Göra abort utan att berätta för honom?

Fast varför skulle du inte kunna föda barnet? Du är fortfarande tillräckligt ung - och frisk får man förmoda? Det är sant att det inte är "vettigt" att medvetet skaffa barn så tidigt i en relation, men det här barnet finns ju redan. Det blir ett syskon till till de barn du redan har, det knyter ihop familjen. Och snubben VILL tydligen ha barn, annars skulle han inte börja prata om det, män säger inte så om de inte vill, då är de bara glada att slippa tjat om barn från kvinnan. 

Det är ju dessutom väldigt orättvist om du tänker att han i framtiden - om ni flyttar ihop - ska vara med och försörja och ta hand om dina barn (för oavsett vilket "avtal" ni har så kommer han att påverkas av att dina barn finns där ändå), samtidigt som han inte ska få några egna. Jag förstår mig inte på människor - kvinnor som män - som tycker att detta är en juste deal mot sin barnlösa partner. Ser man sig som Guds gåva till det motsatta könet, eller hur tänker man?

Men om du redan har bestämt dig för abort, så är det snällast att inte berätta för mannen. Tänk om han skulle vilja ha det här barnet JÄTTEMYCKET, och så går du och dödar det, och han har i Sverige inga som helst möjligheter att stoppa det. Det blir ju ett livstrauma för honom. Skona honom från den upplevelsen i så fall, och berätta inte för någon utanför vården vad du har gjort. För man kan aldrig lita på att personen inte pratar bredvid munnen, så att han får reda på det ändå.

Fast barnet får ingen mer chans, this is it. Jag tror att det skulle välja livet, faktiskt. TS har ett bra språk och verkar normalvettig, och pappan vill vara involverad. Det finns två storasyskon som väntar. TS kommer runt, det gör man alltid när grundförutsättningarna är normala. Han eller hon kan få ett jättebra liv. Hade mamman varit en 17-årig crackhora så hade jag svarat annorlunda. 

Nej, men det livet kanske inte blir något han eller hon kommer att tacka för? Och om det barnet ens överlever sin uppväxt, vilket inte alls är säkert med alla dödliga misshandelsfall i sådana hem, så går problemen troligen vidare. Det kallas "det sociala arvet". 

En abort kan inte "komma fram", om inte någon vårdpersonal pratar bredvid munnen, men den risken är väldigt liten. Då måste det ju finnas någon connection mellan personalen och paret, också. Men hon får inte anförtro sig till någon såklart, och inte spara några papper så att han kan hitta dem. 

Och OM de skulle skaffa barn senare, så måste hon antingen ljuga för MVC om att hon har gjort abort, eller hålla mannen borta ifrån MVC och förlossningen, så att han inte får möjlighet att läsa journalen. För där skriver ju MVC-barnmorskan in uppgiften. 

Och hur skulle en otrohet komma fram "förr eller senare"? Det gör den inte om man följer samma regel, d.v.s. inte vara naiv och anförtro sig till någon. För blir man osams med väninnan som man berättade för, så kan hon hämnas genom att ringa upp frun. 

Folk får sluta anförtro sig. 

Vad är det för mening med att han får veta, när han ändå inte - med Sveriges lagstiftning - kan stoppa det? Det kommer bara att ge honom ångest och mardrömmar och förtvivlan. Grymt att berätta, skulle jag säga.

Varför skulle det vara det, om han aldrig behöver veta något? Det han inte vet har han inte ont av. 

Ni ger så konstiga råd här, en del av er, att jag misstänker att ni gör det av ren elakhet. 

Dåligt samvete ska hon väl ha för att hon gör abort överhuvudtaget i så fall. Och jag tycker också att det är konstigt att så många kvinnor blir ofrivilligt gravida, även vuxna, mogna, icke-begåvningshandikappade kvinnor. I Sverige, där det är så lätt att få hjälp med preventivmetoder. Men nu var det inte det saken gällde, utan berättandet.

Jag är en ganska pragmatisk person. "Don't trouble trouble." Men behöver inte göra det svårare för sig. Kommer något obehagligt fram senare så är det den dagen, den sorgen. Mest troligt kommer det inte fram - och detta gäller både aborter och otroheter - om man själv inte babblar bredvid munnen någonstans. Och då är det ju lugnt. 

Det ÄR ju inte en gemensam händelse, om hon redan har bestämt sig. Det är ett övergrepp.