jag gör nu men när inte ens sexet finns länge blir det svårt att stå ut. Jag inser att jag nog måste separera för hon kommer inte att ändra på sig. 

Kan helt klar se dig som en äkta moraltant. Hoppet är väl det sista som lämnar. Kanske hittar vi kärleken om vi blir sexuella igen. Det är ju trots allt bristen på intimitet som fått mig att inte stå ut längre. 

Det kan du tycka och du verkar inte förstå hur bristen på intimitet och sex kan påverka en partner. Jag har ju älskat henne och gör det fortfarande men blir ledsen av att hon är så självisk. Hoppas ju någonstans att det ska bli bra även om jag knappt står ut att vara i samma rum som henne. Som sagt, du verkar vara en dömande person som precis som många andra anser sig ha rätt åsikter.