När känner jag mig som mig själv igen efter bebis

Skönt att du förstår, det är inte lätt att höra att det ?såhär det är? och att man bara ska acceptera det. Det ska inte behöva kännas skamligt att längta till förskola och att få jobba igen, och kanske få umgås med andra vuxna lite.. 

vi kämpar på :) 

Hej! tack snälla :) 
Jag har två nära vänner som kommer ha barn inom kort och hoppas på att det kommer vända lite då, eftersom det är som du säger, att de kanske kommer förstå på ett helt annat sätt och man känner sig mer bekväm med gråtande barn. 

Jag kanske till och med ska börja gå på föräldragrupp. 
och sen när förskola och jobbet börjar, kanske jag sakta men säkert börjar känna mig som mig igen. Lite mer vuxenhäng och lite mer fritid för mig :) 

Tack för svaret :)

Jag kände mig aldrig bekväm med amma i offentligheten och så småningom när vi gick över till ersättning blev det stressigt på ett annat sätt med att hitta micro för att värma eller ha pulver + vatten med sig.
Jag har också haft väldigt aktiva barn. De andra bebisarna låg i sina vagnar och sov mest. Eller jollrade. Jag hade min son ståendes upp i min famn och liksom hoppade så jag kunde inte få händerna fria att äta eller fika. Alltså var det helt onödigt att jag ens tog mig ut. Det innebar bara stress och missnöje. Jag fick spara de tillfällena att klä sig ordentligt, och passa tider till när vi var tvungna att ta oss till typ BVC eller nåt. Annars var vi mest hemma. 

Till slut hittade jag en liten grupp med andra mammor som träffades hemma hos varandra. Mycket lugnare. Och full förståelse för lite damm i hörnen och disk på diskbänken. Ville man hoppa av på kort varsel förstod vi varann. Vi hörs fortfarande trots att barnen går i gymnasiet nu.

Men jag började också jobba litegrann efter 4 månader. Någon till ett par dagar i veckan så att jag fick känna att jag hade lite kvar av den identiteten och inte helt tappade mig själv. Det var räddningen med första barnet. Andra gången kände jag annorlunda, då var jag helt ledig ett år och sen på deltid ytterligare ganska länge. Men då visste jag också att det skulle vara sista gången så jag ville njuta av den ledigheten, den pausen ifrån arbetslivet.

Ett  tips är att aldrig jämföra med andra. Vissa får lätta och nöjda barn som sover gott helt enkelt och de kommer förmodligen inte förstå hur det är att ha en annan sorts barn. Och bakom fasaderna på sociala medier är det ingen som vet hur en faktiskt har det, eller hur?
Och sen nästa tips - det är en fas, en period. I hela ditt liv kommer detta att vara en relativt kort tid. 
Ta hjälp om du vill och behöver. Vi hade nära och kära som gärna kom förbi och snackade lite skit och gärna ville hålla i bebisen nån halvtimme medan man hann fixa undan i köket eller dammsuga. Det var guld för mig, jag fick lite mänsklig kontakt och de fick bebismys. De tog också gärna med sig mat eller fika. 

Fast sådär behöver det inte alls vara. Det kan vara mycket emellanåt men jag har alltid hittat på och åkt iväg när mina barn har varit små. Ibland kan det till och med vara lättare att vara iväg när barnen har något kul att göra. 

Hoppas du inte blev skrämd av detta TS. Det är såklart olika men det går jättebra att göra saker när man har bebis och småbarn. Även resa långt om man vill det.